Hej träningsvärk, det var länge sen!
Jag har ont i rumpan, magen, låren och lite i ryggen också. I musklerna ska tilläggas.
De fick jobba hårt igår. De är inte vana vid den typen av träning. Men snart så.
Dock vill jag ju inte gå ner något i vikt. Det räcker med att jag gått ner 5 kg sen jag fick veta att jag var gravid.
Jag lär ju gå upp dem hyfsat snart men ändå.
Men lite mer muskler är ju inte fel. J sa att min rumpa såg fastare ut och lite handles hade minskats också. Inte för att jag hade så mycket sådana förut heller men han sa så i alla fall.
Min kropp måste ju också ha näring i och med att Bullen snor det jag äter (av det jag får behålla). Så måste ju jag få näring någonstans ifrån med. Och lite reserver har man ju. Tycker dock att kroppen kan ge fan i att sno från min rumpa för jag gillar min rumpa.
Kan vara därför mina jeans fortfarande sitter löst trots att magen känns lite större. Jag måste inhandla mer skärp. De jag har är för stora. Har redan gjort hål på ett par av dem men det räcker inte nu och det blir inte speciellt snyggt efter ett par hål.
Får nog bli en liten shoppingtur på H&M eller nåt sånt. Köpte ett av de senaste där och det var riktigt bra. Och det finns roligare saker att spendera pengar på. Eller spara undan till.
Just det, J skrattade lite åt mig igår när jag satt och kollade på barnvagnar. Men det är ju rena rama djungeln. Efter ultraljudet så kommer jag dra med honom till några vagnaffärer. Fast det dröjer väl 2-3 veckor innan vi hamnar där för att han har så mycket på jobbet just nu. Någon som har tips på bra barnvagn som är stabil, lättkörd och funkar att köra med i snö? Eftersom vi får en marsbebis så är det ju ganska sannolikt att det ligger kvar snö med tanke på de två senaste åren...
Inskrivning och världens bästa mamma
Idag roade jag mig med en liten tripp till Huddinge sjukhus och specialistmödravården där för inskrivning.
Allt såg bra ut, både på de prover som hon tog från mitt finger och de prover som var på urinen, så det kändes skönt! Det "stora" blodprovet där de kollar Rh-status, syfilis etc. vet jag ju dock inte men jag fick göra ett syfilisprov då jag var på mottagningen i Solna då jag gjorde ett VUL.
Först blev det fel resultat på blodsockret då jag antagligen rört vid något innan hon stack mig, men hon behövde inte sticka om för hon träffade så bra så det blödde rätt bra även då jag tog av plåstret och barnmorskan klämde lite på fingertoppen. Dessutom har jag gått ner ungefär 5 kilo sedan jag vägde mig sist. Jag hade lite som "mål" att väga 70 kg (är rätt lång) och gav väl upp det då jag fick veta att jag var gravid. Men nu är jag nere på 66 kilo. Mission completed...for now.
Järnvärdet såg bra ut också så behöver inte göra något mer där än så länge, men vi får se hur det blir framöver.
Ringde till mamma efter jag var klar. Och jag lovade henne att skicka ett mms från UL på torsdag. Skicka först, sen ringa kort efteråt och hon sa att hon lär börja gråta, och det händer inte ofta att jag ser min mamma gråta, eller hör henne. Men det är väl lite speciellt att bli mormor :) Sen frågade hon om hon får ta hand om barnet kanske en kväll i veckan när det är lite större. Dels för att avlasta oss och dels för att vi ska få vara bara jag och J en liten stund. Hon sa att hon vill ju väldigt gärna umgås med sitt barnbarn och när den lill* börjar på dagis (förlåt, förskola) att hon kan hämta en dag i veckan. Det vore ju guld värt! Söta lilla mamma.
Ett litet pluspoäng för mig idag: Jag var och tränade för första gången sen sommaren började. Och jag lär ha världens träningsvärk imorgon då jag tränat andra muskler än vad jag gjort då jag dansat. Men det är bra för min rygg och för hållningen, och jag vet att det inte blir lika jobbigt snart. No pain - no gain.
Svar på kommentarer
Ameera: (Svar från föregående inlägg)
Men i Sverige ska det väl också vara bådas ansvar att skydda sig.
Svar: Ja, det kan man ju tycka. Men i smittskyddslagen så läggs allt ansvar på den som har HIV. Vilket vaggar in en del i falsk trygghet. Självklart så ska ju båda vilja skydda sig. Och det är sällan någon som verkligen säger nej om man frågar om man ska använda kondom. Det var ju bara den där lilla detaljen om att man skulle fråga om det...Många tycker det är jobbigt. För mig är det inte ens ett val så för mig är det inget konstigt.
Svar på kommentarer
Karin: Hej! Jag hittade din blogg för 2 dagar sedan och har nu (trots att jag jobbat) läst HELA din blogg, varje inlägg från 2009 fram till nu. Jag tycker att du är helt fantastisk och eftersom jag läst alla inlägg i sträck känns det nästan som att jag känner dig, trots att jag inte ens vet ditt namn :) Du har på många sätt förändrat min syn på HIV även om jag antagligen fortf är betydligt mer rädd än vad jag behöver vara. Jag kommer fortsätta följa dig så länge du fortsätter skriva och jag håller tummen för att ditt liv med J, "Bullen" och Fröken Katt ska bli precis så som du drömmer om och förtjänar!
Svar:
Hej Karin!
Kul att du hittat hit, och jag hoppas att du kommer tillbaka :)
Det är okej att vara rädd, men jag kan säga att ju mer jag har lärt mig, desto mindre rädd är jag.
Okunskap föder rädsla brukar man säga, men du har fått mer kunskap nu som kanske gör att du är mindre rädd i alla fall? Det hoppas jag :) Är det något du undrar över, eller någon annan av er läsare, tveka inte att fråga! Jag bits inte (inte så hårt i alla fall :) )
Ameera: 1. Jag förstår vad du menar angående skillnaden HIV/AIDS. Samtidigt saknar jag lite skrämselpropaganda i Sverige. Eller ja... men i alla fall det här om att ungdomar ska skydda sig, vikten av kondom. Det har smo försvunnnit jämfört med när jag växte upp.
