-

I våras gick min extramormor bort. Nyss packade jag upp lite småsaker som har stått i en kasse, väl inpaketerade. Och jag såg en av de sakerna som hon gav mig sista gången jag såg henne i livet. Även fast vi inte sågs så ofta så var hon nära ändå. Det kommer bli konstigt när vi åker dit och hälsar på och så finns hon inte där längre. Häromdagen när jag sa till mamma så sa jag bådas namn, både min extramormor och hennes man. Sen rättade jag mig själv. Och då gjorde det ont.

Hon var så klok. Och hon var väldigt öppenhjärtad. Och det hjärtat hade plats för många. Även då de egna barnbarnen kom så glömde hon inte mig och min syster, hennes extrabarnbarn.

Och för hennes barnbarn ska jag berätta saker som hon gjorde när de blir större. För jag tror att de kommer ha svårare att minnas henne då de äldsta bara är sex år gamla. Bilder kommer berätta en del. Och deras föräldrar kan berätta en del. Och det kan jag också.

<3