@Sjukhuset
Har inskrivning inför snittet som är senare i veckan. Som ni förstår så kommer jag ha ganska fullt upp så det kanske dröjer innan nästa uppdatering kommer :)
Sista dagen. Sista helgen. Sista...
Nu har jag jobbat klart på ett litet tag. Helgen som kommer är vår sista helg innan jag och J blir föräldrar.
Nu ska jag träffa fröken L. Det var ett tag sen sist. Jag är ganska mycket tjockare nu än vad jag var sist vi sågs.
Hos barnmorskan i tisdags stannade vågen på +15 kilo. Men från den vikten hade jag gått ner 5 kg först. Jag undrar vart dessa kilon sitter. En hel del på magen. Sen lite på rumpan. Och sen har jag samlat på mig lite vätska, så det är svårt att få på mig skorna (men det går). Och min ring har jag runt halsen. Får se vad jag väger efter de har plockat ut bebisen :)
J har gjort om en gammal låt till mig. Har för mig att det är Fronda och den går 'Vem kan stoppa mig när ja bara rullar fram...' men han har gjort om den till 'Vem kan stoppa dig när du bara vaggar fram...'
Det är tur för J att jag älskar honom :)
No pain, no gain...?
Näst sista
Detta var vår näst sista helg utan barn. Nästa helg blir vår sista. Det är verkligen inte långt kvar...hjälp!
3/3
Fick kontakt med den tredje tjejen sim jag var och fikade med förut. Hon hade läst min profil redan innan fikat. Och jag märkte inget på henne då vi sågs. Och hon svarade på mitt meddelande att det inte var något jag behövde oroa mig för.
Känns så himla skönt! Ibland kan nog den här själv-stigmatiseringen ställa till det för en.
Idag har det varit fullt ös i magen. Igår hade jag lite som mensvärk hela dagen, mot svanken. Men det gav sig. Idag har jag bara känt lite. Imorgon kommer jag nog ha ont dock, mycket promenerande idag. Även om det var flera kortare sträckor.
Men så blir det när man har många ärenden som är bra att göra. Och nu känns det oerhört skönt att de är gjorda.
Ska städa lite mer sen tänkte jag sova. Blir en hyfsat lång dag imorgon med :)
Hormonell...ja, det är väl så dags nu
Tårar i ögonen för att den saken är slut - check!
Tvivla på hur man kommer bli som förälder och börjar tro att man inte kommer klara det - check!
Ja...helt enkelt gråta över saker man inte normalt gråter över.
Har jag sagt att jag längtar tills vår lill* är ute? Så mina hormoner kanske blir normala igen. Och jag kanske kan vända mig när jag sover utan att vakna. Foglossningen får gärna försvinna också.
Det är inte långt kvar nu. Lite drygt två veckor. Och rädslan inför snittet börjar komma så sakta. Inte för att någon "metod" för att föda är smärtfri. Men det gör det inte mindre läskigt.
Mind your own business
Jag förstår mer och mer...
Just nu känner jag mig lika snygg och smidig som en flodhäst. Som dessutom är snuvig.
Ligger fortfarande i sängen och kan inte förstå hur vissa orkar jobba heltid tills det är dags. Måste dock ta mig upp snart då jag är hungrig. Och som alltid, kissnödig...
Jag mot järnvärdet
Än så länge verkar jag vinna :)
Givetvis blir det ett glas juice med, c-vitamin behövs ju också :)
Sömnbrist
Jag hade väntat mig att jag inte skulle få sova ordentligt när bebisen väl kom. Men att det skulle bli så redan innan hade jag inte räknat med.
Jag har alltid kunnat sova bra, och somnat efter några minuter. Men nej, inte numera. Inatt låg jag och vred och vände mig i säkert två timmar innan jag lyckades somna. Busen i magen tyckte nämligen att det var dumt att jag låg still så det var fullt ös där inne.
J låg och snusade så skönt, vilket bara gjorde mig frustrerad. Jag brukar alltid somna före honom. Men nej, inte inatt. Även lilla fröken katt låg och småsnarkade.
