-

Ni som kikar in här vet att jag är en kvälls- och nattmänniska. Men inte idag.
Jag sov ungefär 5 timmar inatt också. Har blviit för många såna nätter den senaste veckan.
Lägg till en liten förkylning som ännu inte har blommat ut men som stör tillräckligt.
Och ja, jag får inte glömma. Trevliga veckan började idag också. Kul! (Ja, jag är ironisk.)

Så; järntabletter och ipren, here we go! Utan järntabletterna så skulle jag inte orka vara uppe, då skulle jag ha sovit för länge sen redan. Och iprenen för den tar bort smärtan i magen. Panodil och Voltaren (sån där på recept, inte sån som är mot muskel-oc ledvärk) funkar också men jag börjar få ont om Voltaren. Att så små tabletter kan ta bort det onda är fantastiskt.

Vissa anser att man ska låta bli att ta tabletter om det inte är nödvändigt. För mig är det nödvändigt de första två-tre dagarna. Annars går jag framåtböjt för det gör så ont och jag kan knappt fungera då jag behöver sova minst 12 timmar för att orka. Så, för mig är det nödvändigt. Men nog om det.

Shopaholicen i mig har shoppat lite. Filmer och tv-serier från cdon. Jag måste ju underhålla mig på något vis de andra dagarna förutom måndagar. Ja, då är det ju Dexter men alla andra dagar. Så True blood säsong 2 är på väg till mig tillsammans med en massa annat mått och gott. Nu ska jag göra mig i ordning för att sova.

Gonatt :)

Började sent i skolan idag, vilket innebar sovmorgon. Lite för länge så det blev frukost på vägen. Är imponerad av mig själv ändå, att jag hann duscha, klä på mig, göra mig i ordning, packa väskan och fixa i ordning frukost på 30 minuter. Tänk på att jag är tjej också.

Avverkade tiden i skolan ganska snabbt också, och hann med mer än vad jag trodde. Missade då jag var sjuk men trots genomgång av det jag missade så hann jag med alla dagens obligatoriska uppgifter. Det kändes bra.
Och sen nu på kvällen så stod träning på schemat. Så jag har dansat som bara...ja, jag vet inte vad! Som jag aldrig gjort förut. Men kul var det, slutade inte ens att ge 100% då jag kände att jag fick håll. Det var så kul! Och hållet gav med sig, tack och lov.

Efter träningen blev det en välförtjänt dusch. Cyklade både till och från gymmet så lite extra träning blev det, skönt ändå. Sen gjorde jag lite mat i form av knäckemackor med skinka, ett kokt ägg och ett glas oboy med daimbitar i, någon limited edition, lyx! Lugn, riktig middag åt jag innan träningen. Äta bör man annars dör man, så det så. För övrigt, när det gäller mat så hade vi en intressant diskussion i skolan idag på rasten. Light-produkter. Jag är generellt anti light-produkter, även om det finns en Fun light i skåpet (älskar den smaken och ingen annan har den). Men att ersätta creme fraiche med lätt creme fraiche, det finns inte på min världskarta. Hellre lite "ordentlig" produkt än mer av en med en massa kontgjort gojs i. Jag har till och med slutat helt med margarin och använder bara smör. För två år sen var detta otänkbart för mig. Men det är godare, gillar det där lite salta som blir. Sen får jag väl stå ut med att låta Bregotten stå ute i ett par minuter så det inte är stenhårt, men det kan vara mitt dåliga kylskåp som bidrar lite extra till det. 

Nu ska jag göra klart instuderingsfrågorna som ska vara klara imorgon bitti. Vet nämligen inte vilken jag kommer få svara på. Så det är bäst att göra alla, ordentligt också. Gute Nacht

Jag hade nåt jag skulle säga. Nåt som faktiskt hade en mening. Men nu när jag ska skriva det så är det bara borta. Poff liksom...


Gonatt alla nattmänniskor :)

Sitter och kollar på reprisen av Välkommen Hem.
En kvinna får hjälp av nära och kära med att fixa lite i huset. På kort tid har hon förlorat både sin mamma och sin man. Det är vid såna tillfällen som jag känner att det6 hade kunnat vara värre.

Eller som en annan hiv-positiv tjej jag känner. Hon är 4 dagar yngre än mig och har varken mamma eller pappa kvar i livet. Mamman dog i AIDS och pappan dog i cancer. Och hon har levt utan sina föräldrar i många år. När jag fick veta detta så var jag i en period då jag tyckte väldigt synd om mig själv, det var rätt nyligen efter att jag fick veta att jag är hiv-positiv. Men det fick mig att se på det hela genom ett annat perspektiv. Men min vän var klok när hon sa "Det är det värsta jag har varit med om. Och det här är det värsta du har varit med om. Man kan inte jämföra så.". Än idag, ungefär tre år senare så minns jag orden som om det vore igår.

Jag har haft en idé om en tatuering i över två år, snart tre år tror jag.
Yin&Yang, men istället för den där pricken i så ska det vara en bloddroppe.

Igår på jobbet så pratade jag med en kund som hade många tatueringar och några percings. Sen hade han även töjt sina örsnibbar. Han jobbade tydligen som piercare och var tatueringslärling. Det är nämligen en mässa nu i helgen i Mûnchenbryggeriet. Så han skulle dit. Och jag berättade då att jag har haft en idé i över två år. Han sa då till mig att låta idén bli verklighet. Och att man bara lever en gång.

