För första gången på över ett år

Igår hände det.
Jag glömde ta min medicin.

Det är första gången det händer. Jag vet att det inte är någon fara att glömma en dos någon gång, bara det inte blir för ofta. Men jag som har varit så stolt över att aldrig missa en dos.
Men då jag inte åt hemma igår, och när jag väl kom hem så var lilltjejen hungrig, och det på en gång. Så jag glömde bort att ta medicinen. Fan!

Nåja, en gång på över ett år är väl ändå okej. Men det ska inte bli fler gånger i år, och jag ska göra mitt bästa för att se till att jag håller det :)

Tillbaka på min normalvikt!

Inte ens fem veckor tog det. Och inte har jag ansträngt mig heller. Lite barnvagnspromenader bara.
Men jag får på mig mer och mer kläder som jag hade innan gravidmagen satte stopp för det. Är nästan som att man har en helt ny garderob eftersom jag inte kunde använda kläderna på ganska länge.

Nu ska bara magmusklerna få tränas så det inte blir lika jobbigt att resa sig upp. Ryggen ska tränas med, så jag inte får ont av att bära lilltjejen.

Ska försöka slänga in lite bilder framöver, men det är inte helt lätt då telefonen inte alltid vill samarbeta med mig.

Jag skulle ha varit tyst

För gissa vad som hände nyss, kort efter att lilltjejen fått mat?


Bajsblöjor

De senaste två gångerna J har fått byta blöja så har det varit bajsblöjor. Så jag ha klarat mig utan det i över två dygn nu. Mohahaha!

(Nej, jag tycker inte det är så hemskt att göra det, men lite roligt är det ändå att J har timat in det så bra de två senaste kvällarna.)


Busfröken

Vi har det bra här hemma. Lilltjejen äter bra, sover hyfsat bra (3-4 timmar åt gången, och äter med samma intervall) och ökar i vikt gör hon :) Snart får vi börja använda kläderna som är i storlek 56!
Hon börjar fokusera blicken mer och mer, och kan möta blicken. Vi har fått några leenden med, även om säkert ett par av dem berodde på gaser ;)


Chefen

Ja, man märker ju vem det är som bestämmer...Pappa J ligger och sover. Lilltjejen ligger på mitt bröst och sover. Hon kommer vakna när som helst då det snart är dags för mat. Istället för att lägga sig och sova en timme så valde jag att sitta uppe. Smart? Det vet jag inte. Men jag börjar bli trött. Och hungrig. Ska äta innan jag kryper ner i sängen. Men det blir liggläge i soffan ett tag till. Det är helt okej att vakna för lite mat nu, hjärtat :)


Idag har jag NÄSTAN sett kändisar, eller ja, kungligheter faktiskt

Idag när jag och lilltjejen var på promenad så såg jag världens kortege med bilar. Det var polisbilar, civilbilar, bussar och en helikopter till och med.
Jag funderade på vad det kunde röra sig om. Var bara en bil som inte hade blåljus. Sen kikade jag in på Aftonbladet och jo, då är det så att Prins Charles och hans Camilla är på besök, och de skulle till Fryshuset. Jag måste helt enkelt ha promenerat längs med deras färdväg en bit.
Coolt va?
Helt ärligt så var jag mest nyfiken över vad det rörde sig om. SÅ mycket bryr jag mig inte om det engelska kungahuset (eller det svenska för den delen, även om lilla prinsessan Estelle har likadan barnvagn som vi).

Hur gör man för att undvika att barnet smittas om mamman har HIV?

