Bebiskläder
Idag gjorde vi det.
Handlade bebiskläder. Och de var så små!
Blev lite blandat: bodys, byxor, strumpor, mössor, en overall...Att köpa kläder till mig själv känns inte alls så som det här gjorde. Det här var MYCKET roligare!
Hämtade ut en gratis body från KappAhl, inte helt fel det heller. Ska hämta min babybox hos Babyproffsen nästa vecka, får se vad den innehåller för skoj.
När vi handlade idag så blev det saker i både storlek 50 och i 56 då de växer så fort. Då jag troligtvis kommer att göra ett snitt 2 veckor innan BF så borde inte bebisen vara jättestor, och kan i alla fall ha kläderna ett litet tag. Overallen tog jag i 56, för det gör ju inte extremt mycket om den skulle vara lite stor.
Får tvätta alla kläder sen innan bebisen kommer. Men känns inte värt att göra det nu då vi håller på och röjer inför stundande flytt. Ja, vår lägenhet är såld (men vi bor inte där just nu). Så nu ska vi bara hitta vår nya lägenhet. Men det kan bli så att vi bor här ett tag till, beroende på vad vi hittar och när de säljarna kan lämna över lägenheten.
Men nu har vi lite kläder, vagga och spjälsäng. Och det är ändå ett tag kvar tills bebisen kikar ut. Men det känns bra att ha kommit en bit på vägen :)
Svar till skräckslagen
Innan jag ens skriver ut kommentaren så måste jag säga till dig att VAD BRA att du hittade hit!
Jag tror inte du är ensam om att tänka så här. Och det är svårt att ändra sitt sätt att tänka över en natt. Så som du har tänkt är ju din sanning så att säga. Förstår du vad jag menar? Men kanske kan mitt svar få dig att i alla fall bli mindre skräckslagen. Det är min förhoppning i alla fall.
Hej!
Blev tipsad om din sida! Vet inte om det är ok att ställa en fråga i en kommentar, men jag testar.
Har lidit av svår hiv-skräck i många år. Har läst på om olika smittvägar men ändå skenar det iväg och blir livrädd för minsta lilla grej...Tex om man köper frukt, och en hivsmittad tagit i den och har haft sår på händerna, eller inte tvättat sig efter toabesöket...Tänk om man blir smittad!
Såna tankar snurrar runt i huvudet på mig...Jag blir otroligt hämmad! Har inte legat med någon på flera år nu...just för att jag är så rätt och har svårt att lita på folk.
För några veckor sedan var jag ock en kompis och provade kläder. Hon prövade ett par byxor som hon inte kunde ha så hon kastade över dom till mitt provrum så jag prövade dom. Inget konstigt med det. Förrns jag sen på kvällen fick funderingar...Hon är ganska vild av sig. Åker utomlands flera gånger/år och kommer hem och berättar om diverse erövningar. Har inte tänkt så mycket på det. Men den kvällen kom jag på att hon kan ju faktiskt vara smittad!
Tänk om det trots underkläder kommit mensblod/urin eller annan kroppsvätska i byxorna och jag prövade dom direkt. Kan jag då ha blivit smittad? Är det möjligt?
Förstår om allt det här låter löjligt i dina öron! Kan själv tycka det låter långsökt när jag själv tänker igenom det...Men tänk OM.
Blir galen på mig själv och känner mig störd...Tänker att det är nog bäst att isolera sig helt. Så slipper man oroa sig...kanske...suck...
Ha det så bra!
Svar: Det är helt okej att ställa frågor i kommentarerna, det är lite det jag använder dem till :) Ni gör en stor del av den här bloggen med hjälp av era frågor, glöm inte det.
HIV smittar enbart vid (oskyddade!) sexuella kontakter, blod till blod (i princip öppet sår mot öppet sår som blöder), mor till barn och om man delar sprutor.
Det smittar alltså INTE om man tar i något som en som har HIV har tagit i. Det finns inget virus på huden, utan det håller till inom kroppen. Inte heller om man inte tvättat händerna kan smittöverföring ske. OM det mot förmodan skulle finnas, låt säga lite utsmetat torkat blod på handen (t.ex. ett litet rivsår) så är det ingen risk då heller då viruset är dött. Och din hud är en mycket bra barriär mot viruset. Det kan inte liksom tränga in i huden bara sådär.
