Svar på kommentarer
Det blir inte riktigt samma upplägg då jag bloggar från mobilen, men svar på kommentarerna kommer ändå.
Jag har inte berättat för J's föräldrar och jag har svårt att se att det kommer ske inom den närmsta tiden. Vi ser inte vad vi kan vinna på att berätta, men vi kan se vad vi kan förlora och därför kommer det att dröja innan de får veta. De vet inte att det blir bebis senast det datum vi har snittiden, och lite andra saker runt omkring. Men det är bäst såhär just nu tror vi.
Jag vet inte riktigt hur vårt lilla busfrö ligger i magen, än så länge sparkas det på olika ställen i magen. Men det är väl inte otänkbart att h*n ligger så benen hamnar mot mina revben. Tack och lov går det över hyfsat snabbt. När en vän till mig väntade barn blev hon sparkad ordentligt på revbenen, och det var som att foten fastnade lite mellan två revben. Aj, aj!
Magen växer
Tänkte att det var hög tid att visa hur min mage ser ut nu. Snart är jag inne i v.30 och det har verkligen gått fort nu sista tiden.
Men den lill* krabaten hade väl ändå kunnat låta bli mina revben. Trycker på min högra sida, men bara den högra...inte skönt!
Sociala behovet tillfredsställt
Jag är lite av en ensling ibland. Jag tycker om att umgås med andra människor men jag har också ett ganska stort behov av att vara själv, eller bara vara jag och J. Snart blir det väl jag, J och lill*.
Nu har jag umgåtts med andra varje vaken minut nästan i snart en vecka. Och det tar på krafterna. Ibland kan det bli för mycket av det goda helt enkelt.
Jag är glad att den lill* tar lite av den energi som jag har, för det känns mer okej att säga att man inte orkar för att man är trött, än att säga att man inte vill för man vill vara lite ifred.
Ska bli skönt att komma hem sen, och bara få vara. Kunna göra vad man vill, när man vill och hur man vill. I alla fall tills det är dags för den lill* att komma ut till denna världen. Då blir det h*n som kommer styra över tillvaron, men det gör mig inget :)
Dan före dopparedan!
Den lill* lever rövare i magen, mina revben börjar bli ömma. Att sitta framåtlutad är ingen höjdare.
Idag har det gjorts knäck, men det blev inte lika bra som sist. Men jag brukar använda termometer, och jag har nu en helt annan respekt för er som kör old school och kör kulprovet. Det var banne mig inte lätt.
Sen har det lackats paket och uppesittarkväll med Bingolotto. Vuxenpoäng eller pensionärsvarning?
Och inte vann jag något heller, men det brukar jag inte göra. Jag har tur i kärlek istället :)
Sist men inte minst vill jag önska en riktigt god jul och jag hoppas ni får en riktigt trevlig dag imorgon! :)
I norr, och här är det snö!
Jul kommer firas lite mer norrut, hos svärföräldrarna. Blir intressant att se hur det blir nästa år, då vi har barn. Helt sjukt egentligen, att det här är sista julen utan barn.
Magen växer och det är livat där inne. Nu kan man se utanpå att det rör sig, men än så länge har jag inte kunnat se om det är en hand, fot eller armbåge. Men det kommer snart om man ska tro på vad som sägs :)
En ledig dag
Och jag behöver inte stressa med julklappar i år. Ska fira med min familj först efter jul. Så varför spendera mer pengar nu på samma sak som kommer vara betydligt billigare på mellandagsrean? Gäller att vara ekonomisk. Får tänka efter lite mer nu då jag inte kommer få något mer CSN, utan får leva på det jag jobbar ihop. Men det blir nog lite i alla fall, kommer ha jobb i januari och februari verkar det som, och sen kommer ju den lill* som än så länge bor i magen.
Och jag vet ju när det senast blir som h*n får se dagens ljus. Men det kan ju bli tidigare, det vet vi inte. Time will tell :) Om det blir snitt då eller inte, om det skulle dra igång...ja, de tankarna snurrar fortfarande. Hur som helst ska vi gå en sån där profylaxkurs, just in case. Och så vet jag andra som har gjort snitt och känt att de har haft nytta av kursen ändå, även om de inte använde sig av kunskaperna vid själva förlossningen.
Nu ska jag göra något som jag inte har gjort på väldigt, väldigt länge. Spela Sims! Ja, jag är en nörd :) Men sen ska jag jobba lite :)
INTERNET!
