-

Först: Till M som undrade hur han som får mig att le reagerade när jag berättade för honom att jag har HIV.
Jag tog med honom ut på en liten promenad, och så satte vi oss i var sin gunga. Jag skakade när jag skulle berätta och han frågade vad det var. Jag svarade att det var en sak jag ville berätta för honom. Som jag hade velat berätta ett tag.

Han såg att det var svårt för mig och sa att jag inte behövde göra det nu, att vi kunde ta det en annan gång. Men det ville inte jag. Jag ville inte dra ut på det längre. Så jag berättade historien om hur det kom sig att jag nu satt där med HIV.

Han satt tyst hela tiden då jag berättade. Han frågade inte någonting. Han tittade på mig med sina fina bruna ögon. Och sen så sa han "Men det är inget du kan rå över ju. Det var ju inte ditt fel". Hade vi stått upp så hade jag kramat om honom, men då hade jag nog också börjat böla. Han tog det så bra. Nästan för bra. Och ibland så undrar jag när hans stora reaktion kommer, om den ens kommer.

Och några dagar efteråt så kysstes vi för första gången...

---

Idag var jag på Gröna Lund med Noaks ark (organisation som jobbar med HIV) och hade en riktigt underbar dag. Speciellt med L, och vi stannade tills de stängde.
Jag kan säga det här hur många gånger som helst. Men om jag ska se positivt (ha-ha) på hela den här HIV-karusellen så är jag glad för att jag har träffat de människor jag har träffat på grund av HIV. Andra HIV-positiva men även andra som jobbar för att vi ska må bra och ha ett bra liv, så som andra HIV-negativa människor.

Personer som jobbar även då de har semester med att fixa och dona. Personer som ställer upp när man behöver prata av sig lite när det är jobbigt. Eller bara vill snacka lite skit.

Jag kan bara säga: Tack för att ni finns!