Fortfarande öm

Det har gått sen i fredags, men ändå så är jag fortfarande öm på ryggen.
Tatueringen sitter mellan skulderbladet och ryggraden skulle man kunna säga.
Bilden är tagen morgonen efter jag gjorde den, alltså i lördags.
Det är lite svårt att försöka fota sig själv på ryggen ^^ Men här fick jag hjälp av min fina S.
Anledningen till att det blänker och ser lite smågeggigt ut är för att jag hade på plåsterspray istället för att plasta över tatueringen. Jag ångrade mig ganska snart efter att vi hade sprayat på den. Det gjorde ondare än att tatuera kändes det som ^^


På torsdag ska jag resa bort, jag ska söderut i vårt avlånga land. Ska hälsa på lite släkt och så, då jag inte har någon skola torsdag eller fredag.
Ska ta med mig min stora bebis dit (alltså min systemkamera) och så hoppas jag att jag kan ta lite snygga bilder.
Ska nog passa mig för att visa tatueringen för släkten där, de är inte så himla glada i tatueringar. De tillhör en annan generation. Sen vet de inte om heller. Och jag orkar inte med frågor från dem. Det räcker med att jag kommer bli utfrågad om vad som hände med J.

Nu ska jag åka mot stan, då jag ska möta upp S som slutar jobba snart. Han är så himla söt. I helgen då vi var på en träff med andra positiva, plus eventuella anhöriga så sa han "Jag är kär i dig" till mig. Och efter att ha pressats på ett datum så kom vi fram till att vi räknar från den 16/9. Inte för att datum är det viktiga egentligen. Det var den dag jag berättade för honom.


Inte längre oskuld

Alltså när det gäller tatueringar ^^

Resultatet kommer snart, tänkte att det ska få läka ordentligt först :)

Idag kan vara den stora dagen

Den dagen jag blir av med min tatuerings-oskuld.

Men först så ska jag iväg och träna. Lite smånervöst är det med tatueringen måste jag erkänna. Men igår ritade jag upp en skiss på hur jag vill att den ska se ut.
Sen är det bara att hoppas på att de gör den på mig. De har rätt att säga nej om de inte känner sig bekväma med att jag har hiv. Så är det.

Men jag hoppas att de gör den. Jag har väntat på det här ganska länge. Tanken har funnits länge, och viljan med. Men nu har jag kollat upp lite ställen och har hittat ett som borde passa mig.
Wish me luck!

PS. Jag ska bli bättre på att uppdatera. Men det är svårt när jag inte är hemma, för när jag är här så finns det andra än bara jag och S som är här. Utom nu, då är jag ensam här.


Bra med filmer man redan sett

I lördags efter bowlingen så funderade vi på vad vi skulle göra. Jag föreslog att vi skulle se en film. Och jag vet att han tidigare berättat att han sett Twilight. Han gillade den inte. Så jag drog igång New Moon (2an). Jag har redan sett den. Och han gillade inte den heller. Ska väl vara ärlig och erkänna att min tanke inte var att se hela filmen.

Vi såg inte så mycket av filmen. Däremot så pratade vi en massa. Och pussades. Och hånglade. Och inveg min säng. Det var på tiden. Har ju ändå bott här sen 3 juli.

Så det är bra med filmer man redan sett. Då gör det inget om den är igång och man gör annat än att titta på den ^^

Den här gången behöver jag inte undra

I somras så levde jag halvt i celibat. Ja, jag sov ju med någon och pussades. Men det var allt i princip. Det känns fel att kalla honom "Han som får mig att le" eftersom det är någon annan som gör det nu.

I lördags så mötte han upp mig efter jobbet och så åkte vi hit till mig. Tanken var att jag skulle plugga lite men så blev det inte. Vi (jag) lagade mat, S diskade (utan att jag ens bad honom om det!) och sen åkte vi och bowlade. Tanken var att det skulle vara fler med och bowla, men till slut blev det jag och S. Han vann ganska ordentligt. Men jag spelade helt okej för att vara jag.

