Inget mer jobb resten av detta år!
Idag avslutade jag jobbåret. Och det på topp. Visserligen blev det att jag jobbade en kvart längre men det var det värt.
Sen bar det av norrut och tåget var i tid. Några minuter sent kanske men det räknas typ inte då det kan vara så under sommaren också. Nu är jag hos J:s föräldrar. Och nu ska jag sätta mig med honom i soffan. Har inte setts sen i onsdags liksom. Alldeles för länge sen!
Gonatt och sov gott så hörs vi imorgon :)
Sen bar det av norrut och tåget var i tid. Några minuter sent kanske men det räknas typ inte då det kan vara så under sommaren också. Nu är jag hos J:s föräldrar. Och nu ska jag sätta mig med honom i soffan. Har inte setts sen i onsdags liksom. Alldeles för länge sen!
Gonatt och sov gott så hörs vi imorgon :)
Duktig flicka
Imorgon jobbar jag för sista gången i år! Ska bli så himla skönt att vara ledig.
Nu ikväll har jag tvättat. För jag måste packa. Och inte bara till denna resa. Nej, utan även till skidresan. Det är tur att man har mycket kläder ^^
Sen var jag duktig och tog bort stygnen på foten. Alltså sen jag tog bort mitt födelsemärke. Och jag är imponerad av mig själv. Gjorde inte alls ont. Stramade en gång. Men inte så det gjorde ont. Och en gång av fyra tycker jag är godkänt.
Fröken katt är hos mamma och stannar där ett par dagar innan hon får vara här ett par dagar och mamma tar hand om henne här. Då kommer hunden till dem igen och vi tror inte det är någon bra kombo. Sen får hon vara hos en kattvakt då jag är på skidresan. Stackars kisse som åker fram och tillbaka. Men hon har varit hos kattvakten förut, innan jag fick henne. Så det är inte något främmande ställe. Skönt för henne :)
Nu måste jag packa. Minidatorn åker med imorgon, och mobilen funkar ju som mobilt internet så mig slipper ni inte :)
Förresten! Köpte en ny kamera idag, på mellandagsrean. Min vanliga lilla digitalkamera har gjort sitt. Men den nya är rosa också. Men vad väljer man när det andra alternativet är svart? Speciellt när man gillar rosa?
Fast det erkänner jag inte så ofta :)
Vi hörs imorgon! Ta hand om er.
Nu ikväll har jag tvättat. För jag måste packa. Och inte bara till denna resa. Nej, utan även till skidresan. Det är tur att man har mycket kläder ^^
Sen var jag duktig och tog bort stygnen på foten. Alltså sen jag tog bort mitt födelsemärke. Och jag är imponerad av mig själv. Gjorde inte alls ont. Stramade en gång. Men inte så det gjorde ont. Och en gång av fyra tycker jag är godkänt.
Fröken katt är hos mamma och stannar där ett par dagar innan hon får vara här ett par dagar och mamma tar hand om henne här. Då kommer hunden till dem igen och vi tror inte det är någon bra kombo. Sen får hon vara hos en kattvakt då jag är på skidresan. Stackars kisse som åker fram och tillbaka. Men hon har varit hos kattvakten förut, innan jag fick henne. Så det är inte något främmande ställe. Skönt för henne :)
Nu måste jag packa. Minidatorn åker med imorgon, och mobilen funkar ju som mobilt internet så mig slipper ni inte :)
Förresten! Köpte en ny kamera idag, på mellandagsrean. Min vanliga lilla digitalkamera har gjort sitt. Men den nya är rosa också. Men vad väljer man när det andra alternativet är svart? Speciellt när man gillar rosa?
Fast det erkänner jag inte så ofta :)
Vi hörs imorgon! Ta hand om er.
Helt slut
Att ha jobbat 7 av 8 dagar börjar kännas. Speciellt då mellandagsrean drog igång idag. Att sova till 12 på juldagen var nog ingen bra idé trots allt. Inte när man ska gå upp 6 på morgonen dagen efter.
Jag har varit trött sen jag kom hem och ska alldeles snart gå och sova. Imorgon blir det jobb på eftermiddagen och sen ska jag tvätta. Riktigt roligt...Men det är bäst att jag inte glömmer att tvätta något eftersom att jag inte kommer kunna göra det förrän jag kommer tillbaka från min skidresa.
På tal om mellandagsrea så vet jag vad jag ska köpa. En ny digitalkamera. Jag är såld på Nikon, har en digital systemkamera från Nikon. Syrran har en vanlig digitalkamera från Nikon. Men jag hinner inte köpa en innan jag åker. Så jag tänkte be J göra det åt mig. Och så ger jag honom pengar så klart. Men han är ju ledig så han ställer nog upp.
Dags att sova. Ska växla pengar imorgon inför resan och sen blir det jobb...Oj oj oj...Fullt ös, medvetslös...
Jag har varit trött sen jag kom hem och ska alldeles snart gå och sova. Imorgon blir det jobb på eftermiddagen och sen ska jag tvätta. Riktigt roligt...Men det är bäst att jag inte glömmer att tvätta något eftersom att jag inte kommer kunna göra det förrän jag kommer tillbaka från min skidresa.
På tal om mellandagsrea så vet jag vad jag ska köpa. En ny digitalkamera. Jag är såld på Nikon, har en digital systemkamera från Nikon. Syrran har en vanlig digitalkamera från Nikon. Men jag hinner inte köpa en innan jag åker. Så jag tänkte be J göra det åt mig. Och så ger jag honom pengar så klart. Men han är ju ledig så han ställer nog upp.
Dags att sova. Ska växla pengar imorgon inför resan och sen blir det jobb...Oj oj oj...Fullt ös, medvetslös...
God jul!
Nu öppnar butiken och jag är där.
Vi har öppet några timmar, varför förstår jag inte riktigt. Men man kan ju inte förstå allt ;)
Sen blir det till att fira jul hos pappa. Och det blir lite skumt. Ingen där vet om min situation.
Tror inte pappa skulle kunna hantera det. Men men. En röd klänning blir det imorgon dagen till ära. Men jag får se till att ha en kofta med så jag inte visar tatueringen. Han lär flippa ur annars.
God jul på er alla! Hoppas ni får en riktigt skön dag och lite klappar som ni önskat er.
Vi har öppet några timmar, varför förstår jag inte riktigt. Men man kan ju inte förstå allt ;)
Sen blir det till att fira jul hos pappa. Och det blir lite skumt. Ingen där vet om min situation.
Tror inte pappa skulle kunna hantera det. Men men. En röd klänning blir det imorgon dagen till ära. Men jag får se till att ha en kofta med så jag inte visar tatueringen. Han lär flippa ur annars.
God jul på er alla! Hoppas ni får en riktigt skön dag och lite klappar som ni önskat er.
Det förflutna påminner mig
Då jag och muppen hade vår fling i somras så var det en tjej som var galet på honom. De jobbade tillsammans dessutom. Han hävdade att han inte var det minsta intresserad. Men vem vet?
Såg lite saker på facebook så jag blockerade honom så hans nyheter inte poppar upp i min newsfeed. Tror jag behöver bryta helt där. Så mycket för "vara vänner". It takes two to tango. Och jag vill inte vara vän med honom nu. Även om vi hade en jävligt rolig vecka i alperna då vi träffades. Men det var då.
Ja, jag kan vara galet svartsjuk om jag är på det humöret. Även fast jag inte har någon anledning för att vara det i det här fallet. Men jag är lite så att om inte jag kan få en person så ska ingen få den personen. Helt galet. Men de tillfällena är få. Men jag har min underbara J igen. Och jag vet nu att det var idiotiskt att göra slut. Och jag är lyckligare än förut, för nu vet jag vad det är jag går miste om utan honom.