Nära min skola ligger flera tatueringsstudios. Mitt problem är att jag måste berätta att jag har hiv. Många tatuerare är säkert vana vid det. Men jag är ändå nervös över reaktionen då jag inte ser ut som "urtypen" av hiv-positiva. Folk blir chockade när jag berättar det, fast inte så att de reagerar negativt. Men typ att jag är den sista de skulle tro är hiv-positiv.

Men i veckan som kommer så ska jag boka tid. Man ska ju inte tatuera sig på sommaren helst, så tänkte försöka boka in en tid i höst. Spännande och lite läskigt.

77 visningar igår...Och några redan nu, och klockan är bara två.
Kan vara för att jag kommenterade en tjej's blogg som var på förstasidan på blogg.se som handlade om hur det funkar lite när man ska ge blod, och att hon inte gillar det. Jag förstår henne. Jag tycker fortfarande det är obehagligt när de tar prover på mig. Värst var den gången då de skulle ha proverna som bevis mot han som smittade mig. Ja, inför rättegången och så. Jag skakade och var så nervös så mina kärl gömde sig och vägrade visa sig. Det slutade med Emla-salva och många lugnande ord från min underbara sjuksköterska. Och från polisen, honom skojade jag lite med.

Imorgon kommer det bli lite sådär med uppdateringen. Jobb står på schemt. Sen kommer en gammal vän, som numera bor i en annan stad, till stan så jag ska umgås med henne resten av kvällen. Och hon vet inte, annars hade jag kunnat skriva ett inlägg då vi stannar till här.

PS. Jag tror varken jag eller tysken T är så bra på det här med ONS-regler. Han beklagade sig över att han inte kommer ha tillgång till internet i helgen men han frågade om vi kunde messa lite. Sen sa han så som min mamma brukar göra "Gör inget som jag inte skulle göra".

"gute Nacht kleines Fräulein" - jag är då minsann inte liten! Så mycket tyska förstår jag. Tur att han är halvt engelsman...Däremot började vi komma in på en intressant diskussion gällande världskrigen. Och nej, han är inte en av de som förnekar förintelsen med mera.

Nu svävar jag ut igen. Jag är trött. Och det blir mindre än 5 timmars sömn inatt igen. Men sova kan man göra senare. Gonatt alla nattmänniskor :)

Idag när jag hämtade posten så såg jag ett stort vitt kuvert. Med bubbelplast i.
Och jag förstod att det var mitt halsband där i. Men varför så stort paket? Och varför är det något fyrkantigt i det?
När jag öppnade paketet så såg jag först en kartong, som visade sig vara choklad. Och sen såg jag en chokladkaka till. En vanlig och en vit chokladkaka var det i. Men inte nog med det. Ett vykort med en bild över Frankfurt by night med lite text på. "Here is your necklace[...]A little snack for your next movie session. Hugs and best wishes. T".

Längst ner i kuvertet låg halsbandet, väl inslaget. Och det klarade sig hela vägen hem igen.

Jag blev lite paff när jag såg att det var mer än mitt halsband i paketet. Men jag blev glad i alla fall.
Och jag tror jag vet vad fröken L kommer säga om det hela, haha!

Kort sammanfattning av min dag. Det blev en lila Ergorapido. Testade och den suger ju upp dammet från golvet. Tur det. Fick den dessutom till ett bra pris. Sen hade jag ett presentkort på 100 kr så istället för 1399 (som den kostade på Electrolux Home) så betalade jag 879 på El-giganten. Me like! Snygg är den också så den får stå framme.

Tårtkupa har jag letat efter länge. Men har inte hittat någon som passat. Men denna är rosa, och locket går att haka i botten och så kan man lyfta i locket då det har små handtag. Hur smidigt som helst. Och rosa blev det för att...ja, för att jag tycke vitt var för tråkigt och grönt eller blått passade inte in :)

Knivar köpte jag då de var nedsatta med 100 kr, och jag har fått skäll från fröken L för att jag inte äger några ordentliga knivar. Men nu gör jag det! Ska bara ha någonstans att ha dem. Funderar på att sätta upp dem på en magnet på väggen. Har bara en låda i köket och jag vill inte riskera att skära mig när jag ska ta upp decilitermåttet...

Och glas. Ja, det var därför jag gick dit idag. För att utöka min kollektion av Kosta Boda-glas. Två stycken blev det, typ svartlila eller vad man ska säga.

Jag har spenderat större delen av dagen i sängen.
Jag sov till klockan var lite efter två på eftermiddagen. Sen slötittade jag lite på olika program, men insåg att det inte gick något vettigt så jag bytte till tv-serier och då blev det True Blood. Jag har nu ett avsnitt kvar på den första säsongen. Och jag behöver beställa säsong 2, men det gör jag imorgon. Jag får klara mig så länge.

Jag har ätit glass till frukost (blev två mackor också), och till mellanmål. Ja, frukosten var ju vid tre-tiden. Middag blev det i form av en pannkaka. Tur att jag gjorde ett gäng extra förut. Så länge man viker ihop dem så kan man bryta loss dem utan att de går sönder, ett litet tips bara.

Bafucin har varit min bästa vän. Ja, tills att tungan började kännas lite bortdomnad vill säga.
Men ingen ipren idag, så det är ju bra!
Och imorgon blir det skola. Sen ska jag köpa en dammsugare, kul va? Har insett att det räcker inte med att bara sopa, det är så himla drygt att göra det. Så jag ska köpa en sån där liten dammsugare som är både dammsugare och handdammsugare. Typ Ergorapido eller liknande. Jag vet att de inte suger så bra, men jag tror att de duger åt mig och min lilla lya.