Din vän skulle kunna vara smittad (även om jag inte tror det) men att du provar ett par byxor hon haft precis innan, det smittar inte det heller. Jag är osäker på mängderna med virus i urin, men då jag går på toaletten precis som andra så överlever inte virus där heller. Det överlever helt enkelt inte utanför kroppen. Samma gäller mensblod. Hade din vän mensat så mycket så det blödde på byxorna så hade du nog inte tagit på dig samma par, eller hur? Jag hade inte det i alla fall, känns inte så fräscht.
Jag tror inte att isolering är bästa vägen att gå.
Sen vill jag påpeka att trots att jag var ovetandes om min smitta i över två år så smittade jag inte en enda person. Och då jag är graivd (trots kondom, så nåt hål var det antagligen) så smittades inte min kille då heller. Mitt barn kommer födas friskt (ingen HIV-diagnos i alla fall, det andra vet jag ju såklart inte nu).
För mig så låter det ju ologiskt lite kring hur du ser på det, men det är ju också för att jag har mer erfarenhet kring det här, vilket är naturligt med tanke på hur situationen ser ut. Men som kloka människor säger ibland: Det finns inga dumma frågor. Jag är glad att du lämnade kommentaren här och jag hoppas att du inte är riktigt lika skräckslagen efter att ha kikat lite här. Kolla gärna igenom lite andra inlägg, där står det massor med saker som jag tror kan vara av nytta för dig. Och vill du är du mer är välkommen att maila mig på [email protected]
Det gäller för övrigt er andra också, ifall ni inte vill ställa frågan här.
Svar till Annika
Jag har lite frågor! Såg nåt program om att risken för överföring av smitta till barnet är liten vid "blodfritt kejsarsnitt", något som utförs i USA, men hur tänker läkarna göra med dig? Eller snarare hur tänker du göra med förlossningen? Och amning? Hoppas du inte tar illa upp, du behöver inte svara om det är för privat.
Svar:
Helt ärligt så vet jag inte exakt hur kejsarsnittet går till. Men jag tror att det görs som ett vanligt. Såg något program som var i USA då en HIV+ mamma skulle förlösas, och vid det "blodfria" kejsarsnittet så brände de blodkärlen medans de skar. Dock blev det inte så snyggt ärr då. Som min vän har är betydligt snyggare, men det kan ju vara för att den kirurgen var bättre också, vad vet jag?
I Sverige så får man numera om man har en fungerande behandling (under 50 viruskopior/ml blod) föda vaginalt om man vill det. Det ändrades förra året och metoden har använts ganska länge i andra länder. Risken om man inte har en behandling räknas annars till ungefär 25% (vaginal förlossning+amning).
Jag TROR att man gör ett vanligt snitt, men det är som sagt vad jag tror.
Från början var jag helt inställd på att försöka föda vaginalt (när jag fick min diagnos för 4,5 år sen fanns inte den möjligheten) men jag funderar fram och tillbaka och har ventilerat lite tankar med min barnmorska (och min pojkvän såklart) att jag funderar på att jag kanske vill göra ett snitt ändå. Detta för att sjukvården här är mer vana att göra så, de har gjort så i över 10 år och hittills har det gått bra. Enligt smittskyddslagen får man inte amma sitt barn om man har HIV då bröstmjölk är en kroppsvätska, och däri kan det finnas virus. Så mitt barn kommer inte att ammas överhuvudtaget utan det blir ersättning från första början.
Jag kommer att träffa en läkare nästa gång jag ska till barnmorskan och hon kan nog berätta mer för mig hur det kommer gå till. Oavsett vilket val jag gör. Men jag känner mer och mer att jag skulle vara lugnare om det blir ett snitt eftersom de har så pass lång erfarenhet av det på det sjukhus jag ska föda på.
Svar till Nathalie
Oj förlåt, tänkte inte på det.
Jo det ser ut att bli en mars bebis, men man vet ju aldrig om hon kommer tidigare eller så :), tack så mycket.