2. Lyssna på en som pluggat i två år på universitet: Städa ÄR roligare än att plugga ;)
Svar:
1. Jag kan också tycka att det behövs åtgärder för att få fler unga att skydda sig. Men att skrämmas brukar inte fungera. Dessutom så går det att leva ett fullgott liv trots en HIV-diagnos. Jag tror att vi vaggas in i falsk trygghet i och med smittskyddslagen. I andra länder där det ser annorlunda ut är man betydligt bättre på att skydda sig. I exempelvis Spanien är det bådas ansvar att skydda sig, och många fler använder kondom än vad vi gör i Sverige. Svenskar är bland de sämsta i Europa på att använda kondom.
2. Jo, jag pluggade ett år på universitetet, och varenda gång det vankades tenta så blev det storstädning, tvätt och allt annat förutom att plugga. Så länge man kunde. Sen blev det panikpluggande. Men det här är min sista kurs och blir min sista tenta, så jag får bita ihop helt enkelt :)
Date med fröken L
Det var riktigt länge sen jag skrev om fröken L. Det var för att det var länge sen jag träffade henne!
Men nu ska vi snart ses. Och det ska bli så kul! Min partner in crime för ett år sedan. Med en minst sagt vild kväll på Patricia och annat skoj.
Nu är jag gravid och hon verkar ha träffat någon. Så kan det gå.
Och jag har blivit imponerad idag av några tappra tjejer på FL som trots sjukdomar vågar skaffa barn. Jag ser inte mitt fall som så farligt egentligen. Jag vet att sannolikheten för att mitt barn ska smittas eller att jag ska bli sjuk och dö är extremt liten.
Jag är imponerad över att de vågar. Och så länge det finns barn så finns det hopp brukar man säga. Och jag tror att det är sant. Lika sant som att man måste våga för att vinna. Men jag är imponerad över dessa kvinnor (och män) som vågar få barn när deras egen framtid är osäker. Det finns såklart en del aspekter man måste ta hänsyn till, exempelvis vem som ska ta hand om barnen när man är borta. Men förhoppningsvis så är man två om det hela.
Allt annat är roligare än att plugga just nu
Till och med städa.
Då är det illa för min del.
Det blir inte direkt bättre av att den lille energislukaren som bor i mig gör att jag blir trött.
En tupplur i soffan verkar inte helt fel...
Tillbaka i stan igen
Mer kommer imorgon (eller ja, idag om man ska vara petig då klockan är över midnatt) för jag är supertrött och jag ska upp tidigt till skolan.
Lilla katten har varit supergosig sen jag kom hem och först nu har hon lugnat ner sig lite.
Ligger här bredvid men inte på tangentbordet som omväxling :)
I norr
Jag tog bort föregående inlägg då det kunde missuppfattas ganska ordentligt.
Jag är bortrest över helgen och jag hoppas att ni får en superfin helg!
Så ses vi igen på måndag :)
Tack för er support!
Tack för era kommentarer kring gårdagens Efterlyst.
Mannen som misstänks för åtminstone försök till grov misshandel greps under sändning då han inte ville att hans namn och bild skulle visas upp i nationell tv.
Jag har sett de klipp där jag är med, och de avsnitt som handlar om det fallet, och mitt eget fall.
Jag anser att de säger fel när de säger dödlig sjukdom, men de har ändå rätt. Om man inte behandlar viruset så kan det utvecklas till en sjukdom. HIV är ingen sjukdom, HIV är ett virus. Som kan bli en sjukdom (AIDS). En viktig skillnad tycker jag.
Det jag menade i inslaget med att han ska lämna över sig själv är att om de anser att han ska tvångsvårdas så har de försökt få honom att "skärpa" sig under en tid men han har struntat i det. Och om han medicinerar så är det farligt att slarva med medicinerna, och då han inte har skött sina läkarkontakter så kanske han inte har mediciner längre, eller tar dem slarvigt vilket ökar risken för resistens.
Det som förvånade mig mest var att en gammal klasskompis hade känt igen mig trots att man inte såg mitt ansikte och att min röst var förvrängd (tycker dock de gjorde ett dåligt jobb med rösten tyvärr, alldeles för lik min riktiga). Hon är dock ingen skvallerbytta och hon ville mest kolla så att jag mådde bra. Och jag kan inte göra annat än att hoppas att hon står vid sitt ord och om det är något så kan hon alltid fråga. Dock blev jag väldigt paff när hon skrev till mig, för hon frågade inte ens. Hon var säker på att det var jag. Så anonym var jag.
Hädanefter så ställer jag bara upp i tv om jag får godkänna hela inslaget, och får se hur det ska se ut. Även i det stora hela så inte de andra som är med "sabbar" eller vad man ska säga.
Svar på kommentarer
Malin: Jag är nyfiken på ditt namn, Felicia, det är bara ett namn du tagit för att inte avslöja ditt riktiga namn va? :) är bara nyfiken!
Svar: Ja, Felicia är det namn jag använder mig av vid kontakt vid media, det eller Jenny. Jag har alltid tyckt om det namnet :) Mitt riktiga namn är helt annat. Men det är lite svårt att prata annars, redan då man hälsar. De på Efterlyst vet inte mitt riktiga namn, utan de känner till mig som Felicia.
Anonym: Tycker bilden av HIV blev fruktansvärd hemsk efter din insats tyvärr.. Men förstår att de vinklat det på så sätt...
Svar: Jag har inte sett programmet själv och jag vet bara de citaten som jag sa som de skulle använda sig av. Jag vet inte om hur de har vinklat innehållet, för jag vet inte vad de andra involverade säger. Jag måste dock erkänna att det var svårt att vädja till honom att lämna över sig själv utan att sitta där och tycka synd om mig själv. För det gör jag inte. Jag lever ett riktigt bra liv, även fast jag har det här viruset i kroppen.
Hade möjligheten funnits att se hela programmet innan det sändes så hade jag gjort det men då allt går så snabbt där så fick jag bara veta vilka citat de skulle använda sig av.
Det den där killen har gjort och inte försvarbart för fem öre, vilket även gäller mitt ex. Det sista jag vill är att folk ska tänka "Åh, stackars henne!".
Har du lust får du gärna utveckla vad det gjorde att det lät så hemskt. Jag ska kolla på programmet imorgon och får se ifall jag kan se vad du menar, men jag vill gärna höra dina tankar!
Till sist vill jag säga att det här är andra gången jag är med i TV och det är inte alltid lätt att veta hur det kommer se ut i sammanhanget. Sist jag var med fick jag se programmet i sin helhet (de delar som involverade mig) och godkänna. All feedback ni ger gör att jag kan göra ett bättre jobb till nästa gång (om det blir en sån).