Sen kommer en vän som har flyttat till en annan stad hit, så i helgen blir det utgång. Och jag har alltid roligt när vi är ute tillsammans. Tydligen skulle några vänner till henne med också, men det är ju bara roligt. Ju fler desto bättre (så länge det inte blir alldeles för många). Så imorgon tänkte jag shoppa någon form av partyoutfit, jag äger inte så många såna då jag inte är ute så mycket annars. Så det blir någon snygg tunika eller nåt i den stilen. Får se vad jag hittar på för något.

Nu ska jag sova så jag orkar imorgon. Tur att det är kort dag imorgon. Riktigt skönt.
Gonatt

Bafucin är mn bästa vän nu. Testade glass och ännu mer glass. Men det bedövade bara för stunden.
Tog just en ipren så det ska kännas bättre när jag lägger mig. Vill kunna sova ordenligt inatt. Och dumt att ha ont om man inte måste. Så ofta tar jag inte värktabletter.

Nej, nu ska jag sova så jag är frisk till imorgon. Natti

Fick resultatet från tentan. Och det gick åt helvete.
Men med tanke på blackouterna jag fick så är jag mest förvånad över att jag ändå lyckades skrapa ihop så måna poäng som jag gjorde. Inte tillräckligt många, tyvärr.

Sen håller jag nog på att bli sjuk. Idag gick jag hem från skolan efter halva dagen. Morgonen kändes viktigare, och det som vi hade på eftermiddagen är ganska lätt att ta igen på egen hand.
Så det har införskaffats halstabletter, och nu ska jag ta och göra en Varma Koppen. Te är inte riktigt min grej. Men Varma Koppen är varmt i alla fall...Jag tror att Ipenen har hjälpt lite, känner mig inte lika hängig som jag gjorde tidigare idag.

Något bra som har hänt idag är att jag fick anställningspapper från sjukhuset. Så nu är jag anställd där också. Timanställd men fortfarande anställd. Men jag både hoppas och inte hoppas att de vill att jag ska komma dit. För det känns bra att ge tillbaka och att se andra människor som lever i samma situation som jag gör. Samtidigt känns det tråkig att det ska behövas. Att fler unga människor (och äldre, men jag jobbar med lite yngre) ska hamna i samma situation som mig.

Ähum! Typ så vill jag göra hela tiden. Min hals känns inte alls bra nu mot kvällen. Var samma sak imorse, men det gav med sig efter en varm dusch.

Vet många som är sjuka, förkylda. Bara att hoppas att jag inte blir sjuk nu, det har jag inte tid med. På torsdag kan jag bli sjuk, för det blir långhelg igen. Vilket kommer innebära plugg, men så är det. Inga lektioner så det blir sovmorgon i alla fall.

Gonatt o sov gott

Jo, lönespecifikationen kom idag. Och det var mer än vad jag trodde att det skulle vara!
Jag tror dock att en del av det jag fick nu är från såna tider de inte hann rapportera in till förra lönen. Har ju ändå varit semestertider så är inte cheferna som har skött det där. Men jag klagar inte, får 11 000 rakt i fickan. Då är skatten dragen (de drar inte så mycket då jag inte tjänat så mycket förut, men ska ändra det) och sen är semesterersättningen inbakad.
Nästan 88 timmar blev det totalt och ungefär 600 kr är ren bonus då vi jobbat på extra bra och sålt mycket. Awesome! Sen är OB rätt bra också.

Sen imorgon ska jag lämna in csn-papprena på skolan. I'm going to be a rich bitch...I ett tag i alla fall. Slipper vara en fattig student i alla fall. Nog för att jag redan har nudlar och så i skafferiet. Men det är för att jag gillar det :)

Nu ska jag vara duktig och plugga innan det är dags för att kolla lite på min darling. Ja, Dexter heter han :)
Många som inte förstår hur jag kan gilla Dexter, men det är nog att hela serien är så himla twisted. Fast serien är inte mycket om man jämför med böckerna. I'm loving it!

Åtminstone i fas 1, eller hur var det fröken L?

---

Vi hade väldigt roligt när vi var ute, jag och fröken L. Det blev Patricia som ligger vid Slussen. Eller fjolljollen som den kallas av vissa. Det är typ bögklubb på söndagar.

Vi kom dit runt midnatt. Och trots att det var 23-årsgräns så var det inga problem att komma in.
Så jag fick en liten tour av fröken L av båten. Lite senare var det dags för liveband som körde lite olika låtar. Till en av dem blev jag uppbjuden av en kille och så buggade vi. Det var riktigt kul för han kunde verkligen.

Sen hade fröken L träffat på lite annat folk när jag kom tillbaka. Några tyska killar. Dansade med en av dem, och sen pratade vi en del. Sen ville jag vara bara med fröken L ett tag. Och då fick vi vara ifred ett tag. Sen efter en liten incident då jag antingen råkade svälja fel eller om det blev för mycket blandat så träffade jag honom igen. Och jag kände att jag behövde berätta för honom. Han var lite på och vi hade redan hånglat lite. Så jag drog med honom ut där det inte var nåt folk och så berättade jag min story. Han var coollugn. Och väldigt glad att jag var ärlig om det. En som inte var lika lugn var fröken L's ragg, men det löste sig i alla fall.

Klockan blev mycket. Eller tidigt om man vill säga så. De stängde vid 5. Så då gick vi fyra ut från båten. Strax innan hade solen precis börjat gå upp. Är det bara jag som inte tycker om att solen går upp innan man har gått och lagt sig?

Jag åker med tysken, T började hans namn med, passande nog. Det var inte tänkt att bli som det blev. Och först låg vi bara och pratade. Men ja, sen blev det som det blev. Och jag har haft mitt första riktiga ONS. Och jag blev än en gång bevisad fel när det gäller att bli avvisad när det gäller hiv:en. Mitt problem nu är att jag glömde kvar mitt halsband, men han ska skicka det per post till mig. Snällt av honom ändå.