Jag tror att min kropp är lite ur balans just nu med jobb och julstress. Hormoner spökar (nej, jag är inte gravid...men snart är det dags för beviset för att jag inte är det) vilket gör att jag blir grinig. Choklad dämpar det en del. Så det är tur att jag har gjort julgodis och allt innehåller choklad på nåt sätt. Perfekt! Och chefen har köpt en Aladdin-ask till jobbet. Om han tror att det kommer finnas något kvar nästa vecka så tror han fel ^^
Nu ska jag slå in syrrans paket. Hon kommer aldrig kunna gissa vad det är. Ska bli kul att se hennes min imorgon då hon öppnar paketet :)
Såg lite saker på facebook så jag blockerade honom så hans nyheter inte poppar upp i min newsfeed. Tror jag behöver bryta helt där. Så mycket för "vara vänner". It takes two to tango. Och jag vill inte vara vän med honom nu. Även om vi hade en jävligt rolig vecka i alperna då vi träffades. Men det var då.
Ja, jag kan vara galet svartsjuk om jag är på det humöret. Även fast jag inte har någon anledning för att vara det i det här fallet. Men jag är lite så att om inte jag kan få en person så ska ingen få den personen. Helt galet. Men de tillfällena är få. Men jag har min underbara J igen. Och jag vet nu att det var idiotiskt att göra slut. Och jag är lyckligare än förut, för nu vet jag vad det är jag går miste om utan honom.
Jag tror att min kropp är lite ur balans just nu med jobb och julstress. Hormoner spökar (nej, jag är inte gravid...men snart är det dags för beviset för att jag inte är det) vilket gör att jag blir grinig. Choklad dämpar det en del. Så det är tur att jag har gjort julgodis och allt innehåller choklad på nåt sätt. Perfekt! Och chefen har köpt en Aladdin-ask till jobbet. Om han tror att det kommer finnas något kvar nästa vecka så tror han fel ^^
Nu ska jag slå in syrrans paket. Hon kommer aldrig kunna gissa vad det är. Ska bli kul att se hennes min imorgon då hon öppnar paketet :)
I've got the solution!
Glömde bort lite att de har fixat tidsinställda inlägg nu. Men det känns inte helt rätt det heller.
När det här postas är jag fortfarande på jobbet, och är det ett par timmar efter det har postats också.
Efter jobbet ska jag åka och fixa den sista julklappen. Hoppas pappas tjej blir glad i alla fall. Måste slå in pappas paket med. Och skriva ut syrrans. Hennes ska jag slå in på ett speciellt vis. Hon kommer tro att jag är galen, men då har hon ju rätt.
Eftersom att J numera är hos sina föräldrar norrut så är jag ensam med mer tid än annars. Jag joinar honom då jag har jobbat klart för i år. Men jag saknar honom. Ni kanske minns att jag hatar att sova själv? Och det har ställt till med problem förut. Men i värsta fall får fröken Katt sova med mig. Fast hon ska hålla på och trampa i ansiktet, så det är lite jobbigt. Annars får jag plocka fram min nalle som jag fick i julklapp då jag var 2,5 år (tror jag). Han lever än. Och han heter Björn, passande va?
Nu blev det lite väl utsvävat. Även för mig. Vi hörs senare!
PS. Vad ska du hitta på i jul? DS.
När det här postas är jag fortfarande på jobbet, och är det ett par timmar efter det har postats också.
Efter jobbet ska jag åka och fixa den sista julklappen. Hoppas pappas tjej blir glad i alla fall. Måste slå in pappas paket med. Och skriva ut syrrans. Hennes ska jag slå in på ett speciellt vis. Hon kommer tro att jag är galen, men då har hon ju rätt.
Eftersom att J numera är hos sina föräldrar norrut så är jag ensam med mer tid än annars. Jag joinar honom då jag har jobbat klart för i år. Men jag saknar honom. Ni kanske minns att jag hatar att sova själv? Och det har ställt till med problem förut. Men i värsta fall får fröken Katt sova med mig. Fast hon ska hålla på och trampa i ansiktet, så det är lite jobbigt. Annars får jag plocka fram min nalle som jag fick i julklapp då jag var 2,5 år (tror jag). Han lever än. Och han heter Björn, passande va?
Nu blev det lite väl utsvävat. Även för mig. Vi hörs senare!
PS. Vad ska du hitta på i jul? DS.
Jäkla supermänniskor
Jag förstår inte de som jobbar och har tid att skriva en massa finurliga inlägg 24/7. Jag jobbar inte ens heltid nu under jul men har ändå svårt att få tiden att räcka till. Egentligen handlar det kanske om prioriteringar och mobilbloggningar kanske. Att blogga via mobilen är inget för mig. Känns inte helt säkert för mig, i och med att jag tänker fortsätta vara anonym.
Och att låna jobbets dator går inte då man måste ha en massa koder för att komma ut på internet. Är inte så ofta som man behöver det som butikspersonal, typ aldrig. Inte hos oss i alla fall.
Imorgon (idag) är det dan före dopparedan! Och jag ska fixa sista julklappen. Ja, innan julafton. Sen blir det ett till firande efter nyår hos mamma. Ibland är det bra att föräldrarna inte lever ihop ^^
Fröken Katt har varit väldigt snäll idag. Och väldigt kelig. Fick henne att "sitta" för att få en godis. Kanske går att lära henne lite tricks. Rulla runt gör hon ju på egen hand lite då och då. Nu ligger hon och sover i soffan, hennes favoritställe. När jag åker iväg i mellandagarna ska hon vara hos mamma. Hoppas att hon trivs där. Det är tur att hon är en anpassningsbar katt. Får säga till mamma att passa sig då de ska gå ut. Blir inte kul att jaga henne ner och uppför alla trapporna där xD Får lära henne lite tricks så går det nog :)
Nu ska jag sova. Godnatt på er :)
Och att låna jobbets dator går inte då man måste ha en massa koder för att komma ut på internet. Är inte så ofta som man behöver det som butikspersonal, typ aldrig. Inte hos oss i alla fall.
Imorgon (idag) är det dan före dopparedan! Och jag ska fixa sista julklappen. Ja, innan julafton. Sen blir det ett till firande efter nyår hos mamma. Ibland är det bra att föräldrarna inte lever ihop ^^
Fröken Katt har varit väldigt snäll idag. Och väldigt kelig. Fick henne att "sitta" för att få en godis. Kanske går att lära henne lite tricks. Rulla runt gör hon ju på egen hand lite då och då. Nu ligger hon och sover i soffan, hennes favoritställe. När jag åker iväg i mellandagarna ska hon vara hos mamma. Hoppas att hon trivs där. Det är tur att hon är en anpassningsbar katt. Får säga till mamma att passa sig då de ska gå ut. Blir inte kul att jaga henne ner och uppför alla trapporna där xD Får lära henne lite tricks så går det nog :)
Nu ska jag sova. Godnatt på er :)
Som utlovat, om än i sista stund :)
Hej! Jag skriver därför att jag känner att du kanske skulle kunna peppa mig att våga gå och HIV-testa mig. Det är nämligen så att jag hade sex med en kvinna på en båt för kanske 10 år sedan. Hon var från Tallinn och det var ett "one night stand" Jag glömde hela historien men det har liksom legat och grott i bakhuvet att hon kanske var smittad? Hypokondrisk som jag är letar jag ständigt efter symtom och tror att jag hade ett för ca 3år sedan. Bältros (visste inte att det var ett symtom förrens jag läste det på nätet för några månader sedan) Jag blev/är självklart orolig. Nu till saken; Jag vågar inte gå och testa mig och jag vet inte hur jag skulle reagera om det skulle visa sig att jag var positiv. Kan du hjälpa mig förklara eller skriv något uppmuntrande eller så, vågar inte berätta för någon nära vän eller släkting. Mvh Johan (33år)
Hej Johan!
