Sömnbrist
Jag hade väntat mig att jag inte skulle få sova ordentligt när bebisen väl kom. Men att det skulle bli så redan innan hade jag inte räknat med.
Jag har alltid kunnat sova bra, och somnat efter några minuter. Men nej, inte numera. Inatt låg jag och vred och vände mig i säkert två timmar innan jag lyckades somna. Busen i magen tyckte nämligen att det var dumt att jag låg still så det var fullt ös där inne.
J låg och snusade så skönt, vilket bara gjorde mig frustrerad. Jag brukar alltid somna före honom. Men nej, inte inatt. Även lilla fröken katt låg och småsnarkade.
Men att jag gick och skulle vila igår vid 14-tiden och sen vaknade då J ringde vid 17.30 kanske inte underlättade heller. Men jag var trött när vi la oss. Och då brukar jag kunna somna.
Hur orkar folk som har svårt att sova ofta? Jag är förstörd om jag får en natt med dålig sömn...Hur ska det gå?