Har messat lite med honom. Lite fel ändå om det är ett ONS kanske, men jag kan inte de vett och etikett-reglerna. Messat och facebookat, inte okej enligt ONS-vett och etikett tror jag.

---

PS. Erövra en världsdel i fas 1 innebär att man varit med någon från nåt av länderna i den världsdelen (om jag fattat allt rätt). I fast 2 är det någon från alla länder i den världsdelen (om jag har fattat det rätt). Men jag nöjer mig med Europa i fas 1...DS.

---

Uppdatering:
Fas 1: En från varje världsdel, från samma land som en själv räknas inte, i mitt fall Sverige.
Fas 2: En från varje världsdel, i den världsdelen
Fas 3: En från varje land, i varje världsdel
Fas 4: En från varje land, i varje världsdel, i det landet personen är ifrån
Fas 5: En som har varit på månen
Fas 6: Med någon på månen

Jag och fröken L ska ut och göra stan osäker ikväll. Efter lite överläggning om hur vi ska lägga upp det hela så kom vi fram till att det är bättre att gå ut idag. Båda är dessutom ganska utvilade...Eller ja, jag har sovit 5 timmar vilket är vad jag har snittat på hela veckan. Och sova kan man göra i graven, så det så!

Jag har fått tillstånd av fröken L att påbörja festandet före henne. En drink medans jag fixar mig. Hon är en bra vän, fröken L. När hon kommer hit så får hon också.

Kläderna är fixade, blir inget special när det gäller dem. Håret är fixat, vax, hårspray, plattång på längderna och Bjön Axéns Volumaster. Aldrig provat den kombon förut men jag är nöjd. Och vilken volym! Nu är det bara lite ögonskugga och eyeliner som saknas. Sen är jag redo för nattens äventyr. Tonight's gonna be a good, good night!

Och nu är det dags för en liten mojito till mig. Don't wait up!

Förra inlägget jag skrev raderades...lite surt!

Min vän L var här ikväll. Tanken var så här: Äta gott, dricka gott och se film. Det blev: Äta gott, dricka gott och prat.

Till middag blev det tacos (länge sen sist!) och sen blev det Ben&Jerry's till mig och fröken L. Mycket trevligt. Så mätt och glad är man fortfarande.


Dagen har annars sett ut så här: Skola - möte - åkte till universitetet för att köpa en bok - sen lunch i Kronobergsparken - slingning och klippning, noppning och färgning av ögonbryn blev det också - sen mötte jag upp fröken L. Imorgon får jag sova till 11. Och det är inte så långt dit. Så, gonatt på er, hoppas ni redan sover gott :)

När jag flyttade in i lägenheten så fick jag dagen efter en inflyttningspresent av två vänner. Det var ett paket med flera saker i. En av sakerna var ett doftljus. Nu luktar det hallon i hela lägenheten (min "stooora" lägenhet". Samtidigt spelas Eric Clapton - Tears in heaven.

Och det jag känner är ett enda stort lugn.

"I must be strong, and carry on
'Cause I know, I don't belong
Here in heaven"


Förut så grät jag alltid till den låten. Och det kan jag fortfarande göra. Men inte idag.
Jag är inte ledsen. Jag är bara lugn. Jag kan bara sitta här och ta det lugnt. Jag har mitt rum där jag kan andas.
Och jag kan andas fritt.

En klasskompis påpekade att jag blivit mindre, så hon frågade vart jag tagit vägen.
Men jag hade inget bra svar. Att det inte blivit några myskvällar med chips och dip kan ha bidragit till det.
Men snart får jag sy in jeansen. Fast det kanske hjälper om jag tränar som jag har tänkt. Har första träningspasset inbokat nu. Ska bli riktigt roligt. Jag har saknat träningen faktiskt. Nog för att jag fått nog med träning då jag har jobbat.

För övrigt har jag lyckats få lite mer jobbpass i höst. Awesome!

Nu ska jag vara duktig och plugga lite. Det är sååååå kul att göra uppgifter i Excel. Not!
Fast det är intressant hur mycket man kan göra med det programmet. Sen är det intressant att se hur mycket man har hunnit glömma under sommaren...

Idag när jag kom till skolan så fick jag frågan "Har du precis duschat eller var det regnet?" och jag svarade enkelt "Både och". Jag försov mig nämligen en timme. Men jag hann ändå och jag satt på rumpan i salen 10 minuter innan vi började. Ska tillägga att jag vaknade, duschade, borstade tänderna och sminkade mig på rekordtid. Flög upp ur sängen några minuter över 8, och bussen jag var tvungen att ta gick 8.36 och då tar det kanske 3 min att gå till bussen. Men jag stod faktiskt och väntade på bussen i säkert 3 minuter.

Frukosten bestod av ett kokt ägg (hade kokt igår) som jag skalade och åt på vägen. Sen hade jag med mig lite frukt till skolan.

---

Jag och min vän L ska göra storstaden osäker nu i helgen. Jag vill gå ut. Och hon har väl inget större val direkt, men hon verkar inte så ledsen över det. Nu har hon en tjejkompis som är singel och som inte befinner sig någonstans på de sju haven.

Och någonstans ute i vimlet så kanske jag hittar min långe, mörkhårige främling...?
Jo, det är ju så att jag gillar långa, mörkhåriga killar. Och lite mer badboy-stilen. Fast det senare vet jag inte brukar sluta bra. Men...lite småfarligt = spännande = kul!