Risken vid ett oskyddat vaginalt samlag är mellan 0,08-0,2% och risken är mindre för en man att bli smittad av en kvinna än från man till kvinna. Att du fick bältros kan bero på så mycket saker (förstod det av att googla lite, mer än så kan jag inte om just bältros) men det jag vågar säga är att av de personer jag känner så har ingen av dem fått bältros som ett tecken på sin hiv-infektion.
Jag passar mig lite för att googla symtom annars...har man lite ont i huvudet så tror man till slut att man har en tumör.
Man SKA kunna testa sig anonymt och på större orter brukar det inte vara svårt att få göra s.k. snabbtester. Via den här länken hittar du mottagningar där de kan göra hiv-test. Bor du i Stockholm så kan du göra ett snabbtest hos Noaks ark (onsdagar). Du får då svaret på 15 minuter och dessa test är idag tillräckligt säkra. Vill du så kan de göra det två gånger, och då har du spenderat 30 minuter på det. När du har gjort testet så kommer det att kännas så mycket bättre!
Jag förstår att det känns svårt att berätta för släkt eller vänner. Alla i min släkt vet inte. Snarare tvärt om. Alla vänner vet inte heller. Mitt bästa tips är att ta kontakt med antingen Noaks ark eller någon liknande organisation. De är väldigt duktiga och kan guida dig rätt och ge stöd, så att du vågar testa dig.
En liten tröst kanske: Jag känner bara en man som blivit smittad av en kvinna genom vaginalt samlag. Vad jag vet så är det bara han och en till man i hela landet. Så förmodligen är du inte smittad. Men det är alltid bättre att veta.
Hör gärna av dig framöver om hur det går och så :)
Styrkekramar
//"F"
Fy på mig!
Har blivit dålig uppdatering, förlåt för det!
I fredags så var jag hos tandläkaren (inga hål!). En gammal lagning hade gått sönder lite, så det ska fixas framöver. Sen hade jag fått lite tandsten också. Tandläkaren trodde att en bidragande orsak kunde vara att jag har haft tandställning och nu har metalltrådar bakom tänderna för att se till att tänderna inte flyttar på sig. Men men.
Det bästa var ändå att besöket kostade mig 40 kr. Två års tandvårdsbidrag á 300 kr hjälpte till. Och sen får jag nytt nästa år, vilket hjälper lite då jag ska fixa lagningen (1000 kr ca) och tandstenen (700 kr ca).
Sen blev det film, Tron. J ville se den. Och Js bästa vän med. Hans tjej följde med också. Det bästa ur filmen var ändå då ett program (de kallade "människorna"/robotarna för program) som inte ville göra som huvudpersonens pappa sa...då slog han den i huvudet och sen gjorde den som han ville. Som med andra elektroniska prylar...Funkar de inte? Testa att slå på den ^^
Igår och idag har jag jobbat. Och imorgon blir det jobb med. När ska man hinna fixa de sista julklapparna? Det löser sig nog ^^
PS. Fick en kommentar från Johan. Ska svara på den ikväll eller imorgon, hoppas att det blir bra! DS.
I fredags så var jag hos tandläkaren (inga hål!). En gammal lagning hade gått sönder lite, så det ska fixas framöver. Sen hade jag fått lite tandsten också. Tandläkaren trodde att en bidragande orsak kunde vara att jag har haft tandställning och nu har metalltrådar bakom tänderna för att se till att tänderna inte flyttar på sig. Men men.
Det bästa var ändå att besöket kostade mig 40 kr. Två års tandvårdsbidrag á 300 kr hjälpte till. Och sen får jag nytt nästa år, vilket hjälper lite då jag ska fixa lagningen (1000 kr ca) och tandstenen (700 kr ca).
Sen blev det film, Tron. J ville se den. Och Js bästa vän med. Hans tjej följde med också. Det bästa ur filmen var ändå då ett program (de kallade "människorna"/robotarna för program) som inte ville göra som huvudpersonens pappa sa...då slog han den i huvudet och sen gjorde den som han ville. Som med andra elektroniska prylar...Funkar de inte? Testa att slå på den ^^
Igår och idag har jag jobbat. Och imorgon blir det jobb med. När ska man hinna fixa de sista julklapparna? Det löser sig nog ^^
PS. Fick en kommentar från Johan. Ska svara på den ikväll eller imorgon, hoppas att det blir bra! DS.
Svar på kommentar från M
Hur känner du inför att börja med medicineringen då?
Och jag har en fundering. Är det många mediciner du ska äta? Och vad kan de ge för biverkningar?
Jag önskar dig en superfin dag och du ska veta att jag tycker att du verkar vara en underbar och stark kvinna!
Att jag vet att jag ska börja medicinera känns både bra och dåligt. Det som är bra är ju att mina värden kommer att bli bättre och viruset kommer bli omätbart vilket minskar risken betydligt för att smitta någon om kondomen skulle gå sönder, till exempel.
Jag vet inte än vilka mediciner jag kommer att ta, det vet jag i januari. Men jag funderar starkt på att vara med i en studie där de som precis börjar ta mediciner får vara med. Då får jag antingen kombination ett av läkemedel eller kombination två av läkemedel. Alla är använda sen tidigare men de vill se just hur dessa kombinationer påverkar viruset för en som inte tagit medicin tidigare. Dagens mediciner innehåller relativt få biverkningar. Men som med alla läkemedel så finns det biverkningar som kan uppstå. Men det vanligaste är att man blir dålig i magen i början (eller en längre tid, individuellt) men ofta går det över efter ett litet tag. En del kan ge livliga drömmar eller ge hallucinationer och andra hemska saker, men det är relativt ovanligt med de "värsta" biverkningarna.
Får jag kombination ett av läkemedel så är det tre tabletter en gång om dagen som jag ska ta. Blir det kombination två så är det fyra tabletter, fast en av dem ska tas två gånger per dag så det är bara tre läkemedel.
Läkarens mål är att hitta en kombination som både minskar virusmängden och som är lätt att ta. Men att patientens värden blir bättre är prio ett. Biverkningar och antalet tabletter är mer sekundärt.
Och jag har en fundering. Är det många mediciner du ska äta? Och vad kan de ge för biverkningar?
Jag önskar dig en superfin dag och du ska veta att jag tycker att du verkar vara en underbar och stark kvinna!
Att jag vet att jag ska börja medicinera känns både bra och dåligt. Det som är bra är ju att mina värden kommer att bli bättre och viruset kommer bli omätbart vilket minskar risken betydligt för att smitta någon om kondomen skulle gå sönder, till exempel.
Jag vet inte än vilka mediciner jag kommer att ta, det vet jag i januari. Men jag funderar starkt på att vara med i en studie där de som precis börjar ta mediciner får vara med. Då får jag antingen kombination ett av läkemedel eller kombination två av läkemedel. Alla är använda sen tidigare men de vill se just hur dessa kombinationer påverkar viruset för en som inte tagit medicin tidigare. Dagens mediciner innehåller relativt få biverkningar. Men som med alla läkemedel så finns det biverkningar som kan uppstå. Men det vanligaste är att man blir dålig i magen i början (eller en längre tid, individuellt) men ofta går det över efter ett litet tag. En del kan ge livliga drömmar eller ge hallucinationer och andra hemska saker, men det är relativt ovanligt med de "värsta" biverkningarna.
