-

Det är en film som alltid kommer vara speciell för mig.
Blood Diamond heter den. (Jag kan ha nämnt detta förut...)
Jag och min sambo skulle se en film för att jag skulle må lite bättre. Detta var ett kort tag efter att jag fick veta min diagnos. Vi började titta och det var inget konstigt.

Sen en liten bit in i filmen så är det en prostituerad kvinna som kommer fram och säger någonting om att Leonardo Di Caprio ska ligga med henne...och så säger hon "I'm clean, no HIV" (kanske inte ordagrant men vi förstår).

Jag har aldrig känt mig så smutsig som jag gjorde under de sekundrarna. Helt hemskt var det. Jag lyckades hålla det inom mig i ett par minuter men sen började tårarna falla och jag bad min sambo stänga av. Jag klarade inte av att se resten. Och det tog ett bra tag innan jag försökte igen.

Men jag har sett den, hela filmen. Och jag försöker att inte tänka att jag är smutsig för att jag är HIV-positiv. Ibland går det inte, men man kan inte vara stark hela tiden.

Gjorde en intervju imorse med en kvinna från Sveriges radio.

En sak som har följt med mig hela dagen var frågan "Hur ska man göra för att fånga upp unga, nysmittade?"
Unga som smittas med HIV går ofta omkring med viruset i sig utan att veta om det och är smittsamma under den tiden (det är man ju även om man vet om att man har det men då ser man till att skydda sig).

Och en sak poppade upp i mitt huvud. Här i Stockholm så har vi något som kallas Klamydiamåndagen (kanske finns på fler ställen?). Efter sommaren så har ungdomsmottagningar och andra sesam (sex- och samlevnad) mottagningar extra långa öppettider.

Gör en liknande kampanj för HIV. Eller kör ett HIV-test när ungdomarna ändå är där, ännu bättre!
Snabbtest tar liksom en kvart och flera använder sig av det. Bland annat Venhälsan på Södersjukhuset.



Sen hoppas jag att jag inte lät några grodor hoppa ur min mun. Gör alltid det men jag hoppas att de inte är så farliga. När det gäller radio så kan de inte vrida på saker och ting lika mycket som de kan vid en vanlig intervju.

Nu ska jag sova, gonatt!

Imorgon är det dags igen.

Vi pratar om ett framträdande i media. Denna gång är det ett radioprogram.
Samma journalist som förut, lite samma ämne. Det var tydligen någonting om att det är allt fler unga i Sverige som smittas med HIV.

Vet inte när det ska sändas och så. Men jag lovar att säga till när jag vet :)

Sen lär de lägga upp det på nätet också, och då länkar jag dit givetvis.



Känns riktigt kul att göra det här igen, har saknat det lite faktiskt.

Läste lite gamla artiklar på dn.se i skolan idag.
Deras Insidan är riktigt bra. Där var jag för övrigt med för snart två år sen (herregud vad tiden går fort!).

Den artikel jag läste handlade om palliativ vård (lindrande men inte botande, ofta i livets slutskede) och en sjuksköterska hade som knep att åka till Ikea bara för att få se en massa friska människor.
Det är ju tungt att jobba med människor, och speciellt där då patienterna mår mycket dåligt ofta.

Men jag tänkte på en sak hon hade sagt till journalisten (som var samma som intervjuade mig för två år sen).
Hon sa "människorna ser ju i alla fall friska ut".
Hon hade aldrig tänkt på mig som sjuk. Men all typ av sjukdom syns inte utanpå.

Bara en tanke jag fick :)



Ps. Förlåt igen för att uppdateringen är kass men det är mycket nu.

Det har varit kaos inom mig hela förra veckan i princip.

Att börja veckan med en begravning kändes inte så roligt, men det kändes bra att gå på den ändå.

Och sen i mitten av veckan så har gamla funderingar börjat dyka upp igen, dock starkare än vad de har varit. Ibland behöver man vara för sig själv ett tag. Men hur säger man det på ett bra sätt när man är i ett förhållande?

Det går nog inte att säga på ett bra sätt men snart måste jag säga det ändå...




Uppdateringen kommer vara såhär dålig ett litet tag till. Jag ber om ursäkt för det men jag hoppas att du som läser min blogg kan förstå det.

Efter en veckas semester är jag tillbaka i verkligheten.

Och jag har varit på väg att berätta om min sjukdom två gånger under denna vecka men hindrat mig båda gångerna. Ena gången var jag arg och andra gången så pratade jag med en person under flera, flera timmar.

Ytterligare en gång har tanken passerat, men jag lät den åka förbi.

Men en dag, då kommer de båda få veta. Men inte än på ett tag.

Ähm, ja...Jag säger bara ett ord: Barnprogram.

Saker har inte riktigt varit som de är i normala fall och det är tråkigt men också kul att bryta mönster.
Och sen är det så att jag åker utomlands i en vecka och kommer inte uppdatera denna blogg i alla fall. Det är lite jobbigt om man sitter på ett internetcafé och så ser någon vad man skriver. Och vad bloggen heter. Inte kul.

Något som däremot är kul är att Make Up Store har ett samarbete med Noaks Ark (organisation som jobbar med hiv/aids-frågor) där de har en ögonskugga där (jag minns inte om det är hela eller en del) pengarna från försäljningen går till deras arbete. Let's Talk HIV står det med glada färger och stora bokstäver. Och jag kunde inte vara sämre än att jag köpte en idag. Inte för att jag behöver men jag vet vad de gör och en del av de pengarna kommer gagna mig och många av mina vänner. 

Känns lite bättre än typ Rosa bandet också. Här får man användning för produkten också.

Don't worry, jag har ett par stycken såna med. Och den där röda kvinnoklänningen. Och ett Red Ribbon någonstans med. Och en vattendroppe. Sen kommer jag inte på några mer såhär på rak arm.

Det jag vill säga är att det finns många sätt att bidra. Runda upp i affären så går pengar till Röda Korset, köp ett Rosa band eller eller hjälp på något annat sätt.

Enligt mig så är det inte så (för det mesta) att organisationerna för mig har en slags hierarki. Det enda är väl Noaks Ark men annars tycker jag att det är ungefär samma sak. De vill alla göra det bättre för patienter eller utsatta människor i vårt samhälle. Och det minsta jag kan göra är att bidra med detta, för jag vet att jag får så mycket tillbaka.



Ursäkta om jag svävade ut lite, men tänk på att jag inte har skrivit på länge och händerna nästan går av sig själva på tangentbordet.