Svar: Ja, Felicia är det namn jag använder mig av vid kontakt vid media, det eller Jenny. Jag har alltid tyckt om det namnet :) Mitt riktiga namn är helt annat. Men det är lite svårt att prata annars, redan då man hälsar. De på Efterlyst vet inte mitt riktiga namn, utan de känner till mig som Felicia.
Anonym: Tycker bilden av HIV blev fruktansvärd hemsk efter din insats tyvärr.. Men förstår att de vinklat det på så sätt...
Svar: Jag har inte sett programmet själv och jag vet bara de citaten som jag sa som de skulle använda sig av. Jag vet inte om hur de har vinklat innehållet, för jag vet inte vad de andra involverade säger. Jag måste dock erkänna att det var svårt att vädja till honom att lämna över sig själv utan att sitta där och tycka synd om mig själv. För det gör jag inte. Jag lever ett riktigt bra liv, även fast jag har det här viruset i kroppen.
Hade möjligheten funnits att se hela programmet innan det sändes så hade jag gjort det men då allt går så snabbt där så fick jag bara veta vilka citat de skulle använda sig av.
Det den där killen har gjort och inte försvarbart för fem öre, vilket även gäller mitt ex. Det sista jag vill är att folk ska tänka "Åh, stackars henne!".
Har du lust får du gärna utveckla vad det gjorde att det lät så hemskt. Jag ska kolla på programmet imorgon och får se ifall jag kan se vad du menar, men jag vill gärna höra dina tankar!
Till sist vill jag säga att det här är andra gången jag är med i TV och det är inte alltid lätt att veta hur det kommer se ut i sammanhanget. Sist jag var med fick jag se programmet i sin helhet (de delar som involverade mig) och godkänna. All feedback ni ger gör att jag kan göra ett bättre jobb till nästa gång (om det blir en sån).
Citaten är godkända
För ungefär en timme sedan fick jag höra citaten de ska använda i kvällens avsnitt av Efterlyst.
Ni som ser på det får gärna ge lite feedback sen om ni har lust.
Jag kommer inte kunna se programmet live så jag får kika på det imorgon kväll istället när jag är hemma och kan kolla i lugn och ro.
Nu ska trötta preggot gå och vila lite i soffan. Annars kommer jag somna vid 20 ikväll och då tror jag att J blir lite ledsen :)
Flygbiljett bokad!
I mitten av september åker jag till Luleå för att vara med på en utbildning av underbara människor på Noaks Ark.
Ska bli riktigt, riktigt roligt!
Jag har aldrig varit så långt norrut i vårt avlånga land. Men de pratar charmigt så jag kommer nog att trivas och bli väl omhändertagen. Trots att jag är en sån där nollåtta :)
Tv-kändis i det dolda
Imorgon kan ni se mig på tv!
Jag fick ett samtal idag från en av poliserna som jag träffade under utredningen av det mitt ex gjorde mot mig och utsatte andra tjejer för. Jag blev glad av att bara höra av honom. Han frågade om jag mindes honom, och det gör jag. Han förstod mig när jag sa att om jag hade haft möjlighet så hade jag slagit honom hårt med ett baseballträ eller något. Lite fel att säga till en polis, men han förstod att jag inte menade allvar med mitt "hot".
Det han undrade var ifall jag ville vara med i Efterlyst då det är en man som härjar nere i södra Sverige och beter sig lite lika som mitt ex gjorde. Sköter inte sina sjukhuskontakter, berättar inte för sexpartners och skyddar sig inte heller.
Imorgon ska jag få höra vilka citat de vill använda sig av. Och så får jag säga ifrån ifall något jag sa lät galet. Man hör det ju inte alltid när man säger det själv. Ni kommer inte se mitt ansikte. Och min röst kommer vara förvrängd. Detta för att jag känner många som tycker om att titta på Efterlyst. Jag kunde ha min röst då jag gjorde radioprogrammet, för att det inte är så många av mina vänner och bekanta som lyssnar på exempelvis P1.
Imorgon är det premiär av den 43:e säsongen. Och jag hoppas att den där killen som härjar i södra Sverige ger sig tillkänna, inte bara för offer och potentiella offer utan för sin egen skull också.
Så ni som vill (och kan) kan ju kika på Tv3 vid klockan 21 imorgon. Missar ni (som jag kommer göra) så kan man se det på Tv3Play.
Svar på kommentarer
Kommentar från Amanda:
Hej! Jag brukar aldrig kommentera på bloggar där jag inte känner personen men jag var tvungen att säga hur mycket jag tycker om din blogg! Jag började följa den efter din artikel i Solo och jag vill bara säga att du gör ett toppenjobb! Det finns så många fördomar mot HIV så det är jätteskönt när du som är en svensk, heterosexuell tjej berättar om ditt helt normala liv som inte behöver styras av ett virus som du råkade få. Det kan verkligen hända vem som helst och därför är det så viktigt att få ut mer information till folket, särskilt ungdomar! Jag skrev mitt examensarbete om HIV/Aids och jag måste erkänna att jag var ganska fördomsfull innan. Jag trodde knappt det existerade i Sverige och det var helt otänkbart för mig att en kille jag skulle ligga med kunde ha viruset! Jag trodde dessutom att HIV är samma sak som Aids, att det oftast syns på en person om den är smittad och att man knappt kunde leva ett normalt liv med HIV. Men efter att ha fördjupat mig i ämnet har jag insett att jag hade helt fel. Kunskap är superviktigt för att knäcka fördomarna och motverka fortsatt spridning av HIV. Tack för din fina blogg och för att du bidrar med att sprida kunskap! Lycka till med allt och ett stort grattis till graviditeten!
Svar:
Hej Amanda!
Vad kul att du tycker om min blogg, det värmer!
Jag skrev mitt projektarbete i gymnasiet om HIV, jag insåg att det var riktigt bra för att informera utan att jag behövde berätta om mig själv, om jag inte ville det. Skulle någon fråga mig "Men hur vet du det?" så hänvisar jag bara till projektarbetet, hur bra som helst!
Innan jag drabbades själv så hade jag också en hel del fördomar om HIV. När jag fick min diagnos så trodde jag "Jaha, okej, men då får jag väl leva i ytterligare 10 år". För jag visste inte hur bra dagens mediciner är! Och det kändes lite lättare när min läkare sa att jag kan få barn, friska barn!
Jag trodde också att det syntes på den som var smittad. Och i början kändes det som om att det syntes på mig, det kändes som om det stod "HIV" i pannan på mig. Men då jag fick träffa andra med liknande bakgdrund som jag själv så insåg jag att det syns inte, och de ser ju ut som alla andra. Någonstans där så kändes det som om ytterligare en tyngd lyftes från mina axlar.