Nej jätte bra tycker jag. Förhoppningsvis kommer fler människor att lära sig mer om hiv, och att hiv är en sjukdom likasom alla andra sjukdommar. Självklart inget man vill ha, men ingen vill väll ha diabetes heller?!(kanske en dålig gämförelse) Hoppas folk slutar ha sånna fördommar/rädsla mot personer med hiv!
Tack för ditt svar :)
Svar: Det är ingen fara! :) Jag som är lite extra försiktig kring min anonymitet bara. I min familj är vi lite tidiga så det skulle kunna bli lite hur som helst. Hoppas bara h*n stannar tills h*n är färdig i magen :)
Jag har inte diabetes så jag kan inte säga riktigt från det perspektivet. Men om man säger så här: Det finns värre saker! Både HIV och diabetes är kroniska sjukdomar, men de går att kontrollera. Cancer till exempel är det värre med. All cancer går inte att bota eller hålla i schack.
Det tycker är tråkigt är att media bara uppmärksammar HIV när det dyker upp HIV-män och HIV-kvinnor (har statistik på hur många det varit genom åren, men jag får ta det när jag hittar de papprena). Och som vanligt funkar det så att om en individ i en grupp gör något dåligt så ser en del människor på det som att alla individer som tillhör den gruppen (i det här fallet HIV-positiva) gör på samma sätt.
Men så är det absolut inte.
Tack själv för dina kommentarer :) Sånt gör det roligare att skriva när inspirationen går på sparlåga :)
Svar till Den som undrar
Okej, tack så mycket för ditt svar!
Jag tänkte lite naivt så här; om man tar reda på vad som gör att hiv dör i luften kanske man kan göra att det dör i människokroppen, men eftersom det finns celler i kroppen men inte i luften blir det genast mer komplicerat ;(
Men om bromsmediciner kan minska antalet viruskopior i kroppen, kan det inte få dem att försvinna helt och hållet då? Vad är det som "hindrar"?
Läste någostans att en man blev botad från hiv, undrar om du också hört det och om det är sant? Om det nu är sant, hur är det möjligt?
Och en fråga till, är ditt liv med hiv ungefär som en diabetikers förutom delen med att du måste tala om i vissa sammanhang att du har blodsmitta? Eller känner du av några symptom av smittan (då menar jag inte sånt som orsakas av medicin, utan sånt obehag som orsakas av själva viruset)?
Förlåt om frågorna är dumma, svårt att ställa vettiga frågor när man inte är så insatt i ämnet...
Har en släkting som jobbar som doktor med hiv-smittade, men har tyvärr ingen kontakt med honom...
Tacksam för svar och önskar dig och din familj allt det bästa!
kram
Svar:
Jo, jag tror de (forskarna) har försökt alla möjliga sätt. Det finns ett sätt, att man dödar alla celler av den typen som HIV infekterar (som är en del av vårt immunförsvar). Problemet är att om man dödar alla dessa celler så dör man. Taskigt läge..
Anledningen till att man inte kan utrota allt virus genom medicin (så vitt jag förstår) är att dessa immunförsvarsceller finns överallt i kroppen. Viruset är lite lurigt på så vis att det kan vara vilande så att säga, och börjar inte dela sig (föröka sig) förrän senare. Och när det ligger vilande i en annan cell så kan den gömma sig för medicinen. Smarta rackare!
Den man du pratar om blev botad, ja. Han fick en ryggmärgstransplantation (om jag minns det rätt) och donatorn var immun mot HIV. Är någon procent eller två här uppe i norden som är immuna. Dock hade han cancer och det var därför han fick göra transplantationen. Han väntade dock länge på att de skulle hitta en passande donator och riskerade sitt liv under tiden. Hade det blivit ett akut läge så hade de nog använt en annan donator.
Mannen måste dock fortfarande äta mediciner för att kroppen inte ska stöta bort ryggmärgen men han har inte HIV kvar (där de kan mäta) och behöver inte ta mediciner av just den anledningen.
Jag tror att mitt liv ändå är enklare än det är för en diabetiker. Jag måste inte hålla koll på vad jag äter och hur mycket och dosera min medicin därefter. Jag tar totalt 4 tabletter en gång om dagen, sen är det bra. När jag ska ha sex är det kondom som gäller. Ungefär så är det. Sen är det läkarkontroller lite då och då, normalt är att det går 3-6 månader mellan tillfällena. Nu kollar de mig lite oftare då jag först var med i en läkemedelsstudie och sen blev jag gravid (är fortfarande med i studien men den är i en ganska lugn fas nu) så är det extra kontroller på grund av det.