Får jag kombination ett av läkemedel så är det tre tabletter en gång om dagen som jag ska ta. Blir det kombination två så är det fyra tabletter, fast en av dem ska tas två gånger per dag så det är bara tre läkemedel.
Läkarens mål är att hitta en kombination som både minskar virusmängden och som är lätt att ta. Men att patientens värden blir bättre är prio ett. Biverkningar och antalet tabletter är mer sekundärt.
Galet effektiv dag...not!
Eller okej, på förmiddagen var det okej.
Då fixade jag med det jag skulle och lite till. Efter lunch gick det utför. Slösurf, MSN och beställning av linser och lite annat smått. Så jag drar av lite tid för det. Pappa ska inte betala för att jag sitter och slösurfar.
Dessutom var det en ganska lång dag så jag får pengar ändå. Och betald lunch, vilket motsvarar en timmes arbete efter skatt ungefär. Inte så illa.
Snart ska jag tvätta. Men innan dess ska jag äta upp resten av pizzan som jag köpte igår. Oxfilépizza...mums!
Sen efter jag har tvättat lite så åker jag till J och sover där. Ska till tandläkaren imorgon och då är det närmare från J. Och jag hoppas verkligen att jag inte har några hål eller nåt. Nu måste jag ju betala för att fixa det. Suck. Allt var så mycket enklare då man var liten...
En helt annan sak. Jag kom på att jag står på kontrakt för tre lägenheter. Snart två visserligen. Den jag bor i nu, min studentlägenhet och min och Js lägenhet. Men snart har jag inte kontraktet för studentlägenheten längre, tack och lov. Strul, strul, bara strul. Få pengar 1-2 dagar innan räkningen ska betalas. Men eftersom jag gärna betalar då jag precis fått pengar så har det gapat tomt på kontot nästan de senaste månaderna. Har lägenheten till sista januari sen behöver jag inte tänka på den något mer. Skönt som bara den!
Då fixade jag med det jag skulle och lite till. Efter lunch gick det utför. Slösurf, MSN och beställning av linser och lite annat smått. Så jag drar av lite tid för det. Pappa ska inte betala för att jag sitter och slösurfar.
Dessutom var det en ganska lång dag så jag får pengar ändå. Och betald lunch, vilket motsvarar en timmes arbete efter skatt ungefär. Inte så illa.
Snart ska jag tvätta. Men innan dess ska jag äta upp resten av pizzan som jag köpte igår. Oxfilépizza...mums!
Sen efter jag har tvättat lite så åker jag till J och sover där. Ska till tandläkaren imorgon och då är det närmare från J. Och jag hoppas verkligen att jag inte har några hål eller nåt. Nu måste jag ju betala för att fixa det. Suck. Allt var så mycket enklare då man var liten...
En helt annan sak. Jag kom på att jag står på kontrakt för tre lägenheter. Snart två visserligen. Den jag bor i nu, min studentlägenhet och min och Js lägenhet. Men snart har jag inte kontraktet för studentlägenheten längre, tack och lov. Strul, strul, bara strul. Få pengar 1-2 dagar innan räkningen ska betalas. Men eftersom jag gärna betalar då jag precis fått pengar så har det gapat tomt på kontot nästan de senaste månaderna. Har lägenheten till sista januari sen behöver jag inte tänka på den något mer. Skönt som bara den!
Min kurva
Jag berättade ju att jag var till läkaren idag. Och jag har tidigare lovat att ni ska få se min kurva. Den blå linjen visar antalet CD4-celler (immunförsvaret) och den röda visar antalet viruskopior per µl (mikroliter). Tyvärr är grafen inte helt enkel att läsa av. Då man kollar på datorn och markerar plupparna (som är provtillfällena) så står det exakta siffror. Min läkare skrev ner dem åt mig.
Då jag tog de senaste proverna så hade jag 410 CD4-celler (av nån anledning räknar man då 410 x 106 celler per liter) och 62 800 viruskopior per mikroliter (10−6 L så de är supersupersmå).
Som man ser på grafen har det gått både upp och ner. Än är jag inte vid den kritiska gränsen eller vad man ska kalla det då man sätter in behandling. Men varje år kommer det nya riktlinjer verkar det som, allt eftersom utvecklingen sker. Och särskilt då jag är i ett förhållande så föredrar de om man börjar lite tidigare än om man inte är i ett förhållande, med tanke på smittorisken om kondomen skulle gå sönder, åka av eller vad som nu kan hända.
Min läkare är ändå imponerad över att det har tagit så pass "lång" tid för mig innan jag behövde börja tänka på medicinering. Jag visste att det närmade sig då två personer som står mig nära har påbörjat behandling inom lite drygt ett år. En av dem blev smittad mer än två år efter mig. Och han började medicinera förra året. Alltså efter nästan två och ett halvt år. Och jag närmar mig sex år. Jag vet också att då man börjar medicinera så dröjer det inte så länge innan man har omätbara virusmängder i blodet. Så det känns bra. Men samtidigt känns det läskigt. Det är ju ändå mediciner som jag ska ta resten av mitt liv (om de nu inte hittar ett botemedel).
Då jag tog de senaste proverna så hade jag 410 CD4-celler (av nån anledning räknar man då 410 x 106 celler per liter) och 62 800 viruskopior per mikroliter (10−6 L så de är supersupersmå).
Som man ser på grafen har det gått både upp och ner. Än är jag inte vid den kritiska gränsen eller vad man ska kalla det då man sätter in behandling. Men varje år kommer det nya riktlinjer verkar det som, allt eftersom utvecklingen sker. Och särskilt då jag är i ett förhållande så föredrar de om man börjar lite tidigare än om man inte är i ett förhållande, med tanke på smittorisken om kondomen skulle gå sönder, åka av eller vad som nu kan hända.
Min läkare är ändå imponerad över att det har tagit så pass "lång" tid för mig innan jag behövde börja tänka på medicinering. Jag visste att det närmade sig då två personer som står mig nära har påbörjat behandling inom lite drygt ett år. En av dem blev smittad mer än två år efter mig. Och han började medicinera förra året. Alltså efter nästan två och ett halvt år. Och jag närmar mig sex år. Jag vet också att då man börjar medicinera så dröjer det inte så länge innan man har omätbara virusmängder i blodet. Så det känns bra. Men samtidigt känns det läskigt. Det är ju ändå mediciner som jag ska ta resten av mitt liv (om de nu inte hittar ett botemedel).
Världen är allt bra liten ibland
Sen jag blev länkad på FL så var jag "tvungen" att bli medlem där. Häromdagen såg jag en bekant (som jag jobbat med och som var tillsammans med en av mina bästa kompisar just då...men inte längre då han blev kär i mig) inne i ett av forumen. Och gick in på hennes sida. Nu har hon kommenterat i min gästbok...Och hon har ingen aning om vem jag är. Det är något nytt men väldigt roligt på ett sätt ^^
Jag vet vem hon är och hon har ingen aning om vem jag är. Och ja, min humor är lite...speciell ^^
Jag vet vem hon är och hon har ingen aning om vem jag är. Och ja, min humor är lite...speciell ^^
Jag visste att det inte var långt kvar
Jag kände på mig hur det skulle bli hos läkaren idag. Det var väntat men det känns helskumt att det händer nu. Men det har ju snart gått sex år vilket är länge för en som blev smittad en bit in i livet.
Ja, i januari ska jag börja med mediciner. Jag har inte sagt det till någon än. J får veta när han kommer hit. Mamma är på julfest så jag berättar för henne imorgon. Ska scanna in grafen över hur mycket virus jag har och hur mitt immunförsvar ser ut.