Kommentar från Kim:
Har just hittat till din blogg och av nyfikenhet och ditt härligt positiva sätt att skriva så återkommer jag igen :) Även jag ska ha mitt första barn, Mars 2012 och nu blev jag sååå sugen på pommes + ostsås! Kul med testet, känslan är verkligen speciell när resultatet kommer.
Ha en trevlig helg!
Svar:
Hej Kim!
Vad roligt att du har hittat hit! Och att du kommer tillbaka! :)
Visst är det lite spännande att vara gravid, även om man blir lite förvånad över vad kroppen ställer till med (illamående, sug efter vissa saker osv.) Hoppas att du mår bra och inte plågas alltför mycket av den lill* i dig :)
Man ska inte ropa hej innan man är över bäcken
Varför ska man göra som alla andra? tänker Bullen
Alla andra gör så deras mammor mår illa på morgonen, men det tycker jag verkar lite mainstream.
Nä, jag gör så mamma mår illa på kvällen, precis innan hon ska sova. För jag är inte som alla andra, jag!
Jag trodde att jag skulle klara mig in i det sista igår. Jag mådde lite illa, men inte så farligt. Så jag gör mig i ordning för att sova. Börjar borsta tänkerna. Inser att det inte kommer gå. Tack så mycket tänkte jag. Du är en riktig kompis, Bullen.
Om det fortsätter så här så måste jag ändra tid när jag tar mina mediciner. Visserligen borde de ha hunnit tas upp men det är svårt att säkert veta. Ska ta två timmar tidigare idag så får vi se. Dessutom borde jag klara mig idag för nu har det varit varannan dag. Och så länge det inte är varje så får jag väl vara glad...
Bortrest
Jag kommer åka bort imorgon men jag kommer tillbaka på söndag.
Och nu är jag så trött så detta är vad jag orkar åstadkomma.
Men stå ut, det kommer mer på söndag!
Och jag har läst de kommentarer som kommit in tills nu, svaren kommer på söndag!
Ha en underbar helg allihopa!
I just had to...
Var sugen på detta i flera, flera dagar.
Pommes och den smälta cheddardippen....
Kan nog inte kalla det för en craving dock då suget försvann då jag fick äta det, och det har inte kommit tillbaka så som det var förut.
Eftersom att de gjorde graviditetstest genom ett blodprov så fick jag aldrig göra ett sånt här "vanlig" test.
Och jag lovar er, det tog inte många sekunder innan det andra strecket visade sig!
Men det var värt det, att få se det med egna ögon!
Flitiga kommentatorer!
Jag blir så himla glad varje gång jag får en kommentar! Det är så kul att höra era frågor och tankar, och det inspirerar mig till att skriva mer och mer. Även om det blivit många inlägg baserade på kommentarer den senaste tiden :)
Jag har bokat in ett ultraljud den 1 september och jag är riktigt förväntansfull! Att få se den lill* som bor där inne, vår lilla Bulle.
Kommentar från Julie:
Hej! Och tack för en fin blogg! Jag har en liten fråga..
Hur stor/liten är risken att barnet får hiv?
Det är sanslöst att man inte får mer information om hiv än vad man får i dagens samhälle.
Svar:
Hej Julie! Kul att du har hittat hit!
Man brukar säga att om man inte medicinerar och föder vaginalt så är risken runt 25% (då räknas det in om man ammar också då det är svårt att veta när ett barn smittas). Men jag äter mediciner och har inte långt från omötbara mängder virus i mitt blod. Sedan 1999 har inte ett enda barn fötts med HIV i Sverige då mamman har medicinerat, fött med kejsarsnitt och så har man gett barnet medicin i förebyggande syfte (så inte viruset kan ta sig in i cellerna). Sen en kort tid tillbaka får man föda vaginalt här i Sverige om man har omätbara mängder virus och barnet mår bra. Ett tag krävdes det att man var omföderska men det släppte de på ganska snabbt.
Jag tycker också att informationen man får är alldeles för lite. Och den informationen som kommer ut är ofta fel och gammal. För inte så länge sen så mailade jag en journalist och skällde ut denna då hon inte gjorde skillnad på HIV och AIDS. HIV är viruset som KAN leda till AIDS om man inte behandlar det. Dock berömde jag en annan journalist som hade skrivit en liknande artikel men som inte hade några sådana problem, och hon baserade sin text väldigt mycket på fakta, vilket är nödvändigt när det gäller sånt här tycker jag.
Att informationen som kommer ut är så dålig var en av de sakerna som fick mig att vilja börja föreläsa. Och i september ska jag åka upp till Luleå och berätta min historia. Det är också därför jag ställt upp på intervjuer i både tidningar och radio, för att det är viktigt att visa fler sidor av HIV än den som kvällspressen målar upp med diverse HIV-män (och -kvinnor).
Svar på kommentar(er)
Ameera:
1. När berättar man att man är gravid egentligen? Alltså i jobbsökningsprocessen?
2. De där körsbären är de godaste jag vet :D
Svar:
1. Det behöver man inte göra under hela jobbsökningsprocessen. Däremot så syns det ju efter ett tag, även om man kan anpassa sin klädsel till en viss del. Man har ingen skyldighet heller att svara på ifall den som intervjuar frågar "Har du tänkt skaffa barn inom en snar framtid?" för att säga ett exempel. Visserligen kan väl förtroendet skadas, men om de säger sen att de inte vill ha kvar en på grund av att man är gravid, ja, då hade jag inte velat vara kvar i alla fall.
2. Jag älskar de annars också, men ännu mer nu måste jag säga! Har nog ätit lite för mycket av dem och dödskallarna för det känns på tungan att jag har ätit såna där sura godisar :) Men det är ju så gott!
Malin:
1. Jag tycker det är kul att du tar dig tid att svara på kommentarer! då vet man att du läser dem :) Och det är roligare med längre svar än korta och tråkiga ^^ haha
Svar:
Vad kul att du tycker det! Jag tycker det är kul att ni kommenterar och frågar. Det är precis det som var syftet med den här bloggen. Ibland så svarar jag i personens blogg (om den har sådan) och när det har gällt mer komplicerade saker eller personliga saker så har personen ofta lämnat en mailadress, och då svarar jag där :)
Jag vet dock att jag är bra på att sväva ut när jag skriver, det bara flyter på och sen helt plötsligt har jag skrivit fem rader :)
1. Det sägs att man väntar en tjej om man är sugen på sura saker... stämde för mig, det enda jag kunde äta ett tag under graviditeterna var färsk citrun och sura s-märken.
