Hemma men är inte sjuk

Nej, det är så att min söta lilla katt är hos veterinären. Det är ingen fara med henne, bara rutingrej så jag är inte orolig :)
Så jag har varit hemma själv nu ett tag. Och det slår mig att det är så tyst. Inga tassar som hörs. Ingen som "pratar" med mig. Och ibland är hon ju ute, men då är dörren öppen och hon håller sig nära.
Men det är verkligen tyst. Och hon var så dåsig när jag gick från veterinären, lilla sötnosen. Men snart blir det bra. Får nog bära hem henne dock. Vi gick dit då det är nära till veterinären. Och lilla fröken tycker inte om att vara i buren. Så det blev sele och koppel istället. Och så bar jag henne ibland då hon kände för att lägga sig i gräset lite för länge.

Att inte se chockad ut när man blir överraskad

Jag har svårt för att hålla masken ibland när folk börjar prata om HIV. Ännu svårare är det när min familj pratar om det. De som inte vet alltså. För de som vet är inte de som drar upp det, inte när jag är med i alla fall.
Men det känns ändå skönt på något sätt när de pratar om det, och säger sånt som faktiskt stämmer. Hörde en sån sak av min syster idag. Och jag önskade att det var dags att berätta nu. Men jag väntar lite till. I sommar kommer jag nog att berätta för min pappa också. För det är inte kul att låta bli att berätta en del av vem jag är. Dessutom så slipper jag smussla med mediciner. Och jag hoppas att han kan ta det. Kan han inte det så får jag ta det då.
Jag är glad över att min syster har en så pass bra koll på HIV som hon har (av vad jag har hört henne säga). Det gör det lite lättare när jag berättar för henne. Då tror hon inte att jag kommer dö i alla fall. Så blir det kanske inte så läskigt för henne heller. Man kan ju hoppas i alla fall.

Men fy på mig!!!!

Att det har gått nästan en vecka sen senaste uppdateringen är ju katastrof.
Men jag förstår inte hur det kan ha gått så fort.
Dagarna svischar förbi. Det känns som att det var måndag igår.

Veckan har bestått av praktik, prat om eventuellt sommarjobb och planering.
Och dans har det blivit också. Snart blir det mer äventyr på schemat.

Hur hinner folk med att göra en massa saker jämt? Det känns som att jag bara går upp, jobbar, åker hem, handlar, lagar mat och sen somnar i soffan. Och nu vaknar jag och är pigg(!) klockan 6 på morgonen. Från att vara van att kunna ha sovmorgon i alla fall en dag av alla vardagarna. Men no more.

Nej, nu ska jag hoppa in i duschen så jag är redo för kvällens, nattens och morgondagens äventyr.

Fredag kväll!

Det är kväll. Det är fredag. J är bortrest över helgen.
Och jag ska träna i helgen.
Och göra skolarbete. Vilket jag påbörjat så smått redan.
Sen är jag sugen på choklad. Men jag har ingen hemma. Och jag tänker inte gå ut nu. Dessutom stängde matbutiken för någon minut sen. Jag får väl ta lite av mina andra favoritgrabbar, Ben & Jerry. Där får jag choklad i alla fall.
Nej, jag är inte gravid (vilket en del tror då man är chokladsugen). Däremot det andra, det där som är ett bevis på att man inte är gravid. Jajemän.
Men jag ska inte tråka ut er denna fredagskväll.
Däremot vill jag berätta att jag har sett slutversionen av artikeln och är supernöjd! Säger till så fort jag vet vilket nummer artikeln är med i.
Kram på er!

Vi ökar inte lika snabbt! Jippie!

Från Dagens medicin

Förra året minskade antalet nya fall av hivinfektion något i Sverige. amtidigt visar en amerikansk studie att bromsmediciner drastiskt minskar risken för att överföra hiv-smitta.

År 2010 rapporterades 465 fall i Sverige jämfört med 486 året innan, enligt nya siffror från Smittskyddsinstitutet, SMI.