Däremot är jag lite nervös på ett sätt för att gå ut. Det är nämligen första gången jag går ut och är 100% singel. Sist jag var ute så hade jag ju fortfarande han som får mig att le, även om vi inte var tillsammans (eller om vi nu var det). Anyway. Och innan det var jag ju tillsammans med J rätt länge, ända sen jag var 17.
Så för första gången behöver jag inte säga "Nej, jag har pojkvän". Är det en dryg kille så lär jag göra det men jag kan flirta tillbaka om jag vill. Men ja är osäker när det gäller att gå längre än så.

Jag pratar om ONS (One-Night Stands)...Jag vet att många inte bryr sig om partnern har hiv då de vet hur man ska göra för att skydda sig och så. Men jag tror jag tar det lite lugnt med sånt. Min säng får förbli oinvigd när det gäller det. Jag ju haft två karlar hittills som sovit i den. Eller ja, han som får mig att le och sen en annan kille, men han är bög. Jag tror sängen kommer förbli oinvigd om inget händer.

Men jag vet ju sen förut att en bra kvinna reder sig själv...

Satt och förde över bilder från kameran. Och självklart kommer bilderna från midsommar upp.
Men jag blir inte ledsen. Jag är glad för att jag åkte med honom, det var väldigt trevligt där.
Jag lyckades få med honom på några bilder, han är rätt svår att få med annars, han gömmer sig alltid så bra.
Men det kändes ändå lite som om "Jaha, nu påminner det här mig också. Tack för den".

Men det här blir sista inlägget som handlar om honom. I alla fall om honom som något mer än som vän.

Om man vill vara skrockfull angående fredagen den 13 så visst.
Igår var väl inte den bästa dagen i mitt liv men den var inte så hemsk heller.
Han som får mig att le kom förbi mitt på dagen och bara det fick mig att reagera lite. Det första han säger efter att vi har sagt hej till varandra, är nämligen "Du...vi behöver prata om en sak" samtidigt som vi kramas.

Jag vet att han har sagt tidigare att han inte är förhållande-typen. Så vi har backat till att vara vänner igen. Det är kaos i hans liv nu och jag förstår honom när han säger att han måste ta hand om sig själv först innan han kan göra samma för någon annan. Det är klart att jag blev lite ledsen, men han är fortfarande han som får mig att le, inte han som får mig att gråta.

Så gårdagen spenderades med vänner med lite vin, chips och sen kom det lite mer folk dit så det blev en spontanfest. Vid tre igår natt åkte jag hem och var hemma vid halv fem, lagom kul resa men jag vaknade i min egen säng vilket var skönt.

Och jag vaknade 100% singel. Och det känns faktiskt helt okej.

Efter att ha haft mycket lite kontakt med varandra så fick jag äntligen höra han som får mig att le's röst.
Och han är inte sjuk längre! Och något som är ännu bättre - han kommer hit imorgon!

Och det var inte jag som föreslog det. Jag sa att jag kunde komma till honom. Men han behövde fixa med lite saker så det blev lite svårt sa han. Och så sa han att han kunde komma hit.
Ändå kan den lilla orosklumpen i magen som är kvar sen förut inte helt försvinna. Jag hoppas att klumpen i magen har fel.

Han lär inte sova här då han jobbar på lördag men jag får träffa honom. Och det kommer att ha gått nästan en vecka sen sist när jag väl träffar honom. Det ha varit både en lång och en kort vecka på samma sätt. Lång för att jag har funderat mycket. Och kort när det gäller min studieinsats. Hans ord i telefonen lugnade mig lite, det är inte jordens undergång om jag mot förmodan inte skulle klara det..."Det är ju bara ett prov" sa han.

Inte för att förringa det på något vis. Jag har försökt. Jag har suttit långa dagar med böckerna framför mig. Och jag hoppas att det sitter nu. För jag är galet trött efter att ha sovit cirka 4 timmar natten till idag. Och det har hänt mycket idag. Jag var och kollade på då min syster spelade teater. Och hon är grym. Blev lite solosång också. Hon är den som fick alla sång-gener från mamma, jag fick pappas. Eller ja, inte riktigt så illa. Men fortfarande inte bra.
Men som jag brukar säga; Jag sjunger hellre än bra ^^

Jag har en vän som jag har känt i ungefär 6 år. Vi har mest haft kontakt via msn och så, lite grann via sms.
Ursprungligen så började vi prata via nån community, minns inte vilken. Jag har bara träffat honom en gång, och det var då jag hade fixat ihop en dejt mellan honom och en av mina vänner från gymnasiet. Det var nog 4 år sen tror jag.

Men igår så får jag ett sms då jag precis är på väg att somna. "Är du vaken?".
Jag svarar och så där. Lite senare ringer han. Det kommer fram att han har varit ute och druckit några öl och jag tänker "Jaha, det kan vara därför han vågar ringa nu". Mitt i natten och allt. Jag skulle bli väckt 4,5 timme efter att han ringde. Så pratade vi i en halvtimme ungefär. Han ville komma över, men jag sa nej. Av flera anledningar. Det var mitt i natten, han som får mig att le och sen har jag en omtenta som ska göras. Sen vet jag inte hur det skulle kunna bli, jag menar, jag har ändå bara träffat honom en gång...Hade det varit tidigare på kvällen och han hade föreslagit en promenad så hade det varit annorlunda. Men nåt booty call vill jag inte vara :)

Förut har vi alltid bott på andra sidan stan om varandra. Men numera bor vi en kvart ifrån varandra. Jag vet att han är intresserad av mig, men på vilket sätt vet jag inte riktigt. Och jag brukar inte tänka på det så mycket för vi har ofta väldigt roligt när vi pratar med varandra. Jag ska tillägga att han känner till min situation. Och han var en bidragande orsak till att jag lämnade han som smittade mig. Det var inget han sa eller gjorde, men på nåt vis fick han mig att förstå att det var inte så det skulle vara.