Jag har inte behövt fundera på om S är rädd för mig, på grund av det jag bär som extra bagage. När jag frågade honom om han var rädd för mig så svarade han först "nej". Och sen "ja". Och efter han sagt "ja" så la han till "när du nyps och så där". Så det känns bra. Att han inte är rädd för mig på grund av mitt extra bagage.
Jag behöver inte fundera på om han verkligen gillar mig eller inte. Ovissheten är jobbig som bara den. Men det slipper jag nu. Små saker som att stryka min kind, eller pussar mig på pannan. Eller tar min hand då vi går ute.
Det är allt jag behöver. Och den här gången behöver jag inte undra.

Och nyss fick jag ett sms från en gemensam vän (så vi träffades) med texten "Är ni tillsammans nu då? ;) ".
Nyfiken i en strut kan man säga. Hon har dessutom försökt para ihop oss sen i somras. Och när hon slutade försöka så hände det i alla fall.

Nu ska jag plugga, sen är det Dexter.

Och jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Men jag har inte varit hemma särskilt mycket. Och när jag var det så var S här och då var inte bloggen prio ett direkt. Han vet om att den finns. Och han vet att han är med i den. Och han har sagt att det är lugnt att jag skriver om oss. Och om honom. Han hade nog inte något större val men det känns ändå bra att han har okej:at det hela.

Produktiv dag

Pluggat en del. Snart klar med ytterligare ett kapitel. Det är ganska duktigt jobbat.
Speciellt med tanke på hur lite sömn det blev inatt. Igen. Och jag skyller på S. Igår när jag berättade för honom så berättade jag om att jag har en blogg där jag skriver anonymt. Och att han fanns med i den.
Det verkade som att han ville läsa den. Men i så fall så är jag inte anonym längre. De som känner till bloggadressen som vet vem jag är det är andra hiv-positiva. Det kan vara någon som inte är det som känner till den med. Jag glömmer bort vem det är jag säger vad till.

Sen har jag tvättat med. Så nu har jag en massa rena kläder! Så nu blir det trångt i garderoben igen. Men jag ska ta och lägga ner lite mer somriga kläder. Tunna tunikor lär jag inte använda lika mycket nu. Inte alla i alla fall. Men det får bli i veckan. Nu har jag inte tid. För snart kommer S hit. Och jag ska plugga lite till. Och kanske byta kläder. Mjukiskläder tänker jag inte gå ut med. Inte längre än till tvättstugan i alla fall. Och speciellt med tanke på att jag ska jobba imorgon så är det ingen bra idé.

Dags att fortsätta med pluggandet. Jippi...


Ingen förändring

Igår så åkte jag till S efter skolan. Efter vi hade ätit lite och så där så frågade jag om vi kunde gå ut en sväng, S och jag. Han anade att det var något på gång då jag frågade honom om vi kunde gå ut. Det har inte hänt förut så jag förstår det. Men han fick inte höra vad han hade förväntat sig.

Jag berättade min historia. Och väntade på att få höra eller se hans reaktion. Men han tog det på ett bra sätt. Lugnt och sansat. Och jag fortsatte berätta att jag kommer leva ett så gott som normalt liv, att jag kan få friska barn när det väl är dags för det. Och senare på kvällen, då vi skulle sova så berättade jag om min tatueringsidé.

För ja, jag sov där inatt med. Och valde då att frivilligt höra en klocka vid fem på morgonen. Sen råkade vi somna om lite. Men S verkade inte så ledsen över att stanna kvar i sängen ett tag till. Han var inte alls sugen på att gå till jobbet. Jag tror att han gärna hade stannat kvar hemma i sängen. Och jag hade inte haft något emot det om det inte hade varit så att jag har tenta nästa vecka. Och jag måste verkligen plugga.

Men han slutar tidigt idag. Och sen kommer han hit. Och så sa vi fixa lite saker, jag ska rösta bland annat. Sen bär det av hem till honom. Mys!

Det är så skönt att han vet om det nu. Och att han inte ändrat sig något mot mig. Han höll om mig precis som han gjorde förut. Han kysste mig precis som han gjorde förut. Men på morgonen när vi åkte tunnelbana så pussades vi i rulltrappan upp till perrongen. Höll händerna på väg till stationen och sen på tunnelbanan. Och sen när han skulle gå av så blev det en puss till.