Min läkare sa att jag fick börja när jag ville men hon ansåg som jag att efter jul och nyår är bäst. Så tar man tag i det efter att allt det är över. Men det känns så himla overkligt. Men jag visste att det här dagen skulle komma...
Ja, i januari ska jag börja med mediciner. Jag har inte sagt det till någon än. J får veta när han kommer hit. Mamma är på julfest så jag berättar för henne imorgon. Ska scanna in grafen över hur mycket virus jag har och hur mitt immunförsvar ser ut.
Min läkare sa att jag fick börja när jag ville men hon ansåg som jag att efter jul och nyår är bäst. Så tar man tag i det efter att allt det är över. Men det känns så himla overkligt. Men jag visste att det här dagen skulle komma...
Min fot dödar mig långsamt
Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta mig till sjukhuset. Bara att gå här hemma är en pina.
Att ta mig till tunnelbanan och pendeltågetfixar jag men att gå till sjukhuset...Fy faan. Det kommer göra ont och ta hundra år.
Det gör ondare än igår och det känns inte alls bra. Det får fan ta och bli helt bra tills på fredag för då ska jag träna. Ska försöka duscha utan att blöta ner foten. Får göra som när jag bröt armen då jag var yngre...en plastpåse runt om. Jippi xD
Att ta mig till tunnelbanan och pendeltågetfixar jag men att gå till sjukhuset...Fy faan. Det kommer göra ont och ta hundra år.
Det gör ondare än igår och det känns inte alls bra. Det får fan ta och bli helt bra tills på fredag för då ska jag träna. Ska försöka duscha utan att blöta ner foten. Får göra som när jag bröt armen då jag var yngre...en plastpåse runt om. Jippi xD
Gaaah!
Varför måste det börja göra ont nu för?! Eller ja, nu och nu. Det började för ett par, tre timmar sen.
Jag antar att det läker och att det är därför det gör ont. Men snälla...Blääää!
Ska ta lite ipren och hoppas på att det går över. Dessutom såg jag att det hade blött igenom kompressen de lagt på såret. Är det normalt? Jag låter det sitta i alla fall. Men det känns inte så najs. Men jag fick ju order om att låta det vara så det är väl bara att göra så...morr...
Jag antar att det läker och att det är därför det gör ont. Men snälla...Blääää!
Ska ta lite ipren och hoppas på att det går över. Dessutom såg jag att det hade blött igenom kompressen de lagt på såret. Är det normalt? Jag låter det sitta i alla fall. Men det känns inte så najs. Men jag fick ju order om att låta det vara så det är väl bara att göra så...morr...
Obehagligt
Idag tog jag bort ett födelsemärke som hade förändrats över tiden. Var där på morgonen och den totala tiden jag spenderade i byggnaden var väl 20-25 minuter. Bedövningen var ju annorlunda än vad jag trodde...Trodde att det skulle vara som hos tandläkaren då man får vänta innan den verkar. Men icke!
Fast jag fick lite mer än en spruta då jag tyckte att det kändes fortfarande. Men det var nog mycket för att jag spände mig. Så nu har de skickat fläcken på analys och jag får ta bort stygnen om två veckor. Och får inte låta det bli blött förrän torsdag typ...kanske imorgon kväll. Tur att man duschade idag...Skulle det krisa sig får jag väl plasta in foten ^^
När jag hade fått bedövningen så kände jag inte alls när de rörde eller skar bort fläcken. Sen när de sydde ihop så kände jag inte det heller, men jag kände att de drog i huden. Obehagligt. Men det gick fort. Jag gick lite konstigt de första timmarna men nu går jag normalt. Men lite stelt kanske.
Imorgon ska jag till läkaren och prata om provsvaren. Ska försöka få dem utskrivna så kan jag visa hur det ser ut och så där :) Ikväll blir det middag med J och vänner. Sen åker jag till mig igen :)
Fast jag fick lite mer än en spruta då jag tyckte att det kändes fortfarande. Men det var nog mycket för att jag spände mig. Så nu har de skickat fläcken på analys och jag får ta bort stygnen om två veckor. Och får inte låta det bli blött förrän torsdag typ...kanske imorgon kväll. Tur att man duschade idag...Skulle det krisa sig får jag väl plasta in foten ^^
När jag hade fått bedövningen så kände jag inte alls när de rörde eller skar bort fläcken. Sen när de sydde ihop så kände jag inte det heller, men jag kände att de drog i huden. Obehagligt. Men det gick fort. Jag gick lite konstigt de första timmarna men nu går jag normalt. Men lite stelt kanske.
Imorgon ska jag till läkaren och prata om provsvaren. Ska försöka få dem utskrivna så kan jag visa hur det ser ut och så där :) Ikväll blir det middag med J och vänner. Sen åker jag till mig igen :)
Näshelvete
Näsan vill inte sluta rinna. Blir tokig! Snörvel, snörvel.
Och igår var jag tvungen att jobba ändå då chefen också var sjuk och kunde inte ta över (plus hans sambo och deras barn) och ingen annan kunde heller. Men jag fick sluta tidigare så det var okej. Men det var inte min bästa arbetsdag kan vi ju säga.
Fick frågan om man som hiv-positiv är förkyld längre än de som inte har det. Jag kan bara utgå från mig själv men jag är förkyld lika länge som jag var innan och även som de i min närhet som inte är hiv-positiva. Enda jag kan tänka mig att man blir mer sjuk är då man har dåligt immunförsvar (för att man inte tar mediciner och att det har gått så långt att immunförsvaret är försvagat).
Sov riktigt länge idag. Tills fröken Katt började jama vid nio. Då satte jag i hörlurarna och somnade om. Mina hörlurar funkar även som öronproppar, helt perfekt. Och jag anser inte att jag är elak. Jag vet att hon har mat och vatten och att lådan är i bra skick. Släpper jag in henne i sovrummet så stångas hon mot mitt ansikte och går på kuddarna. Efter ett tag lägger hon sig på mig och sen börjar hon om igen. Så därför får hon inte komma in i sovrummet på nätterna :)
Efter ett tag fick hon dock komma in...Men det är ju helg så det är okej då :)
Och igår var jag tvungen att jobba ändå då chefen också var sjuk och kunde inte ta över (plus hans sambo och deras barn) och ingen annan kunde heller. Men jag fick sluta tidigare så det var okej. Men det var inte min bästa arbetsdag kan vi ju säga.
Fick frågan om man som hiv-positiv är förkyld längre än de som inte har det. Jag kan bara utgå från mig själv men jag är förkyld lika länge som jag var innan och även som de i min närhet som inte är hiv-positiva. Enda jag kan tänka mig att man blir mer sjuk är då man har dåligt immunförsvar (för att man inte tar mediciner och att det har gått så långt att immunförsvaret är försvagat).
Sov riktigt länge idag. Tills fröken Katt började jama vid nio. Då satte jag i hörlurarna och somnade om. Mina hörlurar funkar även som öronproppar, helt perfekt. Och jag anser inte att jag är elak. Jag vet att hon har mat och vatten och att lådan är i bra skick. Släpper jag in henne i sovrummet så stångas hon mot mitt ansikte och går på kuddarna. Efter ett tag lägger hon sig på mig och sen börjar hon om igen. Så därför får hon inte komma in i sovrummet på nätterna :)
Efter ett tag fick hon dock komma in...Men det är ju helg så det är okej då :)
Bra tajming...bläää!
Har inte haft någon ork alls idag. Hostat, nyst och varit hängig. Till råga på det så ska jag jobba i Affären imorgon och sen är det fest. Kommer inte att orka jobba hela passet, inte en chans. Och festen är bara att glömma. Glass hemma i soffan känns bättre.