Svar: Men oj då! Det visste jag inte. Men någon stans i mig så känner jag på mig att det är en tjej. Vi kommer inte kolla det men jag tror det, det känns så. Sen vad jag minns att jag läst förut så ökar chansen (eller vad man ska säga) att få en tjej om man äter mycket mjölkprodukter. Svärmor brukar kalla mig för deras lilla kalv när jag är på besök just för att jag dricker rätt mycket mjölk. Ost äter jag också. Men jag vet inte om detta är sant, men det lär jag ju märka om några månader :)
Svar på kommentar
Fick en kommentar från Malin som löd:
Men du ska ju inte skriva i jobbansökan att du är gravid. Det hoppas jag inte att du gör :) Fortfarande kan allt hända, så de behöver inte veta något.. Så sa arbetsförmedlingen till mig, att sånt ska man inte berätta förens efter man fått anställning.
Svar:
Nej, jag skriver såklart inte att jag är gravid! I så fall hade jag nog lika gärna kunnat låta bli att anstränga mig för att söka jobb. Och så länge det inte syns så kan man ju tiga om det. Enligt lagen behöver man inte säga till tidigare än 60 dagar före man har tänkt ta ut föräldraledighet.
Min back-up plan är att om jag inte får något jobb, att göra praktiken där jag har plats. Får jag inte jobb där så pratar jag med alla bemanningsföretag jag kan. Och har de kortare uppdrag som pågår till februari/början av mars, ja då finns det ju ingen anledning att inte anställa mig till den tjänsten.
Pratade med en vän som jobbat på FK som sa att om jag vill så kan jag ta ut FP till 80% och jobba 20%, ifall jag vill jobba hos min pappa lite grann under föräldraledigheten. Den möjligheten gör att jag ser lite ljusare på situationen :)
Lite långt svar och lite utsvävande men jag hoppas att ni inte tyckte det var superjobbigt att läsa igenom det i alla fall :)
Surt och salt
Jag har nog aldrig uppskattat sura saker mer än vad jag gör nu.
Jag gillar dessa godisar annars med. Men det har aldrig, ALDRIG, hänt att jag har köpt dessa sorter och det inte har legat någon chokladbit i också. Chokladmonstret i mig verkar ha gått i idé. Eller så skrämdes det efter Marianne-incidenten.
Nam nam nam :)
Smile even though your heart is breaking...
Allt såg så bra ut med jobb. Men nu är det pannkaka bara. Det kan gå vägen. Men inte så jag hinner jobba i ett halvår. Men jag ger mig inte.
Sen jag kom hem har jag skickat iväg 5 jobbansökningar och sparat ner ytterligare 6 som jag ska söka imorgon.
Jag orkar inte anpassa fler personliga brev så att de matchar företaget bättre då jag är trött som en gnu just nu och det är mer eller mindre ett under att jag inte har somnat än.
Någon som vet ett företag (helt inte jättelitet då jag vet att det påverkar dem mycket då jag går på föräldraledighet ett tag sen) som behöver anställa en ekonomiassistent, alternativt redovisningassistent? Och som inte drar sig för att anställa en trots graviditet. Finns det sådana företag ens? Jag blir skrämd av historier om kvinnor som inte fått jobb just för att hon råkar vara gravid. Oftast är man två om det och jag vet att J kommer vilja vara föräldraledig ett bra tag han med. Så jag tillhör inte de som kommer vara hemma ett år i sträck, absolut inte. Jag tror att jag skulle börja klättra på väggarna då :)
Tänk bra tankar, tänk bra tankar.
Det kommer gå! Det kommer gå!
Det MÅSTE gå!
Svar på kommentar(er)
Fick två kommentarer från Ameera som jag tänkte svara på här:
1. Alltså jag känner mig så okunnig. Men hur stor är risken att han smittas? Jag växte nog upp i eran när man sa att man blev smittad direkt man hade sex med nån med hiv eller aids.
2. Är man väldigt oförskämd om man frågor hur du smittades? Alltså... ja av sex såklart. Men omständigheter typ..
Svar:
1. Tycker det är bra att du frågar, för frågar man inte så får man inte veta. Risken att min kille skulle smittas av mig nu är väldigt, väldigt låg. Det går inte att säga någon exakt procent. Men då jag äter mediciner så har jag väldigt låga virusnivåer. Och har man låga nivåer så har man lite virus i sig och ju mindre virus, desto mindre smittsam är man. Sen är det svårare att smitta överförs från kvinna till man (även om jag känner till fall där detta hänt). Men risken finns alltid. Däremot så säger vissa forskare att om den HIV+ har omätbara mängder virus så kan man ha oskyddat sex för att få barn, men det får man inte göra enligt svensk lag så det gäller inte här.
2. Fråga får man alltid göra här :) Men jag vet inte exakt när jag smittades. Dessutom tror jag inte att någon vinner något på att jag berättar HUR jag hade sex med mitt ex. Vi var i ett förhållande. Vi hade inte varit tillsammans så länge. Så vi hade sex ofta. Han visste om att han var smittad, men sa det inte till mig och han försökte inte heller skydda sig med kondom. Jag smittades och han avtjänar nu ett straff i fängelse för det då det är ett lagbrott och klassas som grov misshandel att smitta någon med HIV (framförallt om man inte berättar att man har HIV och inte använder kondom). Det bör finnas mer om detta i bloggen lite längre bakåt, så kika där :) Eller fråga igen om du inte är nöjd med svaren :)
Svar på kommentar
Fick en kommentar från Beca som löd:
Heej:) har en fråga. Om jag har fattat rätt så är din kille inte smittad? Men det var ingen planerad graviditet? Men hur blev du gravid? Gick kondomen sönder?.. Grattis föresten, hitta din blogg via familjeliv, är också beräknad i mars :D
Svar: Du har förstått det helt rätt, min kille är inte smittad. Och nej, det var ingen planerad graviditet. Vi har alltid varit jättenoga med att skydda oss och har inte haft oskyddat sex en endaste gång sen jag fick min diagnos. Även de gånger det har blivit fyllesex så har det varit kondom på då det är som en rutin för oss, det är inget vi ens tänker på.
Så antingen var det ett litet hål i den kondom vi använde just den gången, eller så kan det ha varit så att den har glidit av lite och sen åkt på igen så lite sperma kom ut. Men vi vet inte helt säkert.