Jag suger

Hade ett litet samtal med fröken L idag när jag var på väg till skolan.

Jag suger på att vara singel. Eller ensam. Sa hon. Och jag kan inte göra annat än att hålla med henne.

För då jag hade gjort slut med J så tog det inte lång tid innan Han som fick mig att le kom in i bilden.
Och kort efter det äventyret så var jag med om mitt första ONS, som jag höll kontakten med (!).
Och nu har jag S i tankarna. Vi är ju inte tillsammans. Men jag är inte ensam. Jag träffar någon.

Fröken L sa något i stil med att snart så bor vi tillsammans, jag och S. Men då sa jag ifrån lite. För att bo själv ska jag väl ändå klara av. Klarar jag inte av att vara ensam så ska jag kunna bo själv ändå.

Såhär blir det när jag säger till mig själv att "nej, nu ska jag vara singel".
Då dyker han upp. Han som får mig att glömma bort det jag alldeles nyligen sa till mig själv.
Å andra sidan, som fröken L sa, vad gör det om 100 år?

Jag ler, och bävar inför fredagen

Hade ett möte på skolan idag. Och jag nämnde att jag kom hem vid strax före sju på morgonen. Då fick jag två frågande ansikten mot mig. Vi var nämligen inte fulltaliga, så vi var bara tre stycken på mötet idag.
Och en av de som var med på mötet blev väldigt nyfiken, men jag hann aldrig riktigt berätta hela storyn.

Men jag är glad idag. Och jag har segat mig. Så det blev lite plugg på kvällen nu istället. Som går riktigt bra!
Men det är lite kul. För så sent som i måndags så berättade jag för min mentor lite om andra faktorer som kan ha bidragit till att jag misslyckades med tentan de två gångerna innan. Gång nummer ett så hade jag precis gjort slut med mitt ex, J. Gång nummer två så höll min sommarflirt på att ta slut (gjorde det senare samma dag sen).
Så i måndags så sa jag till min mentor "Men den här gången är ingen kille inblandad".

Inte inblandad på ett dåligt sätt i alla fall. Eller jag ska inte ropa hej än. På fredag smäller det. Då kommer han få veta. Och jag vet inte hur han kommer reagera. Förhoppningsvis på ett bra sätt. Men man vet aldrig. Jag hoppas att han tar det på ett bra sätt.


Smile =) kanske ska ha på mig detta glada linne på fredag? ^^


Alltid ute på äventyr

Jag kom hem nyss. Ja, nyss! Det blev att jag sov kvar hos S och åkte med honom då han skulle åka till jobbet. För övrigt så beundrar jag alla de människor som går upp sådär omänskligt tidigt. Från fem och tidigare. Men som S sa, man vänjer sig. Eller? Jag skulle nog inte göra det.

Han höll om mig hela natten. Och när jag vände mig om mot honom och la armen om honom så hände det lite saker. Efter ett tag då våra pannor i princip har legat emot varandra så känner jag hans läppar mot mina. Myyys! Fast längre än så gick det inte. Jag måste prata med honom först. Och det tänkte jag inte göra mitt i natten i hans säng...Ska försöka träffa honom på fredag, då slutar han tidigt så då kan jag prata med honom utan att någon annan kanske också hör.

Nu ska jag sova lite grann. Resten av dagen spenderas med plugg. Jippie! Eller inte. Men det går rätt bra så då är det lite roligare. Men måste sova för att orka. Har inte sovit några längre stunder inatt, och det gjorde nog inte S heller.

Om jag inte äter frukost så blir min dag kaos

Är det bara så för mig eller är det så för er med?

Imorse så sov jag lite för länge så jag hann inte äta frukost hemma. Och jag hade glömt att ta fram bröd så hade bara fryst bröd eller knäckebröd. Och det vill jag inte äta till frukost. Tog med mig en banan i alla fall. Men sen när jag väl var vid bussen så var jag inte hungrig. Och sen var det dags för lunch. Blev några dextrosol för att hålla humöret uppe medans jag pluggade lite.