Men jag får inte tag på Chefen. It sucks. Så jag kanske måste jobba i alla fall. Och nej, jag vet inte om jag har feber. Jag är varm (fast fryser) men jag har ingen termometer som kan bekräfta mina misstankar. Får se om Chefen ringer tillbaka snart. Jag hoppas det. För jag kommer inte orka stå upp så länge imorgon.
Blääää!
Pepparkaksbak och julgranspynt
Min darling och jag var lite juliga idag. Kom hit efter att ha varit och jobbar i några timmar samt kelat med kissen där hemma. Då bakade jag pepparkakor (eller pipparkakor som J säger...och vem är äldst av oss tror ni?), gjorde degen igår. Goda blev de. Och imorgon ska jag göra dem ännu bättre med kristyr :) När jag var klar med pepparkakorna så pyntade vi granen.
Svar till M som frågade om jag läser till sjuksköterska: Nej, jag pluggar inte till sjuksköterska men jag gjorde det i ett par månader. Men jag insåg att jag pluggade till sjuksköterska av fel anledning. Och att det finns andra sätt jag kan jobba för att hjälpa andra i samma situation. Vilket jag nu också gör då jag jobbar på sjukhuset i Huddinge :)
Svar till Ramona, som även hon driver en hiv-blogg (om man får säga så?): Nej, jag har inte tagit vaccin för lunginflammation. Det är inget de har pratat med mig om på sjukhuset heller då allt ser så bra ut. De frågade om jag ville ha för influensan men jag tyckte att det verkade onödigt...tog inte förra året heller. Jag gillar inte sprutor heller.
Jag känner Walter, har träffat honom vid ett flertal tillfällen :) Han är en helt underbar människa och bara det att han har haft hiv så länge som jag har funnits är ju galet. Den energin som han utstrålar är ju bara helt fantastisk. Han berättade om sin blogg sist jag träffade honom (och jag om min, så klart!). Han är min idol på ett sätt också, i alla fall när det gäller om att vara öppen med sin hiv-status. Men en dag kommer jag att vara där jag med.
Svar till M som frågade om jag läser till sjuksköterska: Nej, jag pluggar inte till sjuksköterska men jag gjorde det i ett par månader. Men jag insåg att jag pluggade till sjuksköterska av fel anledning. Och att det finns andra sätt jag kan jobba för att hjälpa andra i samma situation. Vilket jag nu också gör då jag jobbar på sjukhuset i Huddinge :)
Svar till Ramona, som även hon driver en hiv-blogg (om man får säga så?): Nej, jag har inte tagit vaccin för lunginflammation. Det är inget de har pratat med mig om på sjukhuset heller då allt ser så bra ut. De frågade om jag ville ha för influensan men jag tyckte att det verkade onödigt...tog inte förra året heller. Jag gillar inte sprutor heller.
Jag känner Walter, har träffat honom vid ett flertal tillfällen :) Han är en helt underbar människa och bara det att han har haft hiv så länge som jag har funnits är ju galet. Den energin som han utstrålar är ju bara helt fantastisk. Han berättade om sin blogg sist jag träffade honom (och jag om min, så klart!). Han är min idol på ett sätt också, i alla fall när det gäller om att vara öppen med sin hiv-status. Men en dag kommer jag att vara där jag med.
All I want for christmas is...
...att få vara med mina nära och kära. Dock är det svårt att vara med alla då mina föräldrar inte har levt ihop sedan jag var 5-6 år. Och i år ska jag fira med min pappa. Sist jag firade med honom måste ha varit...säkert 5 år sen. Helt sjukt egentligen. Och i år är jag där för att min syster är där.
Men ska vi snacka materiella ting så önskar jag mig Eclipse på Blu-ray (lite geek, jag vet), böcker, presentkort på IKEA, kläder...Alla presentkort är bra!
En fråga dök upp i kommentarsfältet och jag tyckte att det var en riktigt bra fråga, så jag kör den på en gång :)
Nu kan jag ju inte hålla mig från att fråga (har försökt ligga lågt, skratt), men, tycker du att du har fått bra bemötande fr sjukvårdspersonal? Eller har några verkat rädda? Man tänker ju sig att de som jobbar inom vården borde vara proffsiga. Hoppas det iaf. Sen: man sägs ju inte "dö av hiv, utan med hiv". Det jag undrar då är, eftersom immunförsvaret kan vara nedsatt som hivpositiv, om hivpositiva får väldans massa vacciner? Tänker att det rimligtvis borde vara bra? (hepatit A, B, TBC osv)
Svar: Generellt så måste jag säga ABSOLUT! Från att jag fick komma in och ta proverna till besked och allt där efter. Sjukvården på sjukhuset har gjort massor, massor för mig! Jag minns att ganska nyligen efter att jag fick mitt besked (2-3 veckor) så åkte jag på halsfluss. Jippie. Så det var bara att ta sig till Närakuten (föredrar det istället för vårdcentral så slipper man sitta i väntrum i femtielva år på morgonen) och låta dem ta prover. Jag ville inte först, men då de förklarade att det kunde vara körtelfeber också så var det bara att ge dem fingret (hö hö) så de kunde sno lite blod. Jag blev som förstelnad men tack och lov var min älskade mamma med och sa "Hon har blodsmitta" och sköterskan sa "Okej, vad bra att ni sa det" och sen var det inget mer med det. Hon berättade att hon alltid var supernoga med att använda handskar (vilket inte alla är inom sjukvården!!!).
Ungefär två år senare besökte jag samma närakut (går dit om jag blir dålig då det har funkat bra hittills). Jag vet dock andra som inte haft samma tur som mig och som råkat ut för puckon.
Hiv-positiva får inte mer vaccin än de som är hiv-negativa. Det enda är att man, där jag går, får fritt hepatit B-vaccin. Jag är själv vaccinerad mot hepatit A och B för att jag skulle åka på semester. Däremot rekommenderades jag att inte ta TBC-vaccinet då jag studerade till sjuksköterska (alla erbjöds) just för att TBC-vaccinet innehåller levande virus. Och det fanns en risk att jag skulle bli sjuk av vaccinet. En större risk än vad som ansågs värt det. Min läkare sa att jag kunde ta det om jag ville eftersom mina värden såg bra ut men enligt henne hade jag mer att förlora än att vinna på att ta vaccinet. Om jag skulle börja arbeta där en del TBC-patienter passerade så fick jag ta det då, det var så hon såg på det.
Tänkte bara avsluta med att säga att jag har gjort egen pepparkaksdeg så imorgon blir det pepparkakor för hela slanten! Det är Js familjerecept, som gått från generation till generation. Måtten står inte ens i tsk, msk eller dl utan i hg och g. Skumt men tack och lov har de översatt det åt mig, stackars lilla stockholmaren ^^
Men ska vi snacka materiella ting så önskar jag mig Eclipse på Blu-ray (lite geek, jag vet), böcker, presentkort på IKEA, kläder...Alla presentkort är bra!