Men att jag gick och skulle vila igår vid 14-tiden och sen vaknade då J ringde vid 17.30 kanske inte underlättade heller. Men jag var trött när vi la oss. Och då brukar jag kunna somna.
Hur orkar folk som har svårt att sova ofta? Jag är förstörd om jag får en natt med dålig sömn...Hur ska det gå?
Svar på kommentar från Annica
Svar:
Den har jag klarat mig från hittills :) Men jag har hört om andras...oj oj vad fel det kan bli!
Sådär kan jag också berätta, jag berättar A. Och ibland blir det även B. Men inte alltid. Jag har flera vänner som bara fått höra A, men som så småningom kommer få höra B. När tiden är mer mogen för dem, då jag inte trott att de kunde hantera det vid det tillfället. Men de har nöjt sig med att de kommer få veta lite senare.
Jag har fått svar från två av tjejerna, och ingen av dem har blivit rädd, utan vi pratar om att ses igen. Så det känns riktigt skönt! Den tredje tjejen har jag tyvärr inte fått någon kontakt med, men hon verkar ha varit lite frånvarande från cyberspace de senaste dagarna, så vi får väl se.
Annars känns det bra med 2/3, ifall hon nu inte skulle kunna hantera det.
Kram!
Vi är fler!
Kika in vet ja!
http://hpositiv.blogg.se/
Jag vill inte ha några tigerränder!!!
Upptäckte nyss att jag fått lite nya bristningar. Men inte på magen. Har gamla på låren. Men nej, nu har det dykt upp små små märken på brösten! Rättare sagt, på undersidan av dem. Vad fan? Men än så länge är de små, runt en centimeter. Men jag vill inte att de ska vara där :( och SÅ stora bröst har jag inte fått. Använder ju fortfarande mina vanliga BH:ar även om jag inte har i push-up kuddarna numera. Morr!
Så jävla dum i huvudet
Och nyligen bytte jag nickname så jag inte bara ville associeras med HIV-frågor utan bara vara en vanlig gravid tjej också. Men jag glömde ändra presentationstexten. Så alla som har gått in på min profil har sett texten. Smart, riktigt smart!
Det är väl inte hela världen egentligen men det är inte så jag vill att andra ska få veta min diagnos. Jag vill berätta det själv. Fan, fan, fan.
Får hoppas att tjejerna jag träffade i förra veckan är open minded och kan hantera detta. Jag hoppas det för det var riktigt trevliga tjejer och det vore synd att inte ha kontakt med dem något mer på grund av det.
Ordning och reda
Men det är fortfarande smått kaos efter flytten. Vi håller på och sätter upp ett system i klädkammaren men det verkar lättare sagt än gjort. Men vi har kommit en bit på vägen. Det värsta är gjort. Nu ska "bara" inredningen på plats. Ja, vi måste köpa in en del med. Har fått en del men allt verkar inte passa...Lagom segt så där.
Bara en sån sak som att bädda sängen. Det har jag alltid avskytt att göra. Fram tills för en månad sen eller så. Är jag hemma en dag så bäddar jag sängen. Det går inte annars. Är det mamma-hormonerna som gör det här? Och bara det där att dammsuga för att jag känner för det...What the...?
Nu betalas det för gårdagen
När jag väl kommit upp gör det så satans ont i fogarna så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det bränner riktigt ordentligt på insidan av låren. Ni som haft foglossning vet nog vad jag menar. Fy faa-aan!
Så idag jobbar jag hemifrån. Jag ska bara börja jobba också. Sen ska jag försöka ta mig ut en liten, liten vända. Det är ju inte farligt med foglossning, bara väldigt obehagligt. J kommer hem sent ikväll så jag och lilla fröken katt får ha lite fredagsmys för oss själva innan J kommer hem.
Och jag vill ha choklad! Och det har vi inte hemma. Men får se om jag går till affären eller åker kommunalt. Det är inte långt. Bara en station om jag skulle åka kommunalt. Men det kanske är värt det ändå? Så är fogarna bättre till imorgon?
Då kommer jag antagligen att överanstränga mig igen, och så blir det ont på söndag igen. Men så är det. Jag kan inte sitta still varenda dag, då skulle jag bli galen.