Jag har försökt plugga så mycket jag bara kan idag. Det har blivit några timmar och jag har fått några "aha"-upplevelser, så det är ju bra!

Det är många andra tankar som snurrar. Han som får mig att le bland annat. Har inte pratat med honom sen i lördags. Ett fåtal sms är det som har kommunicerats mellan oss. Men imorgon ska jag ringa honom.
Och så hoppas jag att han är ledig på fredag som han egentligen ska vara. Så att jag kan träffa honom.

Varför är det alltid så, att när man ska försöka att inte tänka på något så går det nästan inte att sluta tänka på det?

Imorgon ringer klockan tidigt. Och då ska jag plugga järnet det sista jag kan. Wish me luck!

Jag anade att de skulle komma förr eller senare. Tårarna.
Men att det skulle vara ett avsnitt av en tv-serie som skulle få dem att rulla ner för mina kinder, det trodde jag inte.

Mitt ex hade rätt. Det suger att vara ensam. Ibland är det skönt. Men just nu saknar jag tryggheten. Jag saknar att veta vart man har den andra personen. Med mitt ex så visste jag. But that ship has sailed.
Och han som får mig att le får mig att tveka. Det var ett tag sen han fick mig att le. Det var en vecka sen ungefär som jag fick en puss av honom sist. Fick ingen då jag fyllde år för han ville inte att jag skulle bli sjuk. Jag hade hellre blivit sjuk faktiskt...




I'll pretend that I'm kissing
The lips I am missing
And hope that my dreams will come true

Så kändes det idag då jag var och fick massage på Noaks Ark. Kändes bra efter att ha jobbat och fixat, vill inte få ont som jag fick förut. Och nästa vecka har jag bokat in mig på två pass på gymmet, då kör vi på som vanligt igen! Sommaruppehållet som det blev är över då.

Jag har inte haft någon vidare inspiration att skriva, både går och idag. Det känns stressigt med en omtenta samtidigt som jag inte träffat han som får mig att le sen i lördags. Och inte kan han prata i telefon heller då han har haft ont i halsen. Det känns som en evighet sen jag var med honom, även fast det bara är tre dagar sen. Tre långa dagar.

Men snart kommer han ha mer ledig tid. Söndag är sista dagen då han jobbar på sitt sommarjobb. Jag trodde inte att tre veckor kunde gå så långsamt. Jag hoppas bara att allt blir som vanligt sen.
Jag vill ju att han ska ha ett fast jobb det är klart, och det vill han också. Bra med sommarjobbet men det är totalt kaos där, och det funkar inte att ha det så. Man klarar inte att jobba 50 timmar på 4 dagar och sen jobba totalt 10 dagar i rad och har sen en dag ledigt hur länge som helst.

Jag vill ha tillbaka min glada darling...

Nu ska jag fortsätta plugga. Omtentan är på fredag...och torsdagen kommer gå åt annat, då har jag bara några timmar på morgonen och förmiddagen på mig. Men jag ska fixa det här!

Nästan i alla fall. Jobbat hela dagen idag, och det var full rulle från början till slut.

Har inte hört något från han som får mig att le. Och idag har jag låtit bli att höra av mig till honom. Jag har lessnat lite på att vara den som hör av sig. Jag vet att det är smått omoget tänkt men jag vill bara att han ska visa lite intresse. Vet dock att han har jobbat idag men det har jag också.

Men imorgon (idag, men det räknas inte förrän man lägger sig och vaknar igen) är det en ny dag. Och han som får mig att le kanske inte jobbar lika länge och så kanske han är frisk. Jag hoppas, men som jag sa till min vän tidigare idag; It takes two to tango...

Jag är inte född med gröna fingrar.
Jag har försökt bli bättre. Men jag lyckas aldrig.

Lösning på problemet: Plastblommor. De behöver inte vattnas. Man behöver inte bry sig om dem. Kanske damma av dem lite då och då men mer omsorg än så kräver de inte.

Men nu när jag har fyllt år så har jag levande blommor i mitt hem.
Solrosorna kanske inte får så lång livslängd eftersom de är snittade och sådär. Men den andra blomman tänker jag försöka hålla vid liv. Annars får jag återgå till att ha plastblommor...Och kanske en kaktus.

bildkälla

På min födelsedag (igår) så kom först han som får mig att le förbi.
Sjuk, med feber, ont i halsen och allmänt hängig. Men han kom förbi en liten sväng ändå. Fick klara mig utan pussar då han inte ville att jag skulle bli sjuk. Han blir väldigt sällan sjuk, och sist han var det och en blev smittad av honom så hamnade denne på sjukhus...

Men några kramar och en bukett solrosor fick jag. Jag var bara glad att ha honom hos mig ett tag. Men han åkte hem innan mamma och hennes sambo kom. Stackaren, som trots ipren inte var helt feberfri.

Mamma och hennes sambo hade med sig fika och sen åkte jag med dem hem då blev det middag och sen idag blev det en tripp till IKEA, och de saker jag köpte blev presenten från mamma. Hur bra som helst. Så nu har jag i alla fall en tavla och en helfigurspegel. Det blev lite jobbigt att försöka hoppa  i badrummet, och då jag försökte så såg jag bara till byxlinningen i alla fall. Men nu ser jag hela mig.