En fråga dök upp i kommentarsfältet och jag tyckte att det var en riktigt bra fråga, så jag kör den på en gång :)
Nu kan jag ju inte hålla mig från att fråga (har försökt ligga lågt, skratt), men, tycker du att du har fått bra bemötande fr sjukvårdspersonal? Eller har några verkat rädda? Man tänker ju sig att de som jobbar inom vården borde vara proffsiga. Hoppas det iaf. Sen: man sägs ju inte "dö av hiv, utan med hiv". Det jag undrar då är, eftersom immunförsvaret kan vara nedsatt som hivpositiv, om hivpositiva får väldans massa vacciner? Tänker att det rimligtvis borde vara bra? (hepatit A, B, TBC osv)
Svar: Generellt så måste jag säga ABSOLUT! Från att jag fick komma in och ta proverna till besked och allt där efter. Sjukvården på sjukhuset har gjort massor, massor för mig! Jag minns att ganska nyligen efter att jag fick mitt besked (2-3 veckor) så åkte jag på halsfluss. Jippie. Så det var bara att ta sig till Närakuten (föredrar det istället för vårdcentral så slipper man sitta i väntrum i femtielva år på morgonen) och låta dem ta prover. Jag ville inte först, men då de förklarade att det kunde vara körtelfeber också så var det bara att ge dem fingret (hö hö) så de kunde sno lite blod. Jag blev som förstelnad men tack och lov var min älskade mamma med och sa "Hon har blodsmitta" och sköterskan sa "Okej, vad bra att ni sa det" och sen var det inget mer med det. Hon berättade att hon alltid var supernoga med att använda handskar (vilket inte alla är inom sjukvården!!!).
Ungefär två år senare besökte jag samma närakut (går dit om jag blir dålig då det har funkat bra hittills). Jag vet dock andra som inte haft samma tur som mig och som råkat ut för puckon.
Hiv-positiva får inte mer vaccin än de som är hiv-negativa. Det enda är att man, där jag går, får fritt hepatit B-vaccin. Jag är själv vaccinerad mot hepatit A och B för att jag skulle åka på semester. Däremot rekommenderades jag att inte ta TBC-vaccinet då jag studerade till sjuksköterska (alla erbjöds) just för att TBC-vaccinet innehåller levande virus. Och det fanns en risk att jag skulle bli sjuk av vaccinet. En större risk än vad som ansågs värt det. Min läkare sa att jag kunde ta det om jag ville eftersom mina värden såg bra ut men enligt henne hade jag mer att förlora än att vinna på att ta vaccinet. Om jag skulle börja arbeta där en del TBC-patienter passerade så fick jag ta det då, det var så hon såg på det.
Tänkte bara avsluta med att säga att jag har gjort egen pepparkaksdeg så imorgon blir det pepparkakor för hela slanten! Det är Js familjerecept, som gått från generation till generation. Måtten står inte ens i tsk, msk eller dl utan i hg och g. Skumt men tack och lov har de översatt det åt mig, stackars lilla stockholmaren ^^
Tomten är far till alla barnen
Den filmen har absolut inget med inlägget att göra...Men jag gillar den filmen. Och att jag redan har sett den gör absolut inget. Jag ser den gärna igen :)
Det jag däremot tänkte skriva är att jag har köpt lite julklappar idag. Nästan det jag har tänkt mig till pappa och lite annat smått och gott. Men det är svårt att veta vad man ska köpa. Värst är ändå syrran. Blir väl något så tråkigt som presentkort i år igen. Hon uppskattar det sen när det är mellandagsrea...Så var det förra året i alla fall :)
Har ni köpt några julklappar än?
Det jag däremot tänkte skriva är att jag har köpt lite julklappar idag. Nästan det jag har tänkt mig till pappa och lite annat smått och gott. Men det är svårt att veta vad man ska köpa. Värst är ändå syrran. Blir väl något så tråkigt som presentkort i år igen. Hon uppskattar det sen när det är mellandagsrea...Så var det förra året i alla fall :)
Har ni köpt några julklappar än?
Sorry!
Blev inget bloggande i helgen då Js föräldrar var här och det stod massa saker på schemat.
Humöret har varit lite skiftande, mycket beroende på en visdomstand som är på väg. Fast den har varit på väg till och från i ungefär två år nu så jag är egentligen inte förvånad. I en vecka höll det på men nu är det bra igen.
Att vara småsjuk hela tiden är ingen höjdare heller. Idag stannade jag hemma då jag kände mig yr, småfebrig och det bara rev i halsen. Jag hoppas min projektgrupp förlåter mig.
Så idag sov jag nästan till ett (efter att ha vaknat och gått upp så smått på morgonen) och jag vaknade av fröken Katt som jamade. Ingen som kelat med henne på hela natten. Stackars katt...
Dessutom verkar hon inte gilla att jag har satt på henne ett halsband. Jag gjorde det eftersom hon har smitit ut ur lägenheten och ut i trapphuset ett par gånger nu. Och det är väl bara en tidsfråga innan hon lyckas komma ut helt. Så halsband med mitt telefonnummer på. Just in case.
Ikväll kommer jag vara utan J då den nya World of Warcraft expansionen släpptes inatt. Han försöke ladda ner expansionen här men det gick inte så snabbt med mitt mobila bredband (som kommer från min mobil) så han gav upp det rätt snabbt. Men ikväll kan han geeka sig bäst han vill. Sen kanske jag åker dit imorgon, så får jag träffa honom lite grann i alla fall :)
WAD
1 december, WAD.
Som "vanligt" när jag är hos tatueraren så snackar vi en massa så det tar längre tid än vad det borde göra.
1500 kronor fick jag betala för alla blommor. Rent tidsmässigt var det lite för lite pengar. Men han sa bara "Nej, nej. Inte ska du betala för mitt babbel."
Ska tillbaka dit i januari så han får se att det har läkt fint.
Och för att boka tid för nästa grej.
Men sen är jag klar. I alla fall inom de närmsta åren.
Som "vanligt" när jag är hos tatueraren så snackar vi en massa så det tar längre tid än vad det borde göra.
1500 kronor fick jag betala för alla blommor. Rent tidsmässigt var det lite för lite pengar. Men han sa bara "Nej, nej. Inte ska du betala för mitt babbel."
Ska tillbaka dit i januari så han får se att det har läkt fint.
Och för att boka tid för nästa grej.
Men sen är jag klar. I alla fall inom de närmsta åren.
Dagen efter
Igår var det World Aids Day (WAD). Det man kunde läsa i de två största kvällstidningarna var....hmm? Ja inte var det mycket! En vän till mig ringde till redaktionen på Aftonbladet och mer eller mindre skällde ut dem och ifrågasatte varför de inte uppmärksammade det lite mer. Det var någon tidning som hade gjort det, men då handlade det enbart om afrika. Förstå mig rätt...alla är vi drabbade. MEN! När de inte skriver om Sverige så är det inte så jävla konstigt att svenskar tror att det inte finns här. Eller att det går att bota (Jo, fick höra av en bekant som frågat runt lite...herregud).
Galan på Kolingsborg var rolig, med mycket framträdanden. Jag har en hel del bilder därifrån och de dyker upp sen :) Men jag gick efter att Alcazar hade kört två nummer för jag orkade inte åka nattbuss hem. Lite trist men otroligt ansvarfullt av mig. Skulle upp vid 7 imorse också. Vuxenpoäng för att jag inte stannade längre. Sen blev det bara ett glas vin med.
De som uppträdde var, förutom Alcazar: Lili och Sussie, Neo, Velvet, Diamond dogs, Björn och Cecilia från Let's Dance, Sean-Magnus, WAD-girls, Babben Larsson med flera.
Maria Montazami gjorde ett litet inhopp också, blev världens jubel ^^ Stefan Sauk auktionerade ut lite grejer. Fredik Federley var en av middagsgästerna också. Christer Lindarw var tydligen där också.
Svar på kommentar från Kajsa
Har du sett filmen "Hur kunde hon..." om "HIV-kvinnan"? Det finns klipp ut filmen på nätet, kolla dem, för de ger en helt annan bild av henne än vad media har gett och filmen problematiserar informationsplikten vs. stigmatiseringen.
Jo, jag har sett den. Jag skrev om det förut men det var i juli så jag lägger upp inlägget här igen :)
Var på bio idag med en organisation som jobbar med hiv.