Jag har dock en vän som blev gravid trots kondom, och antagligen var det ett litet hål i den. Och vid rätt användning så är kondom 98-99% säkert vad jag har läst mig till. Så vi tillhör väl de där felprocenten nu :)
Får gratulera dig också! Team Marsbebis :)
Svar på kommentar
Kommentar från Johanna:
Hej! Stort grattis, har inte följt med på ett tag men superkul att ni ska ha barn!! Illamåendet är en pest men det lättar förhoppningsvis efter v12. Är själv hiv positiv och fick barn för fyramånader sedan. Undrar om du medicinerat under hela graviditeten? Själv började jag v20 och medicinerade fram till snittdagen. Jag ville inte få medicin med PI i då jag läst studier som ser samband med dessa och för tidig förlossning- kolla upp detta. Allt gick jättebra för mig och jag hoppas och tror det blir detsamma för er. Ang ammning så skyllde jag på att jag var tvungen att äta blodtrycksmedicin sista veckan av graviditeten och ett tag efter
förlossningen (rätt vanligt med högt blodtryck under graviditet) och att medicinen inte funkade ihop m ammning. Sedan sa jag att jag valde att fortsätta m flaska eftersom mina bröst slutat producera mjölk och att det kändes lättast så. Det var inga problem, även om folk tyckte synd om mig som inte kunde amma. Men flaska har funkat jättebra, bekvämt på stan och min bebis har varit kärnfrisk än så länge. Tycker du ska noga överväga om det är rätt tidpunkt att berätta för anhöriga just nu. Man är så känslig under graviditeten med alla hormoner och allt nytt, och behöver lugn och ro. Att behöva möta andras reaktioner kanske kan bli lite mkt?
Svar:
Hej Johanna!
Tack så mycket! Ja, jag hoppas att det går över. Men jag mår inte illa varje dag, så det är ju i alla fall något.
Jag har ätit mediciner sen i början av februari så jag har ätit hela tiden. För mig ansåg de att jag kunde fortsätta med de mediciner jag har utan att riskera hälsan för barnet. De hade dock inte gett mig dessa mediciner om jag inte hade ätit de här från början. De anser att risken för mig, att jag ska må dåligt av att byta mediciner, ska påverka barnet mer än medicinerna. Dessutom har de här medicinerna använts i många länder av gravida kvinnor och det har gått bra. En vän till mig blev också förvånad när hon fick höra om den kombination jag tar och rekommenderade mig att prata med dem då hon inte skulle få ta samma preparat. Hade vi planerat att skaffa barn så hade de fixat så jag fick byta, men nu blev det inte så :)
Bra sak där med amningen. Har redan fått lite frågor kring det. Men jag försöker avdramatisera det lite då jag vet att det funkar ypperligt att ge ersättning. Min lillasyster fick det och hon har inga allergier eller problem med immunförsvaret som en del hävdar att man kan få om man inte ammas. Jag däremot har pollenallergi och har alltid haft taskigare immunförsvar än henne, även innan jag blev smittad med HIV. Fördel med att flaskmata är väl också att pappan kan vara mer delaktig, vilket han inte kan vara på samma sätt om man ammar.
Viljan att berätta för några i familjen har avtagit då det är för mycket som står på spel. Och om jag inte har berättat på över 4 år, vad gör 1-2 år till? Och just nu skulle det antagligen skada mer än hjälpa ifall jag skulle berätta.
Kul att du kikade in och kommenterade, alltid lite extra kul när en annan HIV+ kikar in.
Då du inte hade lämnat någon mailadress så får jag fråga här istället: Fick du välja på att föda vaginalt eller med kejsarsnitt? Eller rekommenderade de kejsarsnitt för dig? Tänkte främst med tanke på att du började med mediciner i v20 och att de vill att man har omätbara virusmängder för att föda vaginalt (om jag förstått det rätt, men rätta mig gärna om jag har fel).
Tröttmössa
Inatt blev det 7 timmar sömn. Vilket är ganska normalt för mig annars.
Men jag var så trött, så himla trött!
Så vid sju somnade jag. Och vaknade nio. Jag måste sätta fler klockor om jag ska vila, för det här går inte.
Tur att man har en liten bråkkisse som ville ha mer mat. Var nämligen hon som väckte mig. Den lilla hårbollen.
Vi får väl se hur det går att somna senare. Är nog ingen idé att försöka förrän om en timme. Annars kan jag ta lite av vår nya kurslitteratur, då lär jag somna på två röda :)
Woho! Ännu en dag!
Inget illamående idag! Jippi!
Och jag hoppas att det inte blir något imorgon heller.
Eller om det blir något imorgon så antingen jättetidigt, under lunchen eller på seneftermiddagen.
Ska försöka ringa och boka ett ultraljud imorgon igen. Försökte idag men det gick inte så bra.
Var nog många som ringde för att få boka/avboka tid på morgonen.
För jag tänker inte vänta till 18e veckan på att få se vår Bulle.
Nu har jag varit vaken i 13 timmar och jag sitter här och gäspar.
Och det finns inte en chans att få sova i 12 timmar då klockan ringer 7 imorgon bitti.
Konstiga minnesbilder
Jag är en sån människa som tror på sanndrömmar. Alltså drömmar som senare händer. Jag brukar därför skriva upp drömmar om jag har möjlighet till det när jag vaknar. Det hände nyligen igen. Jag gick in på FamiljeLivs hemsida, och in i ett forum. Där står jag med i en BF-lista och när jag skrollade så kändes det så bekant. Och jo, för ett par månader sen så drömde jag (minns inte så ofta vad jag drömmer när jag drömmer) om en lista, men jag förstod inte vad det var för något. En lista, där början av listan var med fet stil, och den andra delen i normal stil.
Kalla mig konstig, men jag tror på sanndrömmar. Och det för att det händer för ofta.
Dock kan det vara saker som man tror har hänt förut, för att hjärnan beter sig lite skumt.
Känslan av deja vú känns dock väldigt verklig.
En djungel!
Jag och J letar gemensam lägenhet. Igen. Fast denna gången ett rum större än den vi äger tillsammans. Vi har varit och kollat på ett par stycken men båda har sina nackdelar. Den här gången när vi letar så tittar vi så hissen rymmer en barnvagn, och att det finns barnvagnsrum. Allt behöver inte vara tipptopp men vi vill helst inte att det är mer än ett rum som "måste" göras om. T.ex. är köket gammalt och behöver fixas så kan vi ta det (måste finnas diskmaskin eller så man kan sätta i en). Samma gäller badrum. Är det bara ommålning av väggar så kan vi leva med att det är i mer än ett rum.