Jag känner inte av något av viruset i mig. Även om det ibland kan vara jobbigt rent psykiskt att veta att även om man mår bra och är frisk så har man ändå ett virus som spökar i kroppen. Det är en konstig känsla att vara frisk men ändå sjuk, om du förstår vad jag menar?
Dina frågor är inte alls dumma. Det finns inga dumma frågor :) Jag tycker att det är jättebra att du frågar när du undrar. Spännande med en släkting som jobbar med det, jag har träffat de flesta läkare som jobbar med det på Huddinge Sjukhus. Synd att ni inte har någon kontakt, annars hade du haft en utmärkt källa att fråga :)
Tack så mycket för dina frågor och jag hoppas att jag har gett dig de svar du letade efter :) Kram!
Till anonym om mitt BF-datum
Klart att jag vet att det finns ett antal med samma BF datum som jag i samma stad. Men jag tycker inte att det är värt risken. Och om jag säger att det blir (antagligen) i mars, räcker inte det? BF-datum är ju inte någon exakt vetenskap, så barnet skulle kunna komma när som helst under månaden. Eller till och med i februari eller april om det är så.
Jag tar inte datumet så allvarligt heller. Det är ju mer på ett ungefär som man får se på det. Men jag ser inte vitsen med att skriva ut det här. Vem vinner något på det? Att kommentera utan vare sig namn eller mail gör mig inte direkt mer sugen på att skriva ut det heller, tyvärr...
Svar till Orolig kille
Vad bra att det är bättre nu och att jag har kunnat hjälpa till. Jag lever ett helt okej liv måste jag säga. Ett bra liv (vore synd att klaga med så fina människor kring mig).
Jag håller en tumme för dig (två betyder otur har jag lärt mig ^^ ) att resultatet inte blir vad du tror. Men skulle det bli ett positivt resultat (visst känns det skumt att det kallas positivt när det egentligen inte är ett bra svar?) så finns jag här. Och jag finns även på mail: [email protected]
Där kan du skriva för att ventilera om du behöver, och även ni andra kan fråga där med. Ifall ni inte vill fråga i bloggen.
Så jag finns här, och jag kollar bloggen även om jag inte alltid skriver :)
Svar till Nathalie
Kul att du hittat hit :)
Jag vill inte säga exakt BF datum då det avslöjar lite väl mycket om mig. Är inte så många i vårt land som har samma BF-datum och är lika gamla som jag och bor i samma stad. Men det verkar bli en marsbebis. Och sen har jag en räknare på sidan här så man ser lite, även om den inte är exakt eftersom jag inte har gjort RUL än. Men det ska vi göra denna vecka. Men det blir ingen bild på det, eftersom jag kommer visa den bilden på andra ställen.
Grattis själv! Så gissar på att du också är beräknad till att få en marsbebis?
Att många inte kan så mycket är det jag får kämpa mest med och tycker är jobbigast. Här har jag möjlighet att förändra, en liten bit i taget. Och du och alla andra som kollar in här är en del av det och hjälper mig att sprida kunskap. För det är ju aldrig fel att lära sig lite mer eller lite nytt, eller hur?
Anledningen till att HIV dör i luften
Fick en kommentar om detta och jag är inte någon expert på området alls. Men för att viruset ska kunna överleva (gäller nog alla virus fast det tar olika lång tid) så behöver det en annan cell för att kunna föröka sig.
HIV är ett känsligt virus och klarar sig inte länge utanför kroppen. Jag ska vara ärlig med att det här inte var mitt bästa ämne i skolan och jag har inte lärt mig mer kring detta än att det dör i luften väldigt snabbt. Vad det är som gör att HIV är mer känsligt vet jag inte. Tar man vissa förkylningsvirus så kan de leva utanför kroppen längre, men de är uppbyggda på olika sätt. Så jag antar att det har med det att göra, virusets uppbyggnad.
Tiden bara rinner iväg
Det är fredag. Igen! Vart tog veckan vägen?