Sen blev det lunch och möte. Sen en repetitions-föreläsning där jag satt och kollade skidresor och lägenheter. Anmälde mitt intresse på en lägenhet på 34kvm med nästan samma hyra som den jag har nu. En bit längre bort från stan men närmare familj och vänner. Hade plats 10 då jag anmälde mig. Så det blir nog visning i alla fall.

Efter jag hade suttit och hållt på med det så gjorde jag repetitionsuppgifterna. Och sen åkte jag till jobbet. Chefen blev glad över att jag kom dit tidigt. Och sen jobbade jag på, och stängde sedan butiken. Det tog galet lång tid. Men då stängde jag igen lite sent, för det var en tjej kvar inne i butiken. Men jag såg till att jag och chefen fick bonus. Så det var najs.

Nu är det dags för Dexter, som vanligt på måndagar.


Ett ljus i mörkret

Helgen har spenderats hos vänner och på jobbet. Sen i fredags eftermiddag så har jag inte varit hemma. Jag kom hem runt halv tio-tiden ikväll.
Jag anade att det skulle bli en övernattning hemma hos mamma då hon bor drygt 50 meter från mina vänner. Hade hämtat nyckel av henne och allt (lite ont om nycklar där) men jag sov ändå hos mina vänner.

På fredagen hade vi "vinprovning" men det blev lite tequila också. I slutet av kvällen så gick S och la sig i sängen då han var trött då han gått upp tidigt och jobbat. Så går det när man är hantverkare. Men jag lyckades få honom ur sängen en gång. Drog med honom ut och syndade. Alltså rökte. Jag röker bara då jag druckit en del. Bra indikator för när jag är på lullig-stadiet.

Sen när vi gick in igen så dröjde det inte länge förrän han låg i sängen igen. Och efter att ha suttit på sängkanten ett bra tag så bad jag honom att flytta lite på sig så jag också fick plats. Vilket han gjorde. Sen slutade det med att jag sov i samma säng som honom. Fick låna en t-shirt och så där. Och morgonen efter så gick jag och la nycklarna i mammas brevlåda då jag var på väg till jobbet. Jag var lite bakis då, men inte så mycket. Efter vatten, päron-Mer och två chokladbitar så började jag känna mig normal. När jag visste att det var en kort dag och inte så långt till det var lunchdags, och det ligger en McDonald's nära jobbet.

Åkte tillbaka till mina vänner efter jobbet. Det var inte planerat men det var så trevligt kvällen innan. Och det blir en till kväll med mat, goda drycker (vin, glassdrink och tequila för mig), lekar och övernattning. Syndade lite denna kvällen med. Och jag sov i samma säng som S igen. Men när jag vaknade idag så är det något som är annorlunda mot gårdagen. Han håller en arm runt mig. Jag ligger på sidan och han håller runt min midja. Vi vaknar ungefär samtidigt båda två men ingen av oss kollar om den andra är vaken. Det inser vi först en timme senare. Hans arm var fortfarande kring mig. Och när jag sprang iväg till badrummet (kissnödig som man bara kan bli antingen på fyllan eller dagen efter ni vet) så fick han ju ta bort den. Men sen när jag la mig igen så la han armen om mig igen. Och sen lutade han sitt huvud emot mitt, och ett par gånger så lutade han det halvt mot min axel.

Mysigt och hur oskyldigt som helst. Jag hade kunnat sova där inatt med då han åker tidigt till jobbet. Men jag sa nej, mycket med tanke på att jag inte hade några rena kläder kvar. Men jag ska dit på tisdag, då ska vi fixa med lite framtidsplaner. Som vi har som vänner alltså. Han vet ännu ingenting om att jag har HIV, men det kommer han att göra snart. Och jag har en bra magkänlsa kring det. Jag kanske berättar på tisdag om jag får tillfälle. Ska ta med honom på en liten promenad. Så jag håller tummarna för att det blir hyfsat väder så man inte blir helt dyngsur när man är ute.

Och nu kan jag ladda upp bilder igen! I alla fall en :)



Bra dag idag!

