Svar på kommentar från M
Och jag har en fundering. Är det många mediciner du ska äta? Och vad kan de ge för biverkningar?
Jag önskar dig en superfin dag och du ska veta att jag tycker att du verkar vara en underbar och stark kvinna!
Att jag vet att jag ska börja medicinera känns både bra och dåligt. Det som är bra är ju att mina värden kommer att bli bättre och viruset kommer bli omätbart vilket minskar risken betydligt för att smitta någon om kondomen skulle gå sönder, till exempel.
Jag vet inte än vilka mediciner jag kommer att ta, det vet jag i januari. Men jag funderar starkt på att vara med i en studie där de som precis börjar ta mediciner får vara med. Då får jag antingen kombination ett av läkemedel eller kombination två av läkemedel. Alla är använda sen tidigare men de vill se just hur dessa kombinationer påverkar viruset för en som inte tagit medicin tidigare. Dagens mediciner innehåller relativt få biverkningar. Men som med alla läkemedel så finns det biverkningar som kan uppstå. Men det vanligaste är att man blir dålig i magen i början (eller en längre tid, individuellt) men ofta går det över efter ett litet tag. En del kan ge livliga drömmar eller ge hallucinationer och andra hemska saker, men det är relativt ovanligt med de "värsta" biverkningarna.
Får jag kombination ett av läkemedel så är det tre tabletter en gång om dagen som jag ska ta. Blir det kombination två så är det fyra tabletter, fast en av dem ska tas två gånger per dag så det är bara tre läkemedel.
Läkarens mål är att hitta en kombination som både minskar virusmängden och som är lätt att ta. Men att patientens värden blir bättre är prio ett. Biverkningar och antalet tabletter är mer sekundärt.
Hej! Jag skriver därför att jag känner att du kanske skulle kunna peppa mig att våga gå och HIV-testa mig. Det är nämligen å att jag hade sex med en kvinna på en båt för kanske 10 år sedan. Hon var från Tallinn och det var ett "one night stand" Jag glömde hela historien men det har liksom legat och grott i bakhuvet att hon kanske var smittad? Hypokondrisk som jag är letar jag ständigt efter symtom och tror att jag hade ett för ca 3år sedan. Bältros (visste inte att det var ett symtom förrens jag läste det på nätet för några månader sedan) Jag blev/är självklart orolig. Nu till saken; Jag vågar inte gå och testa mig och jag vet inte hur jag skulle reagera om det skulle visa sig att jag var positiv. Kan du hjälpa mig förklara eller skriv något uppmuntrande eller så, vågar inte berätta för någon nära vän eller släkting. Mvh Johan (33år)