Jag jobbar och står i och orkar inte riktigt med bloggen just nu då det är så mycket annat som är på gång. Sälja och köpa lägenhet när marknaden är som den är...Det är inte det lättaste.
Börjar känna av lite moodswings med som stackars J har fått stå ut med. Ska lägga mig i soffan ett tag. Var länge sen. Skönt med en liten paus.
Jag finns kvar, men uppdateringen kommer vara lite sådär. Svårt att skriva om man inte har något att skriva om. Men det kommer. Så ha tålamod :)
Och ha en superbra helg!
Tillbaka igen
Det har trillat in lite kommentarer och jag har tänkt ägna detta inlägg åt dem, enjoy!
Först från Beca:
Hur berättade du för din pojkvän att du har hiv? Svar: Min pojkvän har vetat om det i princip lika länge som jag. Han fick veta det väldigt, väldigt kort efter. Just exakt vad jag sa minns jag inte. Jag minns inte mycket från den tiden, det mesta är bara svart. Men vi blev förvarnade en dag innan kan man säga. Dagen före så pratade jag med både polis och med en kvinna som arbetar på Karolinska sjukhuset i Solna. Provet fick jag ta först klockan 10 dagen därpå. Vid 15-16-tiden kom vi tillbaka för att få svar. Jag och min mamma var det då. Min pojkvän var på jobbet. Jag har för mig att jag sa det på telefon...och att han sen åkte hem till mig från jobbet. Sen till Anonym hej, skulle gärna vilja veta hur de är och leva med Hiv dagligen i stora drag, skriver en uppgift i skolan och har ingen aning själv hur de är och leva med det, så undrar om du skulle kunna hjälpa mig, riktigt tacksam och du kunde de och för svar! Svar: Kan du säga lite mer specifikt vad det är du vill veta? Jag har skrivit en hel del om hur det är för mig att leva med det här. Men egentligen skiljer sig inte mitt liv så mycket från ditt eller någon annans. Jag brottas med samma problem som många andra. Som vad jag vill göra med mitt liv, förhållanden, vänner och familj. Däremot så äter jag numera mediciner varje dag. Precis som en diabetiker måste ta sitt insulin för att inte bli sjuk. När jag har sex så måste jag använda kondom (enligt smittskyddslagen), jag måste även informera den jag har sex med att jag har HIV. Det är svårt för mig att svara på din fråga om jag inte får mer info. Vilken årskurs/utbildning är uppgiften till? E skrev så här: Hej, kom in på din blogg idag och har läst många av dina inlägg. Jag blir så himla rörd av allt du skriver. Du verkar vara en sån stark person och du visar verkligen att man kan leva med hiv, att det inte är en dödsdom. Jag har några frågor till dig om det är ok? Jag blev sexuellt utnyttjad när jag var liten.. Det har plågat mig många år och jag känner mig inte tillräcklig så istället för att tagit tag i mina problem har jag varit väldigt oansvarig. Har haft oskyddat samlag med olika killar. Tog modet till mig och sa att jag ville testa mig för hiv. Men svaret jag fick var att jag inte skulle oroa mig för hiv utan tex klamydia eftersom jag haft sex med svenska killar och killar som inte haft drogproblem Ringde både till std och ungdomsmottagningen... Får de "neka" en att ta ett test? Känner Att jag inte vill ringa tillbaka eftersom de sa som de sa.. Bor längre ner i landet men ska till Stockholm om några veckor och undrar om du vet om man får testa sig på den snabb mottagningen som finns där fast man inte bor i Stockholm? Kram / E. Svar: Det här är ett problem ute i landet. Såhär säger lagen (inte ordagrant men i sin helhet) att den som ens misstänker att han eller hon bär på en sjukdom som omfattas av smittskyddslagen (gäller HIV, men även klamydia och fler andra sjukdomar) så ska denna person anmäla sig för provtagning. Och klinikerna gör fel när de nekar dig, det har de ingen som helst rätt att göra! I Sverige pratar man fortfarande om riskgrupper. ALLA som har haft sex är en riskgrupp. Och det räcker inte där, det kan räcka med att vara född, fått en blodtransfusion när man var liten eller äldre. Men svaret är NEJ, de får absolut inte neka dig att testa