Fick en blomma av mammas sambo och ett linne. Min syssling hade köpt ett litet sy-kit när de var här och det fick jag också. Så om det blir ett litet hål i en tröja eller så, då kan jag laga det. Hur bra som helst!

Resten av dagen ska jag plugga, och sen ska jag skruva ihop ett bord på hjul som jag köpte på IKEA. Orkade inte ta itu med det när jag kom hem, och jag tror att det kan ta ett tag att få ihop det. Ensam dessutom, men som jag har lärt mig av en klok kvinna (mamma) som lärt sig av en klok man (morfar) det är att en bra kvinna reder sig själv.

Även fast klockan inte är så mycket (jag är nattuggla ifall jag har glömt säga det) så har hela 10 unika besökare varit in hit idag. 10 låter inte som så himla många när man tänker på dessa kända bloggerskor med sudd på 100 000 unika besökare varje dag. Men för mig är det en stor grej.

Det betyder att jag gör ett bra jobb (hoppas jag) och att folk är intresserade av att veta hur det är att leva med hiv. Och att det kanske är intressant att få se det på ett annat sätt än bara skräckexemplen som visas på tv och i skolan.

21 gånger har min blogg visats idag. Och då har jag inte kollat en enda gång själv hur allt ser ut när det väl visas i bloggen.

3 personer har kommenterat min blogg, i olika inlägg. Och det är jättekul med all form av respons! Tusen tack till er. Glöden för att skriva är tillbaka, det har varit lite sådär med det på sistone känns det som. Men bitar faller på plats och jag är mer nöjd med hur saker är. En bidragande orsak till att allt känns så mycket bättre idag är att jag fått veta att han som får mig att le kommer att vara med mig en sväng på min födelsedag, även fast han är småsjuk. Så jag kanske inte får pussa honom på munnen men jag får krama honom och jag får känna hans armar kring mig. Jag önskar mig inte mycket när jag fyller år, även om jag kommer att vakna upp ensam så vet jag att några timmar senare så är hans armar kring mig.

Även fast klockan inte är så mycket (jag är nattuggla ifall jag har glömt säga det) så har hela 10 unika besökare varit in hit idag. 10 låter inte som så himla många när man tänker på dessa kända bloggerskor med sudd på 100 000 unika besökare varje dag. Men för mig är det en stor grej.

Det betyder att jag gör ett bra jobb (hoppas jag) och att folk är intresserade av att veta hur det är att leva med hiv. Och att det kanske är intressant att få se det på ett annat sätt än bara skräckexemplen som visas på tv och i skolan.

21 gånger har min blogg visats idag. Och då har jag inte kollat en enda gång själv hur allt ser ut när det väl visas i bloggen.

3 personer har kommenterat min blogg, i olika inlägg. Och det är jättekul med all form av respons! Tusen tack till er. Glöden för att skriva är tillbaka, det har varit lite sådär med det på sistone känns det som. Men bitar faller på plats och jag är mer nöjd med hur saker är. En bidragande orsak till att allt känns så mycket bättre idag är att jag fått veta att han som får mig att le kommer att vara med mig en sväng på min födelsedag, även fast han är småsjuk. Så jag kanske inte får pussa honom på munnen men jag får krama honom och jag får känna hans armar kring mig. Jag önskar mig inte mycket när jag fyller år, även om jag kommer att vakna upp ensam så vet jag att några timmar senare så är hans armar kring mig.

Jag är inte en person som drömmer så mycket. I alla fall så kommer jag inte ihåg mina drömmar.
Utom mardrömmar då (vilket var länge sen nu) då. Och sen om jag blir väckt mitt i en dröm.

Som idag, då ringde de och frågade om jag kunde jobba men det går inte då jag pluggar inför en omtenta, plus att jag ska jobba tre timmar nu på eftermiddagen.
Då drömde jag att jag hade ändrat relationsstatus på facebook så det stod "i ett förhållande". Men då jag var sur på han som får mig att le så ändrade jag tillbaka till "singel". Det stod inte vem jag var i ett förhållande med, men känslan av att vara sur fanns kvar tills jag tog en dusch ett tag efter att jag vaknat.



Kom att tänka på att det inte är lång tid innan det är dags att ta blodprover på mig igen. Jag gillar verkligen inte det. Men tack och lov behöver jag bara göra det två gånger om året än så länge. Annars är det var tredje månad som är praxis. Men snart är det kanske dags för mig att gå var tredje månad. Det är ju ändå 5,5 år sen jag blev smittad. Och jag vet andra som fått börja äta mediciner efter mycket kortare tid än så...

Han som får mig att le är sjuk. Och jag fyller år snart. Och jag vet inte om jag kommer träffa honom ens innan det. Han är så upptagen med jobb och så också. Och inte kan han vara hemma från jobbet den tokstollen.

Fast jag känner mer och mer att det är jag som drar runt hela det här. Det är jag som frågar om vi ska ses. Och jag åker gärna till honom då jag vet att det underlättar för honom även om det innebär att jag själv fördubblar resvägen då jag ska jobba. Jag gör det för att jag gillar honom och vill vara med honom. Antingen så tänker han på nåt annat sätt eller så är han inte lika intresserad som jag är.

Under den senaste veckan har jag fått uppmärksamhet från annat håll som jag har sagt nej till. För allt jag tänker på är han som får mig att le. Men jag vill ha hans uppmärksamhet, hans omtanke. Men han jobbar bara i lite mer en vecka till på det där stället. Så då blir det bättre tror jag. Då kanske hans glada jag kommer tillbaka. Så länge får jag hålla mig lite i skinnet.

Men jag hoppas att jag får vakna upp med honom på min födelsedag, det är vad jag önskar mig av honom.