217 av dem som infekterades under 2010 var heterosexuellt smittade, 122 smittades via sex mellan män och 27 smittade genom intravenöst missbruk. 13 barn smittades i samband med graviditet eller förlossning. För 86 personer saknas uppgifter om smittväg, enligt SMI.

Enligt SMI har antalet nyrapporterade fall av hiv i Sverige varit relativt konstant sedan slutet av 1980-talet fram till 2002 med omkring 300 fall per år, men under de senaste åren har det skett en långsam ökning. Utvecklingen i Sverige liknar den situation som finns i andra västeuropeiska länder med en låg förekomst av hiv.

Samtidigt har en studie visat att bromsmediciner som ges innan infektionen börjat påverka hälsan kan minska risken för att överföra smittan till en partner med 96 procent, rapporterar Sveriges Radio.

I studien har 1800 par där den ena partnern är smittad med hiv ingått. Studien är finansierad av USA:s nationella hälsovårdsinstitut.

Enligt Sveriges radio inleddes studien 2005 och var planerad att pågå i flera år till, men på grund av de positiva resultaten har den avbrutits i förväg.

Enligt världshälsoorganisationen, WHO, är det frågan om ett genombrott i forskningen kring hiv.
– Det här innebär att bromsmediciner får en ny roll i preventivt syfte, säger Michel Sidibé, chef för FN:s organ för kampen mot hiv och aids, UNAIDS, till radion.


Och här ser vi resultat, att mediciner även hjälper i preventivt syfte.
Jag fick mina innan jag började känna av viruset i min kropp. Och nu är mina nivåer på väg ner. Vilket gör att om kondomen skulle gå sönder så är risken ännu mindre att min kille skulle smittas.
Det som jag däremot reagerar på är att så många barn smittats från sina mödrar. Jag vet att en del av dem är kvinnor som kommer från områden där hiv är rätt vanligt och sen inte gjort ett hiv-test under graviditeten. Så har det varit förut och kommer tyvärr att fortsätta så länge det fortsätter vara skämmigt att ha hiv.
Men det glädjer mig att det är färre som smittats under 2010 än 2009. Och som ni såg så smittas nästan hälften heterosexuellt. Det är vanligare än man tror. Värt att tänka på...

Det är himla tur att jag inte bor i Kina...

Från DN.se
Människor som lider av hiv eller aids nekas regelbundet läkarvård på sjukhusen i Kina, enligt uppgifter från FN:s internationella arbetsorganisation ILO. En man från Shaanxi i norra Kina säger i undersökningen att han haft stora problem att få vård. Mannen som upptäckt en knöl i magen sade: "Samtliga sjukhus rekommenderade mig att omedelbart lägga in mig för operation, men när jag sade att jag var hiv-smittad var det ingen som ville ta emot mig.

Läste detta och jag kan ju säga att först så blev jag arg. Jävligt arg. Tror sjukhuspersonalen att alla som har hiv vet om det? Och när det blir så här illa så lär ju antalet som inte berättar att de har hiv öka. Och då skulle personalen kunna ta onödiga risker vid en operation.
Jag är glad för att jag bor här i Sverige. Fördomar finns här. Men jag får vård precis som alla andra medborgare. I Kina så blir de ju andra klassens medborgare. Och det är rent utsagt hemskt!

Varför man inte ska låta andra än sjuksköterskor hålla på med provtagning...

Lansett återanvändes när apoteket gjorde blodtest

2011-05-11När Doc Morris skulle lansera ett nytt blodtest gick allt fel. Av misstag använde olegitimerad personal samma lansett till flera personer. Nu letar företaget efter dem som kan ha smittats.

Kunden i centrum – och ett tryggt bemötande. Det är den nya apotekskedjan Doc Morris motto. Men när apoteket skulle marknadsföra ett nytt hälsotest som inkluderade ett blodprov gick allt fel.

Outbildad personal stack flera kunder med en och samma nål med risk för smitta. Efter inrådan från Stockholms läns landsting och Socialstyrelsen söker nu företaget efter dem som kan ha drabbats.

