Hur gör man för att undvika att barnet smittas om mamman har HIV?

Jag har skrivit lite om det förut, men det tåls att hamna i print igen.
Ja, hur undviker man att barnet smittas av sin mamma?
I Sverige så erbjuds alla blivande mammor ett HIV-test på sin MVC. Provet tas ganska tidigt i graviditeten. Man kollar även andra saker, Rubella och blodgruppering och allt vad det nu är.
Om mamman är HIV-positiv (och inte medicinerar ännu) så börjar hon medicinera efter ungefär halva tiden (v14-18) för att bebisen inte ska smittas. Om man inte medicinerar så beräknar man risken för smitta till 25% vid graviditet/förlossning/amning. Man kan inte se exakt när smittotillfället sker, så därför klumpar man ihop dessa tre.
Om mamman har omätbara mängder virus i blodet så får hon föda vaginalt om hon vill. Vill man föda med hjälp av kejsarsnitt så får man det också. Har man inte omätbara mängder virus så är det snitt som gäller.
Efter förlossningen så får barnet medicin i förebyggande syfte. Så att inte viruset kan ta sig in i cellerna. Vår dotter har sedan hon kom fått en medicin som heter Retrovir som ges två gånger per dygn. Den är flytande och luktar (och smakar har jag hört) jordgubb. Vår lilla älskling gillar den, hon brukar smacka när vi ger den till henne.
Denna äter de i fyra veckor.
Sedan följs barnet upp under en ganska lång tid. Det togs prover på vårt hjärta i samband med PKU-provet. Sedan ska vi ta prover igen när hon är en månad. När hon är 18 månader tas det sista provet. Men oftast får man svar på om barnet är smittat eller inte när det är 3 månader. Det tas några prover från födseln fram till 18 månaders ålder, men jag minns inte exakt med vilka intervaller och jag vill inte ge ut felaktig information.
Jag valde kejsarsnitt för att jag kände mig tryggast med det. Det är nämligen inte så länge som man har fått föda vaginalt i Sverige. Kejsarsnitt har de gjort desto längre.
Jag VET att det går bra att föda vaginalt men jag kände mig tryggast med snitt. Så då blev det snitt.
Visst är det lite tråkigt att inte ha fött på "vanligt" vis, men man vet inte hur det hade slutat ändå. Hellre ett planerat snitt än en vaginal förlossing som slutar med ett akut eller urakut snitt.
Men vi får se när det är dags för syskon. Då har man mer erfarenhet av det här, och då kanske jag vill ge det ett försök ändå. Jag tror att jag kommer ångra mig om jag inte ens försöker. Men den här gången kändes det bra att ha valt snitt i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0