Jag lyckades fixa så jag får jobba i en butik varannan lördag! Inte mycket, men det är fasta pass i alla fall som jag vet att jag kommer få. Lite mer koll på vad man får in varje månad. Hur bra som helst!

Sen var jag ut med klassen. God mat och god dricka. rovade även drinkar på en väldigt speciell bar. Den får dock bli lite hemlig. Men jag drack en glassdrink som var så himla god. Så dit kommer jag gå fler gånger.

Nu är det dags för att sova. Det är en lång dag imorgon som ligger framför mig...

Är det på väg att hända? Håller jag på och bli ordentlig?!

Vår lärare som vi skulle ha på eftermiddagen mådde inte bra så vi flyttade lektionen till vår lugna vecka som kommer om några veckor. Inte mig emot tänkte jag. Men sen insåg jag att jag inte hade de böcker i skolan som jag hade behövt för att plugga. Så jag åkte hem. Och när jag kom hem så började jag med att starta datorn och dra igång musik. Och började diska!

Disken är avklarad. Har städat lite med. Och nu ska jag sätta mig och plugga i nästan två timmar. Sen är det dags att åka igen. Ska bli kul, för det är jobbintervju på gång! Och sen ska jag träffa lite klasskompisar. Så det blir najs. Men får inte bli alltför sent. Imorgon är det upp i bra tid som gäller, även fast jag inte har någon direkt tid att passa. Men jag ska fixa min omtenta. Så det så!

(Jag ber om ursäkt för att det bara är text men jag kan fortfarande inte ladda upp bilder. Så himla typiskt när jag faktiskt ha bilder jag vill lägga upp.)

Fullt ös, nästan medvetslös

Skola. Hem och skruva möbler. Äta. Träna. Skruva klart möbeln. Äta en chokladboll. Sova.


Kortfattat. Jag är så trött så ögonen går i kors. Och imorgon blir det också fullt ös. När ska man få vila? Efter min tenta + omtenta kanske. Det är ju bara 1,5 vecka dit så...

Fullt ös!

Hela dagen har spenderats ute någonstans i vår fina huvudstad. Eller ja, jag korsade kommungränsen men höll mig inom länet i alla fall.

Det som skulle ha varit jobb, hem och plugga blev inte alls det.
Det blev jobb, ikea och sen ut på äventyr. Och då menar jag inte när jag körde bil. Montering av möbler har inte skett heller. Eventuellt hjälper en vän mig med det på fredag. Han är snickare nämligen. Men han svor då jag sa att jag köpt den på ikea. Sen suckade han. Men han kommer nog att hjälpa mig ändå. Om jag inte fixar det på egen hand innan det.

Dessutom håller skidresa på att planeras. Alperna i januari. Oh,yes säger jag bara. Tillbaka till mitt andra hem i alperna, har varit på den orten tre gånger tidigare. Men nu, gott folk, ska jag sova. För det är skola imorgon. Sen möte. Sen träning. Men det kommer gå hur bra som helst. Ska plugga också. Eller skruva möbler. Eller båda...

God natt :)


Dancing my ass off

SATS har lite eventklasser nu. Alltså tillfälliga klasser som de kör under 5-6 veckor. Min favorit just nu är Zumba!
Och det skiljer sig lite från de där skivorna man kan köpa från TV-shop.

Instruktören sprudlar av energi, och det smittar av sig vill jag lova!
Och det är så roligt att man glömmer bort att det är jobbigt. Det märker man först då man pausar för att ta lite vatten eller då det är en lite lugnare bit av programmet.

Sen så fick jag lite extra träning på vägen dit och hem. 20 minuters cykling, inte helt fel. Men jag är glad för att det lutar lite nedåt på vägen hem, man är lite mör i benen ändå efter att först ha cyklat dit och sen dansat i en timme. Sen blev det lite mat och en välbehövlig dusch. Och om mindre än en timme så är det Dexter.

Så numera älskar jag måndagar!

Jag ger upp om bilder

Varje gång jag försöker ladda upp bilder, här eller på min andra, icke-anonyma blogg så går det inte. "Diagnostisera anslutningsproblem" står det. Men anslutningen fungerar finfint. Utom när man ska ladda upp bilder tydligen.