Bullen gjorde sig påmind idag vid frukost. Eller brunchen kanske man ska säga. Slapp det helt igår så det var helt okej att det kom idag. Jag hoppas bara att det inte kommer imorgon. Lite jobbigt eftersom jag då måste springa till toaletten på skolan, inte alltid det enklaste. Finns ju papperskorgar i värsta fall, men jag vill helst inte använda dem. Men hellre det än golvet, om man ska vara sån.
Nu ska jag gosa med min hårboll till katt :) Ha en fortsatt fin söndag!
Dammsugare!
Fick en RIKTIG dammsugare idag. Så nu slipper jag låna mammas när kattskrället hårat av sig för mycket :)
Det funkar inte med en sådan där liten smidig Ergorapido. Den funkar väl i köket för att dammsuga upp brödsmulor och annat smått (och att ta loss för att dammsuga på bord/hyllor).
Och vad är det för vuxenpoäng på att önska sig en dammsugare i present? Ja, jag fyllde år för ett tag sen. Men jag säger inte när det var. Så numera är jag 22 år gammal.
Dags att äta lite middag tror jag bestämt. Sen jag tillbad porslinsguden har jag fått i mig lite dextrosol och lite chips. Jag klarar inte godis längre. Men chipsen ger mig salt. Och jag är sugen på salt. Jag vet att man inte ska äta för mycket salt när man är på tjocken. Men jag har varit duktig hittills. Och det är bättre att få i sig något än inget. Och nu blir det riktig mat. Inte lika rolig mat som när J lagar, men jag får stå ut med att laga själv ett tag. Min stackars arbetande älskling. Är det arbetstopp så är det...
Inte som alla andra
Fick nyss en "Men mamma, jag tänkte bara att du skulle få nytta av en del av frukosten innan jag påminner dig om att jag är här".
Känns som att jag kan vara lugn ett litet tag nu i alla fall.
Om bara bullen tycker likadant.
Känns som att jag kan vara lugn ett litet tag nu i alla fall.
Om bara bullen tycker likadant.
En annan sorts illamående
3 dagar utan specifikt morgonillamående. Nu är det mindre illamående men stora delar av dagen istället. Jag är trött som en gnu. Inatt sov jag 9 timmar med bara ett litet uppvaknande då J gick till jobbet. Natten före det sov jag 10 timmar och sen två timmar på eftermiddagen.
På något konstigt vis vill jag att det ska komma ett morgonillamående som slutar med att jag ber till porslinsguden. Det blev lite som "God morgon mamma, jag är fortfarande kvar här". Brösten ömmar inte lika mycket heller, men det kanske är normalt att det ger sig lite grann efter ett tag? De var PMS-hårda fram tills för ett par dagar sen. Och lägger jag mig på mage så känns det fortfarande, men det gör inte ont som förut.
Oron blir inte bättre av att man läser på internet att risken för missfall är störst mellan v9-v11. Dock gjorde jag ju ett VUL där de konstaterade att jag var i v 5+5 och att allt såg bra ut. Min ålder hjälper också, är man runt 20 år gammal så är risken 10%.
Kan det inte bara gå tre veckor till jävligt fort så jag kan få andas ut lite?
På något konstigt vis vill jag att det ska komma ett morgonillamående som slutar med att jag ber till porslinsguden. Det blev lite som "God morgon mamma, jag är fortfarande kvar här". Brösten ömmar inte lika mycket heller, men det kanske är normalt att det ger sig lite grann efter ett tag? De var PMS-hårda fram tills för ett par dagar sen. Och lägger jag mig på mage så känns det fortfarande, men det gör inte ont som förut.
Oron blir inte bättre av att man läser på internet att risken för missfall är störst mellan v9-v11. Dock gjorde jag ju ett VUL där de konstaterade att jag var i v 5+5 och att allt såg bra ut. Min ålder hjälper också, är man runt 20 år gammal så är risken 10%.
Kan det inte bara gå tre veckor till jävligt fort så jag kan få andas ut lite?
v9
Idag går jag in i vecka 9. Bara tre veckor kvar att våndas. Jag hoppas det går vägen, annars skulle det bli riktigt jobbigt tror jag, nu när det ändå gått en bra stund.
Dessutom har jag fått veta att om det går vägen så kommer bullen (som jag kallar den) få en kusin väldigt tätt inpå. Mycket spännande! Så nu får vi hoppas att det går vägen för oss båda :)
So far so good
Frukosten har fått stanna. I alla fall i ungefär 2 timmar så jag tror faran är över. For now i alla fall.
Igår började jag kolla lite smått på barnvagnar, både nya och på Blocket. Och satan, vilken djungel!
Har inte börjat kolla på allvar då vi inte är förbi de värsta veckorna än. Men när vi är över den tröskeln så blir det nog till att åka till en affär så man kan provköra. Törs inte riktigt köpa något som man inte har provat innan.
Ekonomiskt sett är det ju en fråga också. Det känns inte värt att lägga 10 000 på en vagn. Hade jag haft fast jobb med en hyfsad lön så hade vi kunnat köpa det. Men det känns onödigt när det finns bra vagnar för halva det priset, nya.
Hur som helst så ska jag försöka spara så mycket pengar som möjligt. Får bara ut CSN i augusti, september, oktober och november. Sen är det slut. Då vet jag inte vart jag ska få pengar ifrån. Men jag letar jobb, så jag hoppas på det. Dock hinner jag inte jobba så provanställningen blir fast (om den är 6 mån). Dock kanske min SGI kan öka lite i alla fall om jag har tur. Lägsta FP är inget att hurra för, även om det går. Men jag vill inte vara helt beroende av J.
Extra många
Ni är extra många här idag, vad kul!
Får jag gissa att några av läsarna hittat hir via FL?
Det var nog inte så dumt att regga sig där ändå. Perfekt nu när jag är gravid också.
7+5 idag, det går fort!
Nu lär det dröja innan jag kan äta Marianne-godis igen
För första gången så har jag inte bara spytt på morgonen. Nej, nu kom det en till.
Är det någon som har något som kan fungera mot illamåendet så är jag tacksam om ni delar med er :)
Imorse var dock värre, då var det bara galla :/ Mintchoklad var bättre, om inte helt bra. Om man nu ska se det från den ljusa sidan.
Hoppas att ni inte är så kräsmagade, ni som läser min blogg. I så fall ber jag om ursäkt.