dig. Tyvärr verkar det som om Drop-in mottagningen på Södersjukhuset tillfälligt är stängd och de tar bara emot bokade besök (men skadar inte att ringa dit och kolla, 08-616 25 00. De riktar sig främst till män som har sex med män men jag har flera kvinnliga vänner som går dit. Annars har Noaks ark i Stockholm drop-in på onsdagar mellan 15-18. Det går även att boka in en tid om du ringer dem på 020-78 44 40. Checka hemsidan noarkark.org så bör du hitta :) Alla är välkomna att testa sig på Noaks Ark. Kram och lycka till! Är det något, tveka inte att höra av dig! Sist men inte minst, läraren Malin Hej!Jag är en Ma-No lärare som brukar följa din blogg. Då jag har sex och samlevnadsundervisning brukar jag prata en hel del om Hiv och Aids. Min fråga till dig är: Får du mycket biverkningar av bromsmedicinerna eller har de blivit mycket bättre? För ett par är sedan verkade biverkningarna av medicinerna varit fruktansvära. Mvh Malin Svar: Hej Malin! Extra kul att även en lärare har hittat hit, ni står mycket för kunskapen som dagens unga får! Medicinerna idag är mycket, mycket bättre än vad de var för bara 15 år sedan. Dock har de varit bra ganska länge. Jag har inga biverkningar nu, så länge jag ser till att äta medicinerna då jag äter mat. I början så fick jag en av medicinerna i kapsel-form, och min mage klarade inte av dessa kapslar. Men så fort jag fick byta till tablett-formen så blev magen glad igen. De av mina vänner som äter mediciner har inte heller de några större biverkningar. Dock vet jag några som har reagerat på en viss sorts medicin, men då har de fått byta. Vi har lyxen att det finns många olika sorter att välja på. Och funkar inte en medicin så kan man byta. Men grundregeln som man har är att medicinen ska i första hand få ner virusnivåerna och stärka immunförsvaret, hur patienten mår kommer sen, och i tredje hand ska medicinerna vara enkla att ta. Jag har vänner som tog mediciner som små (födda med HIV) som även idag har känningar av de medicinerna de fick då. En del drabbades av omfördelning av fetter (som jag tror du känner till) och andra hemskheter. Just den biverkningen kan man bara operera bort, vilket jag vet att en person har fått göra.
Hur berättade du för din pojkvän att du har hiv? Svar: Min pojkvän har vetat om det i princip lika länge som jag. Han fick veta det väldigt, väldigt kort efter. Just exakt vad jag sa minns jag inte. Jag minns inte mycket från den tiden, det mesta är bara svart. Men vi blev förvarnade en dag innan kan man säga. Dagen före så pratade jag med både polis och med en kvinna som arbetar på Karolinska sjukhuset i Solna. Provet fick jag ta först klockan 10 dagen därpå. Vid 15-16-tiden kom vi tillbaka för att få svar. Jag och min mamma var det då. Min pojkvän var på jobbet. Jag har för mig att jag sa det på telefon...och att han sen åkte hem till mig från jobbet. Sen till Anonym hej, skulle gärna vilja veta hur de är och leva med Hiv dagligen i stora drag, skriver en uppgift i skolan och har ingen aning själv hur de är och leva med det, så undrar om du skulle kunna hjälpa mig, riktigt tacksam och du kunde de och för svar! Svar: Kan du säga lite mer specifikt vad det är du vill veta? Jag har skrivit en hel del om hur det är för mig att leva med det här. Men egentligen skiljer sig inte mitt liv så mycket från ditt eller någon annans. Jag brottas med samma problem som många andra. Som vad jag vill göra med mitt liv, förhållanden, vänner och familj. Däremot så äter jag numera mediciner varje dag. Precis som en diabetiker måste ta sitt insulin för att inte bli sjuk. När jag har sex så måste jag använda kondom (enligt smittskyddslagen), jag måste även informera den jag har sex med att jag har HIV. Det är svårt för mig att svara på din fråga om jag inte får mer info. Vilken årskurs/utbildning är uppgiften till? E skrev så här: Hej, kom in på din blogg idag och har läst många av dina inlägg. Jag blir så himla rörd av allt du skriver. Du