Att ge sig in i en diskussion utan att berätta hela sanningen

När folk börjar prata straffskalor för misshandel så har jag svårt för att vara tyst.

Jag kan prata om mitt fall ganska generellt. De flesta tror att jag har blivit slagen i ett förhållande. Några att jag har blivit våldtagen. Det har de sagt när jag har berättat för vänner senare, om vad de har trott att det gällde när jag nämnt det.

Men det kan vara svårt då vissa slänger ur sig kommentarer. När de aldrig ens varit i närheten av att uppleva en misshandel eller något annat. Jag har blivit slagen. Inte av han som smittade mig men av en annan man som fanns i min närhet.

Folk gillar att tycka till om saker och ting. Och oftast vill de bara väl. Men har man aldrig upplevt det på något sätt så kan det bli en förolämpning mot någon av oss som har det. Det är inte fel att bry sig. Men ibland blir det bara knas.

Ibland låter jag bli att ge mig in i en diskussion om det om jag känner att jag bara har att förlora på det. Och kanske de andra inblandade också. Ibland är det lättare att bara vara tyst och se åt ett annat håll.

Och DÄR kom det!

Jag har undrat när det ska hända. När ska tårarna falla? När ska ångesten sätta in? När ska jag fatta vad det är jag har gjort?

Dagen blev idag. När...ja, det var då jag gick igenom bilder som jag hade skickat iväg för framkallning. 100 bilder var det. Jag delade upp dem i tre högar. Mina bilder. Bilder på honom. Och bilder som på något sätt hade med oss tillsammans att göra. Bilden som fick mig att börja gråta var på våra ringar. Våra förlovningsringar. Tårarna kommer nu igen, bara jag tänker på det.

Och för första gången på många år så tröstar han inte mig. Det gjorde han alltid då jag var ledsen. Och vi tröstade varandra då vi båda var ledsna. Vi grät ikapp då vi gjorde slut. Men för första gången så är jag ensam med mina tårar. Och det känns förjävligt.

Fan. Fan. Fan.

Aldrig haft sömnproblem

Jag har aldrig haft svårt för att sova. Inte ens då jag sovit 12 timmar och ska gå och lägga mig 12 timmar efter det. Men de senaste veckorna har jag haft svårt för att somna. Natten till idag så somnade jag inte förrän vid fem. Det funkar inte om man ska upp nio.

Tack och lov så kom jag iväg i bra tid ändå. Hann trots att en buss inte kom (vilket gjorde att jag missade alla anslutningar med den bussen) och att den som kom efteråt var lite sen. Tur att man kan hur de sköter SL-trafiken...Ser fram emot vintern! Eller inte. Jag får nästan köpa dubbdäck till cykeln. Eller promenera. Det tar ju bara minst en halvtimme enkel väg...Nej, ja ä int' bitter ^^

Nu har jag två problem;
1) Jag har inte börjat plugga inför tentan på måndag än. Men det är open book, så det ska gå bra med det jag hinner idag och imorgon.
2) Chokladen jag fick skickad från Tysken är borta. Samma som den påse med små Plopp i. Bara borta. Så stor lägenhet har jag ju inte. Och jag som är chokladsugen. Blä...

En till som vet

Fröken L, nu vet Gällivare.

Gällivare är en kille som jag från början spelade ett litet onlinespel med. Som jag har haft kontakt med i ungefär fyra år. Men aldrig träffat. Den senaste tide har vi börjat prata med varandra väldigt mycket igen. Och jag har försökt känna efter ifall han är en av de som skulle kunna hantera det eller inte.
Men det är svårt att känna mig om man inte vet om den här händelsen då det har påverkat mitt liv så otroligt mycket.

Så jag berättade för honom. Och jag visade den här artikeln och bad honom lyssna på det här programmet. Ni får gärna göra det också om ni inte har gjort det. Jag är anonym, jag använder mig av namnen "Jenny" och "Felicia". På bilden intill artikeln så är det jag. I radioprogrammet så är det min röst.