Dock blir jag galen över att jag får ont i en hel dag efter att ha promenerat typ 2 kilometer dagen innan. 2 mil, då hade jag förstått det. Men 2 kilometer. Det är inte rättvist...
En annorlunda dag
Fika och promenad blev det. Det var ett tag sen. Men jag kommer få sota för det imorgon. Trots foglossningsbälte. Foglossningen är bättre varannan dag. Eller sämre varannan dag. De dagar som är bättre, ja, då rör jag mig mer. Och då får jag mer ont dagen därpå. Orättvist tycker jag.
Det högg lite i hjärtat när jag läste detta
Så himla skönt att läsa om en helt normal svensk tjej som är i min situation, nästan. Du har ju kommit steget längre än oss, vi är fortfande i start groparna att försöka få barn. Inte så lätt för det finns ingen att fråga häromkring, sjukvården, förutom på infektion, anser att man är mer eller mindre korkad som ens försöker bli gravid när man är HIV positiv. Blev så himla glad när jag hittade din blogg. Kram
För det första vill jag bara säga att jag är glad att du hittade hit. Ensam är stark men tillsammans är vi starkare :)
För det andra blev jag upprörd när jag läste hur de beter sig på din infektionsavdelning. Man är inte korkad för att man vill ha barn och har HIV. Idag så smittas inte barnet om man håller sig till riktlinjerna. Så länge man har gjort allt "by the book" så har inte ett enda barn smittats sen 1999. Det är över 10 år sen det hände sist alltså.
Men vissa mottagningar verkar tyvärr leva kvar på 80-90-talet. Det är inte första gången jag hör talas om det, och antagligen inte den sista.
Med en bra behandling kan man till och med få tillstånd (eller vad man ska säga) att sexa utan skydd under ägglossningen. Men det ska godkännas av läkare och smittskyddsläkare först (är genom SMI man får riktlinjerna om hur man ska bete sig som HIV+).
Om du vill är du välkommen att skriva till mig på min mailadress [email protected], om än bara för att ventilera lite.
Kram!
Gårdagens middag var:
Och jag har fått in två rätta svar :)
Ja, blev Bravo Tropisk juice till. Har svårt att dricka ren apelsinjuice. Men man måste ju få i sig C-vitamin för att kroppen ska kunna ta upp järnet ordentligt.
Idag var jag fruktansvärt trött när jag kom hem från jobbet. Och imorgon ska jag jobba med. Men på torsdag blir det lite lugnare tror jag. Och sen kör vi på fredag igen.
Foglossningen håller på som vanligt, men det är aningens värre i ljumskarna. Men what to do? Det är inte farligt, bara obehagligt. Använder ett sånt där bälte när jag går, för att försöka hålla bäckenet hyfsat stabilt.
Sen såg jag nyss att mina gravidjeans börjar bli slitna. Buhu! Mamma får fixa så de inte går sönder, hon är en pärla på att laga byxor (även om mina inte är sönder, men nästan nästan). Sen får jag använda mina andra gravidbyxor med. Inte så konstigt att de är slitna, har haft dessa och de andra paren som enda byxor i några månader nu. Och jag tänker inte köpa nya byxor förrän bebisen har tittat ut.
Då kanske jag kan ha lite av mina gamla byxor. Har några som är aningen stora annars, de borde funka.
Får bara hoppas att snittet läker snabbt och fint då det inte gör ont. I så fall får jag köpa mig ett par byxor eller två som funkar tills det har läkt.
Tur att vi har bra hud i min släkt. Ja, i alla fall när det gäller läkning och töjning. Än så länge - inga bristningar på magen. Har bara kvar de gamla på låren, men de är så bleka numera. Och då jag opererade bort ett födelsemärke så läkte det väldigt bra och snabbt. Så vi hoppas att det blir så även denna gång :)
Om nu inte den lilla krabaten vill komma innan snittdatumet, då blir det kanske inget snitt.
4 veckor (ungefär) kvar tills vi får se den lilla krabaten. Åh, jag längtar så!