För övrigt så har jag berättat för min pappa nu. Han blev rätt paff, men sen gratulerade han. Och man hörde att han blev glad över att bli morfar. Snart ska jag berätta för min syster också. Men hon kommer inte tro mig då jag lurade henne i vintras då jag hade ätit väldigt mycket mat. Sa då att hon skulle bli moster, sen en paus, och sen sa jag "Till min mat-bebis". Nåja, jag får väl göra ett graviditetstest så jag har något att visa för henne. Jag behövde ju aldrig göra något då de tog provet på sjukhuset. Men det vore kul att se det med egna ögon också.
Jobberbjudande
Pratade med min pappa idag som är egenföretagare. Han sa att om jag vill så kan jag jobba hos honom då jag är klar (eller om jag avbryter praktiken då jag lärt mig det jag ska och inte lär mig något mer). Men dock är det inte heltid. Fast många varierande arbetsuppgifter. Den saken är verkligen värd att fundera på, speciellt med tanke på att jag är gravid. Vilket jag inte har berättat för honom än, men jag ska göra det i veckan.
Jag kommer såklart söka andra jobb också, men det är alltså inte hela världen om jag "bara" hittar ett på deltid, för då kan jag fylla upp med timmar på pappas företag. Inte helt dumt. Och jag är inte den som tackar nej till hjälp när det finns rakt framför näsan.
Idag var för övrigt jag och J och kollade på en lägenhet. En trea...Kändes stort, men det är för att vi är vana vid en tvåa eller en minitvåa. Ett av rummen var litet och kan användas till en början som arbetsrum/datorrum och sen bli barnkammare. Små barn behöver inte så mycket plats. Och de har inte så mycket leksaker heller. Det kommer när de blir större sen :) Fick behålla frukosten idag med, kändes riktigt skönt. Får hoppas att jag slipper må illa något mer. Om jag inte mår illa något mer så förstår jag att jag är väldigt lyckligt lottad då det finns de som spyr flera gånger om dagen.
Jag kommer såklart söka andra jobb också, men det är alltså inte hela världen om jag "bara" hittar ett på deltid, för då kan jag fylla upp med timmar på pappas företag. Inte helt dumt. Och jag är inte den som tackar nej till hjälp när det finns rakt framför näsan.
Idag var för övrigt jag och J och kollade på en lägenhet. En trea...Kändes stort, men det är för att vi är vana vid en tvåa eller en minitvåa. Ett av rummen var litet och kan användas till en början som arbetsrum/datorrum och sen bli barnkammare. Små barn behöver inte så mycket plats. Och de har inte så mycket leksaker heller. Det kommer när de blir större sen :) Fick behålla frukosten idag med, kändes riktigt skönt. Får hoppas att jag slipper må illa något mer. Om jag inte mår illa något mer så förstår jag att jag är väldigt lyckligt lottad då det finns de som spyr flera gånger om dagen.
Kreta
Ja, det var där vi var en vecka. Helt underbart var det. Varmt, men det fläktade bra så man inte smälte bort helt. Hotellfrukosten var bättre än vad vi förväntade oss. Sist vi var iväg så var det rostat bröd och kaffe i princip, så kallad kontinental frukost. Men den här gången fanns äggröra, korv, yoghurt, grönsaker, två olika sorters bröd, juice, kaffe och en del annat. Dock åt jag bara mackor med marmelad och drack lite av den för svaga juicen (smakade som för svag apelsinsaft, usch!). 4 av dagarna fick jag faktiskt behålla frukosten helt.
Till lunch blev det såna där jättestora sockrade munkar. Inte det minsta nyttigt, men det var ju semester! Nyttig kan man försöka vara annars :) Till middag blev det lite olika, allt från souvlaki till kaningryta. Och massor med tzatziki så klart. Efterrätt blev det också, ofta glass. Sen fick J dricka raki åt både mig och honom. Men han klagade inte, och jag förstår det då jag faktiskt gillar raki. Men lite får man väl offra sig :)
Näst sista kvällen så fick inte jag gå in i rummet, utan fick vänta utanför. Sen fick jag gå in, och inte gå ut. När jag kom ut så såg jag hjärtat som J gjort av vita stenar som han plockat på stranden under veckan. Jag kände på mig att det var något på gång då jag inte fick komma in, men man vet aldrig med honom. Först såg jag inte det som låg i mitten. Sen såg jag. Min ring. Och sen tog J tag i min hand, och pussade på handen. Sen frågade han "Vill du bli min fru?". Jag svarade så klart ja. Sen sa han "Nu kan du inte säga att jag inte frågade på riktigt" och så skrattade vi.
Ölen på bilden är den som J drack mest under veckan, jag höll mig undan allt sånt. Han kunde även äta fisk som han ville, jag vågade inte riktigt då jag inte känner till hur noga de är i Grekland med fisken och så. Sen vågade jag inte äta grönsaker då jag inte kunde veta om de var sköljda ordentligt. Antagligen var de det, men jag ville inte chansa. Så jag saknade faktiskt grönsaker, och det åt jag igår. (Visserligen med hamburgare och pommes, men jag var hungrig och struntade i vad det var så länge det var kött och grönsaker i det.) Frukt åt jag då vi sköljde den själva.
Den första bilden, den med solnedgången, är från Chania stad där vi åkte in en kväll. Sist vi var på Kreta gick vi ut hela vägen till fyren men den här gången orkade vi inte då det var en bra bit ut dit.
Våga äta frukost?
Då vi var borta så kom illamåendet tre dagar av de vi var borta. Två av dem var de sista dagarna, alltså igår och i förrgår. Nu har jag varit vaken ett tag, men bara ätit lite onyttigt. Jag hatar att spy. Men än så länge har jag fått behålla de Marianne jag ätit så jag hoppas att jag kanske törs äta nu. Vi får se. Äta bör man, som det sägs :)
Ska ladda upp bilder lite senare, så håll ut! :)
Så mycket att säga
Här kommer det väldigt kortfattat:
Ringen är på igen. Denna gång så friade J på riktigt. (Förut så frågade han om jag ville förlova mig med honom)
Jag har under veckan jag har varit borta spytt tre gånger efter frukost. Men sen har jag mått prima igen.
Jag är hungrig så nu ska jag gå iväg och köpa onyttig mat (blev av med frukosten imorse och det jag har ätit idag är en liten påse chips, en daim och en tugga banan). Sen orkar jag inte laga mat idag. Och så vill jag inte äta själv så jag bjöd in mig hos ett par kompisar som bor i närheten :)
Återkommer imorgon med bilder från resan och mer detaljerad info.
Btw, så är jag i v8 nu (7+2)