Igår träffade jag en kvinna som nyss hade avslutat en rättsprocess.
Hon hade precis som jag blivit smittad med HIV. Mannen i fråga hade fått två års fängelse.
Han som smittade mig fick fjorton års fängelse.

Det är konstigt hur de kan göra så olika bedömningar. De har ändå gjort samma sak.
Jag vet inte så mycket om hennes fall men jag tycker ändå det är lite märkligt att det kan bli så olika straff.
Det spelade in för oss att vi var så unga men ändå. Jag tycker att det är riktigt stor skillnad på 14 år och 2.

På ett sätt kändes det bra att träffa henne, att se att det inte bara är jag (och den andra tjejen i samma fall som jag) som har varit med om det här. På ett annat sätt är det synd att också hon drabbats av samma sak. Att det finns fler där ute i världen som faktiskt struntar i att skydda sig eller berätta om sin smitta. Som tänker på sin egna njutning först, eller vad det nu är som gör att de inte skyddar sig.

Enligt mig är det det absolut minsta man kan göra. Och så jävla svårt är det inte att använda kondom.

Först: Till M som undrade hur han som får mig att le reagerade när jag berättade för honom att jag har HIV.
Jag tog med honom ut på en liten promenad, och så satte vi oss i var sin gunga. Jag skakade när jag skulle berätta och han frågade vad det var. Jag svarade att det var en sak jag ville berätta för honom. Som jag hade velat berätta ett tag.

Han såg att det var svårt för mig och sa att jag inte behövde göra det nu, att vi kunde ta det en annan gång. Men det ville inte jag. Jag ville inte dra ut på det längre. Så jag berättade historien om hur det kom sig att jag nu satt där med HIV.

Han satt tyst hela tiden då jag berättade. Han frågade inte någonting. Han tittade på mig med sina fina bruna ögon. Och sen så sa han "Men det är inget du kan rå över ju. Det var ju inte ditt fel". Hade vi stått upp så hade jag kramat om honom, men då hade jag nog också börjat böla. Han tog det så bra. Nästan för bra. Och ibland så undrar jag när hans stora reaktion kommer, om den ens kommer.

Och några dagar efteråt så kysstes vi för första gången...

---

Idag var jag på Gröna Lund med Noaks ark (organisation som jobbar med HIV) och hade en riktigt underbar dag. Speciellt med L, och vi stannade tills de stängde.
Jag kan säga det här hur många gånger som helst. Men om jag ska se positivt (ha-ha) på hela den här HIV-karusellen så är jag glad för att jag har träffat de människor jag har träffat på grund av HIV. Andra HIV-positiva men även andra som jobbar för att vi ska må bra och ha ett bra liv, så som andra HIV-negativa människor.

Personer som jobbar även då de har semester med att fixa och dona. Personer som ställer upp när man behöver prata av sig lite när det är jobbigt. Eller bara vill snacka lite skit.

Jag kan bara säga: Tack för att ni finns!

Idag tillåter jag mig att bli irriterad på saker och ting. Och på människor.
Ibland får man faktiskt. Jag tillåter mig själv att göra det utan några större hämningar ungefär en dag i månaden. Och ni kan ju gissa vilken.

Nu är det bra att jag bor själv. Och att ingen kan läsa mina tankar.

Blev irriterad på att jag märkte att några bananer jag haft hemma har blivit dåliga på väldigt kort tid. Och lite bananflugor hade hittat hit också. Men det har jag åtgärdat nu.
Sen blev jag lite smått irriterad på han som får mig att le (i vanliga fall) då han jobbat över i snart 4 timmar. Och vi skulle ha träffats, men jag tror inte att det blir så. Och just nu känns det lika bra då mitt humör inte är att leka med.

Att bli illamående och trött som jag vet inte vad varenda månad är lite påfrestande vill jag lova. Förhoppningsvis hann jag ta smärtstillande och järntabletter i tid så det vänder snart. Då blir jag människa igen och inget mensmonster...

Igår när jag var med min darling och kollade på tv hos honom så kom familjens katt och gosade med mig.
Han är ute ganska mycket annars, och gosar när han känner för det (som alla katter).

Men de är också bra på att känna av hur man mår. Och det är kaos för min darling nu, så katten var där lite mer än vad han brukar vara. Han märkte säkert att jag var orolig för min darling, så han kom och gosade en del med mig också. Buffades med näsan, på min näsa. Några pussar fick jag också. Blöt kattpuss, mys!


Det är lite av en dröm för mig. Att ha en katt. Jag har alltid velat ha det men mamma är allergisk. Och den gamla lägenheten var för liten. Och det är även denna. Men någon gång i framtiden.

Jag vill be om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Jobbade i fredags, sen åkte jag hem till mamma en sväng. Och sen blev det jobb på lördag. Och sen var det fest på kvällen, så jag hann i precis hem och duscha av mig innan det var dags att åka igen.

Det blev en väldigt rolig kväll. Och det började bli ljust innan huvudet hamnade på kudden. Sen sov jag läääänge. Vaknade till ett par gånger. Och var vaken från 12 och en bit framåt. Sen halslumrade jag till fem. Då ringde min darling. Så då blev det en snabb dusch och sen åkte jag till honom. Han var inte på världens bästa humör direkt. Strul på jobbet och sen småtjafsigt hemma. Men jag hoppas att jag gjorde honom lite gladare ändå.

Idag blev det jobb också. Ska åka iväg och handla snart. Sen blir det någon form av sen middag. Och sen ska jag göra fint här hemma (att det kan bli så mycket disk då jag knappt lagat någon mat...) så jag kan plugga imorgon utan störande objekt.