Igår kopplade de på vårt internet igen, i den nya lägenheten. Så nu kan man se lite mer vad som händer i världen, än vad man kan se i mobilen.
Häromdagen satt jag och lekte lite med den lill* i magen. H*n sparkade på ett ställe och då petade jag tillbaka. Kort därefter så sparkade h*n igen på samma ställe, och jag petade tillbaka. Så höll vi på så i en minut eller två, var ganska roligt faktiskt :)
Måste sova nu, J har redan slocknat. Fick kittla honom för att han skulle resa sig från soffan och gå och göra sig i ordning för att hoppa i sängen. Och jag tänkte sova med, för imorgon ska vi inviga tvättstugan. Jag har ett par rena strumpor kvar nu. Men det blir väl så när man inte tvättat på nästan tre veckor...Och dessutom lakan som ska tvättas efter besök och våra egna. Nåja, jag slipper laga mat och J får bära om kassarna blir tunga, så jag ska inte klaga. Men i vilken kartong låg tvättmedlet nu då?
Svar på fråga om medicinering
Jag vet dock personer som har pausat sin behandling (en person vet jag hade ett uppehåll i flera år, dock under kontrollerade former). Men det är inget som rekommenderas rakt ut.
Men om jag skulle sluta med mina mediciner så skulle virusnivåerna till slut stiga, och mitt immunförsvar bli sämre. Att ha höga virusnivåer är inte bra för kroppen, det är ju ändå ett virus som kroppen jobbar med.
Om man slarvar med medicinerna kan det även leda till resistens, och det skulle kunna försvåra behandling i framtiden. Några personer slarvar så mycket att de bara kan behandlas med mediciner som är på försöksstadiet. Och de medicinerna kan ha en del biverkningar.
Skulle jag ha mått jättedåligt av att äta mina mediciner så hade de först försökt byta ut dem. Vissa får pausa ett tag för att sen börja igen. Det är minst dåligt att sluta med medicinerna ett tag, för att sen börja igen än att äta dem ibland, för då ökar risken för resistens.
Ursäkta babblet och att jag har varit dålig på att uppdatera. Men vi har nyligen flyttat och vårt bredbands-abbonemang har inte hunnit med riktigt, så ni får ha lite överseende med att det blir lite skralt med uppdateringar även framöver.
World AIDS Day 2011
Fanns en artikel om Grekland, att de hittat många fler smittade än vad de trodde att det fanns. Nu var det främst bland missbrukare verkade det som. Och prostituerade. Men jag vet en tjej som blev smittad under en semester i Grekland. Det räckte med oskyddat sex en gång. Så risken finns överallt, så fort man har oskyddat sex. Men det är det många som inte tänker på.
De har även haft en chatt med Joakum Berlin som har svarat på frågor om HIV (läs här).
RFSU, RFSL och Hiv-Sverige kräver avkriminalisering av hivsmittspridning. Jag har jobbigt med just det ämnet då jag själv blev smittad trots att mitt ex visste om sin smitta. Han valde att inte säga något. Men han skyddade sig inte heller.
I Spanien till exempel, där ligger ansvaret på båda parter och som HIV-positiv har du ingen skyldighet att berätta för din sexpartner att du har HIV, oavsett om man använder kondom eller inte. Och där finns det betydligt fler som är smittade än här i Sverige (sett till folkmängd). Det är en komplicerad fråga. Men jag tänker så här: Jag vill ge den andra personen en chans att säga nej om hen inte vill ha sex med mig på grund av det. Man har rätt att säga nej oavsett skäl, det är varje individs rätt.
Och med ökad kunskap kring ämnet så borde det väl ändå resultera i slutändan med att fler inte är lika rädda för HIV och vet hur de ska skydda sig mot att bli smittade (ex. genom att använda kondom vid sex).
Självklart ska man inte bli straffad för någonting man inte vet om. Men man blir inte dömd för grov misshandel (som spridning av HIV går under rent rättsligt) om man inte vet om sin diagnos. I så fall skulle jag ha blivit åtalad för flera fall under de år jag inte visste om att jag hade HIV och hade sex. Men vet man om sin smitta så ska man åtminstonde skydda sig och sin partner. Och kunskap är makt. För båda parter. Och för mig är det en otrolig trygghet att veta att min sambo vet om att jag har HIV och hur vi kan skydda oss, hur jag kan skydda honom mot att bli smittad. För det vill jag inte att han ska bli. Och i slutändan, hur man än vrider och vänder på det, så är det mitt ansvar.