– Det här är obehagligt, därför är vår rekommendation att dessa personer erbjuds vaccination, framför allt mot gulsot, säger Mona Hansson, utredare på Socialstyrelsens tillsynsavdelning.

Eftersom personalen var outbildad är det dock inte säkert att tillsynsansvaret hamnar på Socialstyrelsen, berättar hon.

Den som ansvarar för kvaliteten på Doc Morris är Tobias Johansson. Men han vill inte svara på frågor om kvaliteten, utan hänvisar i stället till informatören Märit Wikström.

– Jag är den första att beklaga detta. Det är den mänskliga faktorn som är orsaken, säger hon.

Det var den 12–13 april i Sollentuna centrum strax norr om Stockholm som Doc Morris erbjöd kunderna att mäta sina nivåer av hemoglobin och glukos.

– Huden punkterades med hjälp av en lansett, men för tolv personer användes av misstag en begagnad lansett.

Enligt Märit Wikström är risken för smitta ”minimal”. För säkerhets skull har företaget försökt få tag i alla de tolv som rent hypotetiskt kan ha smittats – med hjälp av en lapp i den aktuella butiken. Hittills har bara en person hört av sig. Om det faktum att Doc Morris använde sig av olegitimerad personal vid provtagningen säger hon:

– Det finns inget som säger att personalen måste vara legitimerad. Det viktiga är att de fått rätt utbildning och det hade de fått.

Hade de även lärt sig att inte använda samma lansett flera gånger?

– Självfallet.

Från Dagensmedicin.se




Jag vill dock påpeka att de drabbade inte verkar riskera att få HIV (av det jag läst och förstått det hela som) eftersom att HIV-viruset dör väldigt fort utanför kroppen.
Däremot så kan hepatit överleva längre ute i luften och är därför en risk för de som gjort blodtester där.
Att läsa av dessa blodtester kräver kunskap och erfarenhet som dessa apotekstekniker (om de ens är det!) inte har.
Jag skulle ALDRIG våga ta prover och lita på resultaten om de inte tas av personal som kan det och har utbildats ordentligt. Blodtryck kanske är en annan sak men just prover, nej, då tycker jag att man ska hålla sig till vårdcentraler och sjukhus.

Äääääääääntligen!!!

Ända sen jag köpte mitt nya skrivbord och flyttade hit datorn så har jag inte kunnat använda mina högtalare (som jag har till TVn) till datorn då sladden som ska gå emellan blev för kort.
Men idag fick jag tummen ur och köpte en på 25 meter. Den jag hade förut var väl på 5. Och jag resonerade att jag köper en som är 25 meter för då lär jag kunna använda den länge, även om jag flyttar och har datorn på ett annat ställe. 25 meter är jävligt långt märkte jag. Fick surra ihop den för att inte kissekatten ska springa in i den och snubbla.
Hon protesterade inte lika mycket som när jag spelar musik annars. Men det är klart att det låter bättre ur de högtalarna än de som är inbyggda i min gamla bärbara dator. Katter har ju några gånger bättre hörsel än oss människor.
Nej, nu kanske man ska göra någon nytta? Har ju lite skolarbete som skulle behöva göras. Men man måste börja någon gång. Och ikväll funkar rätt bra. För annars är det fredag som är nästa kväll då jag kan jobba med det.

Föreläsningen idag, på RFSL

Fick den här kommentaren från Anna:
Jag förstår att det känns pirrigt med att du vill "komma ut" men inte riktigt hur när och var (om jag har förstått dig rätt?). Hur ställer sig J till detta? Vill han att du håller det hemligt eller att du berättar?