Vi såg filmen "Hur kunde hon" som handlar om en kvinna som smittas med hiv 1986 har jag för mig att det var, och sen gifter sig 1999 och berättar inte för sin man att hon hat hiv (vilket man enligt lag måste göra om man är hiv-positiv och har sex, och ska även skydda sig). Hon föder senare två barn, två flickor. Inte heller då berättar hon att hon har hiv.
Tack och lov smittas inte barnen eller maken. Men han polisanmäler henne efter en tid, kanske på grund av sveket i och med att hon inte berättade.
Jag kände igen mig i filmen, fast åt andra håller. Nästan som om jag vore maken.
För han om smittade mig berättade aldrig. Han skyddade sig inte. Däremot verkar hon ha varit bättre på att ta sina mediciner i och med att varken barn eller make smittades. Mitt ex var inte så bra på det, så hans virusnivåer var ganska höga emellanåt.
Jag vet att filmen ger en annan bild av henne. Men jag kan fortfarande inte förstå hur man kan utsätta den man älskar för den risken. Jag förstår verkligen inte det. Visst, hon åt sina mediciner men om man är sjuk (eller är på väg att bli) till exempel så ökar ändå risken. Sen tycker jag att det är skumt att sjukhuset inte kunde se det i hennes journaler när hon födde barnen. Men allt uppdagades ju då hennes läkare såg henne på BB eller hur det nu var. Jag tycker synd om henne. Precis på samma sätt som jag tycker synd om han som smittade mig.
Hej!
Får jag fråga hur det kommer sig att du inte tar bromsmediciner? Jag kan ha fattat fel och antagligen finns svaret i bloggen någonstans, men hittade nyss hit och blev nyfiken =)
Tack på förhand!
Hej Elin!
Här får man fråga om precis allt!
Såhär är det: Jag äter inga mediciner just för att mina virusnivåer är så pass låga och mitt immunförsvar så pass starkt att det klarar av att hantera viruset på egen hand och behöver inga mediciner som hjälper till. Vissa får börja medicinera på en gång medans andra får vänta i 10, 20 år! Jag har berättat om en vän till mig...Vi fick veta att vi var smittade med bara ett par veckors mellanrum. De upptäckte honom redan då han fick en primärinfektion medans det tog 2 år och 4 månader innan de upptäckte mig. Sen ett år tillbaka, lite drygt, så äter han mediciner. Jag äter inga mediciner.
Och sen vill jag tillägga att jag "firar" 6 år som hiv-positiv i januari. Helt galet. Och i maj så är det 4 år som jag har vetat om det.
Jag är glad att du blev nyfiken, det är så man lär sig saker! Vilket är vad jag vill förmedla här...kunskap! :)
Galan på Kolingsborg var rolig, med mycket framträdanden. Jag har en hel del bilder därifrån och de dyker upp sen :) Men jag gick efter att Alcazar hade kört två nummer för jag orkade inte åka nattbuss hem. Lite trist men otroligt ansvarfullt av mig. Skulle upp vid 7 imorse också. Vuxenpoäng för att jag inte stannade längre. Sen blev det bara ett glas vin med.
De som uppträdde var, förutom Alcazar: Lili och Sussie, Neo, Velvet, Diamond dogs, Björn och Cecilia från Let's Dance, Sean-Magnus, WAD-girls, Babben Larsson med flera.
Maria Montazami gjorde ett litet inhopp också, blev världens jubel ^^ Stefan Sauk auktionerade ut lite grejer. Fredik Federley var en av middagsgästerna också. Christer Lindarw var tydligen där också.
Svar på kommentar från Kajsa
Har du sett filmen "Hur kunde hon..." om "HIV-kvinnan"? Det finns klipp ut filmen på nätet, kolla dem, för de ger en helt annan bild av henne än vad media har gett och filmen problematiserar informationsplikten vs. stigmatiseringen.
Jo, jag har sett den. Jag skrev om det förut men det var i juli så jag lägger upp inlägget här igen :)
Var på bio idag med en organisation som jobbar med hiv.
Vi såg filmen "Hur kunde hon" som handlar om en kvinna som smittas med hiv 1986 har jag för mig att det var, och sen gifter sig 1999 och berättar inte för sin man att hon hat hiv (vilket man enligt lag måste göra om man är hiv-positiv och har sex, och ska även skydda sig). Hon föder senare två barn, två flickor. Inte heller då berättar hon att hon har hiv.
Tack och lov smittas inte barnen eller maken. Men han polisanmäler henne efter en tid, kanske på grund av sveket i och med att hon inte berättade.
Jag kände igen mig i filmen, fast åt andra håller. Nästan som om jag vore maken.
För han om smittade mig berättade aldrig. Han skyddade sig inte. Däremot verkar hon ha varit bättre på att ta sina mediciner i och med att varken barn eller make smittades. Mitt ex var inte så bra på det, så hans virusnivåer var ganska höga emellanåt.
Jag vet att filmen ger en annan bild av henne. Men jag kan fortfarande inte förstå hur man kan utsätta den man älskar för den risken. Jag förstår verkligen inte det. Visst, hon åt sina mediciner men om man är sjuk (eller är på väg att bli) till exempel så ökar ändå risken. Sen tycker jag att det är skumt att sjukhuset inte kunde se det i hennes journaler när hon födde barnen. Men allt uppdagades ju då hennes läkare såg henne på BB eller hur det nu var. Jag tycker synd om henne. Precis på samma sätt som jag tycker synd om han som smittade mig.
Hej!
Får jag fråga hur det kommer sig att du inte tar bromsmediciner? Jag kan ha fattat fel och antagligen finns svaret i bloggen någonstans, men hittade nyss hit och blev nyfiken =)
Tack på förhand!
Hej Elin!
Här får man fråga om precis allt!
Såhär är det: Jag äter inga mediciner just för att mina virusnivåer är så pass låga och mitt immunförsvar så pass starkt att det klarar av att hantera viruset på egen hand och behöver inga mediciner som hjälper till. Vissa får börja medicinera på en gång medans andra får vänta i 10, 20 år! Jag har berättat om en vän till mig...Vi fick veta att vi var smittade med bara ett par veckors mellanrum. De upptäckte honom redan då han fick en primärinfektion medans det tog 2 år och 4 månader innan de upptäckte mig. Sen ett år tillbaka, lite drygt, så äter han mediciner. Jag äter inga mediciner.
Och sen vill jag tillägga att jag "firar" 6 år som hiv-positiv i januari. Helt galet. Och i maj så är det 4 år som jag har vetat om det.
Jag är glad att du blev nyfiken, det är så man lär sig saker! Vilket är vad jag vill förmedla här...kunskap! :)
World AIDS Day
Ikväll är det en gala på Kolingsborg i Stockholm. Och jag ska dit!
Ska bli kul att träffa lite folk igen som jag inte sett på ett litet tag, eller ett längre tag!
Jag bär mitt red ribbon inombords. Än är jag inte så modig att jag vågar ha ett som syns.
Jag hade det ett kort tag, men det var så litet. Och tyvärr så tappade jag det.
Men i framtiden ska jag ha ett på min jacka. Precis som Carter i Spin City har ett på sin kavaj ibland.
Ska bli kul att träffa lite folk igen som jag inte sett på ett litet tag, eller ett längre tag!
Jag bär mitt red ribbon inombords. Än är jag inte så modig att jag vågar ha ett som syns.
Jag hade det ett kort tag, men det var så litet. Och tyvärr så tappade jag det.
Men i framtiden ska jag ha ett på min jacka. Precis som Carter i Spin City har ett på sin kavaj ibland.