Jag har skrivit lite om det förut, men det tåls att hamna i print igen.
Ja, hur undviker man att barnet smittas av sin mamma?
I Sverige så erbjuds alla blivande mammor ett HIV-test på sin MVC. Provet tas ganska tidigt i graviditeten. Man kollar även andra saker, Rubella och blodgruppering och allt vad det nu är.
Om mamman är HIV-positiv (och inte medicinerar ännu) så börjar hon medicinera efter ungefär halva tiden (v14-18) för att bebisen inte ska smittas. Om man inte medicinerar så beräknar man risken för smitta till 25% vid graviditet/förlossning/amning. Man kan inte se exakt när smittotillfället sker, så därför klumpar man ihop dessa tre.
Om mamman har omätbara mängder virus i blodet så får hon föda vaginalt om hon vill. Vill man föda med hjälp av kejsarsnitt så får man det också. Har man inte omätbara mängder virus så är det snitt som gäller.
Efter förlossningen så får barnet medicin i förebyggande syfte. Så att inte viruset kan ta sig in i cellerna. Vår dotter har sedan hon kom fått en medicin som heter Retrovir som ges två gånger per dygn. Den är flytande och luktar (och smakar har jag hört) jordgubb. Vår lilla älskling gillar den, hon brukar smacka när vi ger den till henne.
Denna äter de i fyra veckor.
Sedan följs barnet upp under en ganska lång tid. Det togs prover på vårt hjärta i samband med PKU-provet. Sedan ska vi ta prover igen när hon är en månad. När hon är 18 månader tas det sista provet. Men oftast får man svar på om barnet är smittat eller inte när det är 3 månader. Det tas några prover från födseln fram till 18 månaders ålder, men jag minns inte exakt med vilka intervaller och jag vill inte ge ut felaktig information.
Jag valde kejsarsnitt för att jag kände mig tryggast med det. Det är nämligen inte så länge som man har fått föda vaginalt i Sverige. Kejsarsnitt har de gjort desto längre.
Jag VET att det går bra att föda vaginalt men jag kände mig tryggast med snitt. Så då blev det snitt.
Visst är det lite tråkigt att inte ha fött på "vanligt" vis, men man vet inte hur det hade slutat ändå. Hellre ett planerat snitt än en vaginal förlossing som slutar med ett akut eller urakut snitt.
Men vi får se när det är dags för syskon. Då har man mer erfarenhet av det här, och då kanske jag vill ge det ett försök ändå. Jag tror att jag kommer ångra mig om jag inte ens försöker. Men den här gången kändes det bra att ha valt snitt i alla fall.

Myshörna

Lillan och pappa ligger i soffan och sover. Lillan sover på pappas bröst.
Hon var lite gnällig innan, trots att hon nyss fått mat och ny blöja. Men då det var så sist, så la jag henne mot mitt bröst och då somnade hon. Så hon var nog lite småtrött, för hon hade varit vaken ett tag då. Är hon småtrött annars och hon får mat så brukar hon somna. Men ibland blir det lite tvärtom.

Får se hur länge hon sover nu. Får se hur länge pappa sover. Men jag håller koll på dem :)

Stolt mamma

Det känns fortfarande konstigt att kalla mig själv för mamma. Men jag är ju det. Mamma. Till mitt lilla hjärta.

Numera får vi klara oss själva om dagarna, men det går rätt bra.

Lillan har lagt på sig ca 250 g sen förra veckan. Så nu väger hon ca 100 g mer än vad hon gjorde när hon föddes. 3 cm längre har hon blivit med. Inte konstigt att hon äter som hon gör :) lilla matvraket <3

Nu har hon precis fått mat så nu ska vi sova. Imorgon ska vi åka buss och tunnelbana för första gången. Spännande!


Att en så liten kan ta så stor plats i hjärtat

Allt har kretsat kring vår lilla dotter sen hon kom. Jag hoppas att ni har förståelse för att uppdateringarna har blivit lite, ja, långt emellan :)

Hon har börjat öka i vikt. Det funkar bra med maten. Hon får ju ersättning då jag inte får amma. Men hon verkar nöjd, och det är huvudsaken :)

Just nu ligger hon i mitt knä, och snart har jag inte J hemma med mig om dagarna, utan då är det bara hon och jag.

Här kommer en liten bild på henne, men hon kommer också att vara anonym, precis som sin mamma och pappa är här.


En liten familj

I tisdags kom hon, vår lilla dotter.
Ja, det blev en liten tjej. Eller en ganska stor tjej, över medel gällande vikten, men något kortare än medel gällande längden.
Allt har gått bra, jag har inte så ont, men tar smärtstillande i förebyggande syfte.
Lillan äter och mår bra. Pappa är väldigt stolt och glad över sin dotter.

Har hunnit inviga barnvagnen med. Går ganska långsamt, men inte värre än när jag hade foglossning :)

Imorgon ska BVC komma på hembesök, ska bli spännande att se vad skruttan väger.

Just det, vi var kvar på BB i två dygn, sen ville vi hem. De var aningen tveksamma först då mitt järnvärde var riktigt lågt. Men då jag inte var påverkad av det så tyckte de att vi kunde åka hem i alla fall. Och det var en stolt mormor och bonusmorfar som hämtade oss :)


RSS 2.0