Svar:
Jo, det är helt rätt att det är pirrigt som bara den! J stöttar mig oavsett hur jag gör. Och då jag inte kommer föreläsa i Stockholm, där jag bor (i alla fall inte på många år) så är risken liten att jag kommer stöta på folk jag känner när jag är ute och föreläser.
Och efter idag så vill jag bara ännu mer ut och föreläsa. Jag flikade in när min vän föreläste (var i en relativt liten grupp så vi diskuterade en del också) och bidrog även med en del fakta.
Inför J's släkt och familj så har vi inte berättat. Detta då vi inte riktigt kan se att fördelarna kan överväga eventuella nackdelar. Men den dag vi bildar familj så blir det en annan sak i och med att graviditeten skiljer sig mot "vanliga".

Vill bara tillägga att de var supertrevliga på RFSL och att det var jättekul att vara där. Min vän gjorde ett bra jobb och jag blev så peppad att föreläsa att jag snarast ska boka möte på Skatteverket / Nyföretagarcentrum så jag kan starta ett företag. På så sätt kan jag fakturera när jag föreläser. Många är inte sugna på att ge pengar cash eller lägga till en på lönelistan. Vilket är helt förståeligt.
Har man inget att göra så skaffar man sig...

Föreläsning imorgon

Imorgon ska jag följa med en vän som ska föreläsa om HIV för en grupp människor. Ska bli riktigt kul, för de enda föreläsningar jag har varit på förut har varit från läkare och några andra till hiv-positiva och det här blir ju helt klart något annorlunda!
Jag hoppas att jag får den där känslan av "Jag vill också!". Det är lite pirrigt i magen men det ska bli kul. Sen ska det bli kul att träffa min vän igen, var ju ända sen i höstas.
Nu kallar tvättstugan. Men jag tror att J vill ha rena t-shirts när han kommer hit nästa gång :) Jo, han har den lyxen att de kläder han lämnar här blir tvättade. Däremot vågar jag inte låta honom tvätta mina kläder. Alla mina plagg som ska tvättas i 30, och sen sortera färgerna. Nej, han är bra på mycket min älskling, men tvätta är väl inte hans starkaste sida.

En tidig kväll

Då det har varit en massa saker på gång idag med så orkar varken jag eller J mer. Så vi går och lägger oss. Länge sen jag la mig så här tidigt. I alla fall när man inte räknar med de gångerna jag har somnat i soffan :)

Fotografering, check!

Idag /nästan ikväll så fotograferades jag i Vasaparken för artikeln i SOLO.
Bilden som jag valde var inte alls så som jag hade tänkt mig från början men den verkade bli riktigt, riktigt bra.
Var dock lite bök med att få till det så det blev en bra bild med liv i utan att visa mitt ansikte. Men det gick!
Nu är jag trött som en gnu (som jag och J brukar säga) så nu är det dags för sängen.
Natti!

Fjärde gången

Ja, om allt går enligt planerna så kommer det bli fjärde gången som jag blir intervjuad till en artikel. Och andra gången jag blir det själv. Första gången var med en annan hiv-positiv tjej och en gång var med J.
Det är andra gången jag blir fotgraferad till en artikel. Och det ska jag göra i nästa vecka. Mer exakt när det vet jag inte än.
Men det är ingen ansiktsbild denna gång heller.
Snart bär det av till J för lite fredagsmys. Ska bli skönt för den här dagen var så himla seg.
Hoppas ni får en riktigt härlig fredagskväll!

Funderingar i cirklar

Jag vill ut och föreläsa.
Fick nyligen höra att jag borde göra det, eftersom jag har lätt för att prata.
Men...Jo då, det finns alltid ett "men". Jag har velat föreläsa sen bra länge men har kommit av mig lite.
Om jag vill kunna besöka de flesta skolorna så måste jag starta ett företag.
Annars kan inte skolorna fakturera. De vill helst inte ge pengar kontant och det förstår jag.
Jag får väl ta och boka in mig på ett möte på Skatteverket. För att starta som Enskild firma verkar lite läskigt. Ett aktiebolag kan man ju starta med ett kapital på 50 000 kr (ändrades nyligen). Mindre risk för mig själv.
Bokföring och sånt kan jag. Och de sakerna jag inte kan kring det har jag kontakter som kan hjälpa mig.
Men vart börjar man?
På fredag nästa vecka ska jag träffa en kille som föreläser lite då och då. Han ska föreläsa då och jag ska följa med. Jag hoppas att han kan ge mig tips. Ska fråga dem på Noaks Ark också om de kan hjälpa mig.
För jag vill. Och det har tagit så lång tid nu. Jag är snart klar med skolan. Och min dröm nu är att jobba deltid (säg 70-80%) och jobba resterande tid med att föreläsa. Inte möjligt att göra så än kanske. Men det är så jag vill att det ska bli.
Och tankarna snurrar runt, runt, runt.