Nu ska jag sova. Och jag hoppas att Gällivare kan sova inatt också.
Imorgon är det dags för jobb.

Det blir så påtagligt

Imorgon går jag miste om en stor händelse. En händelse jag missar för att jag i våras bestämde mig för att bli singel. Imorgon gifter sig två människor som jag känt under ungefär tre års tid.

Jag får en klump i halsen då jag tänker på det. Jag hade sett mig själv och mitt ex på deras bröllop. Men jag kommer inte få uppleva det. Men jag ska på något vis lyckönska dem ändå.
Det är först nu jag önskar att jag fortfarande var tillsammans med honom. För han är bra för mig. Men innerst inne vet jag att jag behövde göra så här. Och är det meningen så möts våra vägar igen. Annars så hoppas jag att jag kan ha honom som vän. För han betydde så mycket för mig, och han gör det fortfarande.

Istället för att gå på bröllop så ska jag jobba. Men jag hade hellre gått på bröllopet. Jag får nöja mig med att se lite bilder och kanske höra korta sammanfattningar.

Och jag tänker inte tipex:a bort det ur min almanacka. Det får stå kvar där tillsammans med anteckningen om jobbtiden imorgon.

Jag är dålig på ONS

Nej, dålig räcker nog inte. Jag är usel på det. Fröken L hävdar att jag behöver träna på det. Och nog kan det vara så. Synd bara att det inte är så många av mina vänner som är partypinglor.

Tysken har bjudit in mig till Hamburg när jag vill. Eller ses i London.

Han är trevlig och jag tycker om att prata med honom. Men jag ser inte felet i det. Jag vet att man inte gör så när det handlar om ett ons.



Jag är ute på lite av en flirting-spree tror jag. Men det är kul. Och jag får ju nu. Men det blir inga dåligheter i helgen, den saken är säker. Plugg, jobb och film. Nu ska jag försöka sova.

Packåsna

Cyklade iväg för att hämta ut lite paket tidigare idag.
Passade på att handla då det ligger precis bredvid.

Så med cykelkorg fylld med en matkasse, en matkasse på styret, lite i ryggsäcken, plus ett av paketen och de andra två på pakethållaren. Så jag måste ha sett ganska rolig ut.

Så nu har jag två böcker, 10 filmer och tre tv-serieboxar. Men lite ska jag plugga ikväll också. Det blir inte bara tv-tittande :)

Slap in the face

I våras gick min extramormor bort. Nyss packade jag upp lite småsaker som har stått i en kasse, väl inpaketerade. Och jag såg en av de sakerna som hon gav mig sista gången jag såg henne i livet. Även fast vi inte sågs så ofta så var hon nära ändå. Det kommer bli konstigt när vi åker dit och hälsar på och så finns hon inte där längre. Häromdagen när jag sa till mamma så sa jag bådas namn, både min extramormor och hennes man. Sen rättade jag mig själv. Och då gjorde det ont.

Hon var så klok. Och hon var väldigt öppenhjärtad. Och det hjärtat hade plats för många. Även då de egna barnbarnen kom så glömde hon inte mig och min syster, hennes extrabarnbarn.

Och för hennes barnbarn ska jag berätta saker som hon gjorde när de blir större. För jag tror att de kommer ha svårare att minnas henne då de äldsta bara är sex år gamla. Bilder kommer berätta en del. Och deras föräldrar kan berätta en del. Och det kan jag också.

<3

Time flies

Tiden går sjukt fort. Idag är det 1 september 2010. Kan ni fatta det? Jag kan det då inte.
Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste halvåret så det är inte sant.

Under det senaste halvåret har jag rest utomlands och åkt skidor, träffat en massa nya människor, blivit singel, flyttat till egen lägenhet, bytt arbetsgivare men jag har samma jobb, dejtat och varit med om mitt första ONS. Räknar vi sen i januari så kan vi lägga till att jag har börjat en ny utbildning.

Det här året kommer vara ett av de mest händelserika imitt liv så här långt. Och vi har nästan fyra månader kvar på det, då september börjar idag. Det ska bli spännande att se vad som händer fram tills nyår.


RSS 2.0