verkar vara en sån stark person och du visar verkligen att man kan leva med hiv, att det inte är en dödsdom. Jag har några frågor till dig om det är ok? Jag blev sexuellt utnyttjad när jag var liten.. Det har plågat mig många år och jag känner mig inte tillräcklig så istället för att tagit tag i mina problem har jag varit väldigt oansvarig. Har haft oskyddat samlag med olika killar. Tog modet till mig och sa att jag ville testa mig för hiv. Men svaret jag fick var att jag inte skulle oroa mig för hiv utan tex klamydia eftersom jag haft sex med svenska killar och killar som inte haft drogproblem Ringde både till std och ungdomsmottagningen... Får de "neka" en att ta ett test? Känner Att jag inte vill ringa tillbaka eftersom de sa som de sa.. Bor längre ner i landet men ska till Stockholm om några veckor och undrar om du vet om man får testa sig på den snabb mottagningen som finns där fast man inte bor i Stockholm? Kram / E. Svar: Det här är ett problem ute i landet. Såhär säger lagen (inte ordagrant men i sin helhet) att den som ens misstänker att han eller hon bär på en sjukdom som omfattas av smittskyddslagen (gäller HIV, men även klamydia och fler andra sjukdomar) så ska denna person anmäla sig för provtagning. Och klinikerna gör fel när de nekar dig, det har de ingen som helst rätt att göra! I Sverige pratar man fortfarande om riskgrupper. ALLA som har haft sex är en riskgrupp. Och det räcker inte där, det kan räcka med att vara född, fått en blodtransfusion när man var liten eller äldre. Men svaret är NEJ, de får absolut inte neka dig att testa dig. Tyvärr verkar det som om Drop-in mottagningen på Södersjukhuset tillfälligt är stängd och de tar bara emot bokade besök (men skadar inte att ringa dit och kolla, 08-616 25 00. De riktar sig främst till män som har sex med män men jag har flera kvinnliga vänner som går dit. Annars har Noaks ark i Stockholm drop-in på onsdagar mellan 15-18. Det går även att boka in en tid om du ringer dem på 020-78 44 40. Checka hemsidan noarkark.org så bör du hitta :) Alla är välkomna att testa sig på Noaks Ark. Kram och lycka till! Är det något, tveka inte att höra av dig! Sist men inte minst, läraren Malin Hej!Jag är en Ma-No lärare som brukar följa din blogg. Då jag har sex och samlevnadsundervisning brukar jag prata en hel del om Hiv och Aids. Min fråga till dig är: Får du mycket biverkningar av bromsmedicinerna eller har de blivit mycket bättre? För ett par är sedan verkade biverkningarna av medicinerna varit fruktansvära. Mvh Malin Svar: Hej Malin! Extra kul att även en lärare har hittat hit, ni står mycket för kunskapen som dagens unga får! Medicinerna idag är mycket, mycket bättre än vad de var för bara 15 år sedan. Dock har de varit bra ganska länge. Jag har inga biverkningar nu, så länge jag ser till att äta medicinerna då jag äter mat. I början så fick jag en av medicinerna i kapsel-form, och min mage klarade inte av dessa kapslar. Men så fort jag fick byta till tablett-formen så blev magen glad igen. De av mina vänner som äter mediciner har inte heller de några större biverkningar. Dock vet jag några som har reagerat på en viss sorts medicin, men då har de fått byta. Vi har lyxen att det finns många olika sorter att välja på. Och funkar inte en medicin så kan man byta. Men grundregeln som man har är att medicinen ska i första hand få ner virusnivåerna och stärka immunförsvaret, hur patienten mår kommer sen, och i tredje hand ska medicinerna vara enkla att ta. Jag har vänner som tog mediciner som små (födda med HIV) som även idag har känningar av de medicinerna de fick då. En del drabbades av omfördelning av fetter (som jag tror du känner till) och andra hemskheter. Just den biverkningen kan man bara operera bort, vilket jag vet att en person har fått göra.
Lite dålig uppdatering
Men det finns en förklaring: Jag är på en konferens för unga som lever med HIV. Och jag har ingen dator med mig, därav den dåliga uppdateringen.