Resultat av träningen?

Lyckades komma över en av de sista klänningarna av en modell i Lindex "Styled by Rachel Zoe"-kollektion.
Det fanns bara en XS kvar. Men jag tänkte att en S brukar fungera mer än väl och som jag förut sa till kunder då jag jobbade i butik "Det är gratis att prova". Så det gjorde jag. Och det fungerade. Satt lite tajtare över bysten än vad den gör på bilden men det gör mig inget. Den fick samma fina fall som på bilden i alla fall. Och för mig är det mest höfterna som syns i alla fall normalt så.
De mätte mina mått då jag var hos läkaren igår och där jag är som bredast över höfterna mäter jag 106 cm. Och midjan 76 cm. Då jag är ganska lång är måtten proportionella.
Men det var ändå höfterna som jag oroade mig för när det gällde denna klänning. Men det gick ju som sagt bra.
Det var fler år sen jag använde något i storlek XS (vilket jag inte strävar efter att bära igen). Så jag tror att antingen är det en stor XS (alltså som en S) eller så är den felmärkt. Eller så spelade storleken inte så stor roll i detta fall då klänningen sitter med ett resår under bysten.

Priset på 199 kr var ju helt överkomligt också! :)


Helvetes jävla skit!

Det är nämligen så att mina tabletter jag fick mot illamående har påverkat mina mediciner. Så jag får inte ta illamåendetabletterna längre. De gjorde så att effekten av mina mediciner blev mindre och virusmängden hade ökat. Och mitt immunförsvar blivit sämre. Inte mycket men så ska det inte bli.
Sen bytte min läkare ut en av mina mediciner som jag fått i kapsel tidigare till tablettformen. Tabletten är mindre än kapseln. Och sen kan det vara kapseln som gjort att jag mått illa. Har varit så med andra som jag pratat med som tagit medicinen då den enbart fanns i kapselform.
Så har jag tur nu så slipper jag må illa även om jag inte tar tabletterna mitt i maten. Hoppas verkligen att det funkar. Är ju inte helt enkelt att smita iväg mitt i maten om man inte äter hemma eller har folk över på middag. Sådär ojsan hoppsa, jag måste springa på toa nu! - taktiken verkar inte så kul. Som om man vore inkontinent eller nåt. Eller har ätstörningar.
Så jag hoppas att det hjälper. Annars får jag byta mediciner. Min läkare övertygade mig utan problem kring det där med att ta tabletter mot andra tabletter. Vansinne egentligen.
Jag blev riktigt besviken när nivåerna inte var så som de borde vara. Först undrade min läkare om jag verkligen har tagit alla doser. Och jag har tagit varenda en sen jag började. Ibland några timmar efter min normala tid. Som mest 5 timmar efter. Och det har hänt EN gång. Lägg till att jag är just nu trött på grund av förkylning och halvtaskig nattsömn. När hon började fråga mig så blev det lite väl mycket. Ingen frukost hade jag fått äta heller då jag ska ta prover på fastande mage. Så en känslig jag och vad jag tog det som då, kritik. Det blev lite mycket och ögonen tårades mer än en gång.
Fast sen blev jag pissed på läkaren som skrev ut illamåendetabletterna åt mig som inte kollade vad jag tog för medicinering. Hur svårt är det att kolla på www.FASS.se? Kan ju till och med lekmän göra.
Kan ju säga att jag inte tänker gå till den läkaren igen.

RSS 2.0