Till Johanna om den kommentar du skrev till föregående inlägg: Jag kan fortfarande blåsa upp min mage ännu mer, eller spänna ut den. Men så som det ser ut på bilden är normalläge där jag inte gör mig till det minsta :)
Idag har varit en fullspäckad dag och jag är helt slut. Imorgon blir det sovmorgon till åtta. Yay! Fullspäckad dag då med, men inte med samma informations-korvstoppning :)
Jag är tillbaka på söndag, så vi hörs då!
As requested
Fick en kommentar från Malin som var nyfiken på om jag har en synlig mage...Och hur visar jag det bättre än på bild?
Den kan bli ännu större om jag verkligen försöker :)
Dock är mina magmuskler hyfsat starka ^^
Fick dra ner linnet många gånger idag, åkte upp hela tiden kändes det som.
Får bli till att använda de långa linnena framöver tror jag...
Mammajeans!
De jag köpte var dock lite mörkare :)
Mina låga jeans har gått sönder. Skickade dem till mamma idag för att se om det går att rädda dem. Om det inte går så har jag ett par till jag KAN använda, men jag vill helst inte det då jag inte tycker att de är snygga.
Lite kul är dock att de jeansen (som jag fick ta på mig idag), de har jag inte kunnat använda sen i början av gymnasiet...Vilket var typ fem år sedan!
De satt lite löst tyckte jag, men bara lite, lite. Så jag kör skärp nu och sen lär höfterna bli lite större. Och hellre pyttelite för stora än för små. Komfort är A och O numera :)
399 kr på H&M. Det överlever man också.
Hade behövt köpa ett par nya jeans i alla fall. Och dessa är helt klart billigare än de jag brukar köpa då bara Lee's jeans passar mig normalt annars.
Och ja, det var väl 10 år sedan (8 kanske) sen jag köpte jeans på H&M sist då jag har så långa ben så de inte passade. Men de är tydligen bättre nu på att ha lite längre modeller också.
Jävla skit
Ringde till mottagningen idag för att boka en tid för provtagning (tar några extra prover då man är gravid). Och fick veta att resultatet sen sist inte var så bra som man önskat. Helvetes jävla skit.
En kul sak dock: Jag har känt mer rörelser inifrån magen. Mest när jag sitter helt still. Gungar väl inte lika skönt då. Längtar tills vi får se vårt lilla mirakel (som på något vis blev till trots kondom och sen överlevde de mest kritiska veckorna) igen. Och vi får se den lill* om mindre än 3 veckor.
Nu är hela familjen informerad
Nu vet alla i familjen om det lilla livet som bor min mage. Känns riktigt bra.
Men något som känns ännu bättre är att jag tror att den lill* försöker få min uppmärksamhet inifrån magen. Idag kändes det som om någon tog ett finger och petade på magen inifrån så att säga, lite snabbt. Och sen hände det igen, på nästan samma ställe.
Är i v16+0 idag så det kan absolut vara rörelser. Häftigt i så fall!
Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen men det har varit några kaosfyllda dagar denna vecka. Men det borde bli bättre under den vecka som kommer :)
Svar på kommentar från Anna
Hej! Du nämner att inget barn smittats, men jag hittade just detta citat:
Graviditet- och förlossningssmitta i Sverige 2 barn till infekterade mödrar, som sannolikt smittats under graviditet eller förlossning i Sverige, har rapporterats under året. Ytterligare uppgifter saknas för närvarande. Mellan 2000 och 2010 har 7 barn smittats i samband med graviditet och förlossning i Sverige. Källa: http://www.smittskyddsinstitutet.se/statistik/hivinfektion/?t=com&p=19418#statistics-nav
Svar:
Jag kan inte säga hur det har gått till i just de fallen då jag inte vet vilka det rör sig om. Men det jag vet är att oftast så är de här fallen sådana där de antingen inte vetat om sin smitta eller så har den upptäckts sent. En del av barnen är födda av föräldrar som nyligen kommit till Sverige och därav har man inte lyckats få ner siffran till noll.
Men i de fall där en behandling är insatt och man gör allt enligt de föreskrifter som finns så går det bra.
Summan av kardemumman: med rätt behandling och om man vet om smittan vid förlossning så förhindrar man att smitta sprids. För i de fall då man inte känner till mammans smitta så får inte barnet någon förebyggande behandling heller, vilket gör att viruset kan ta sig in.
