3 månader av kärlek
Jag kan inte förstå att min lilla dotter är 3 månader gammal (på ett ungefär, exakt datum håller jag för mig själv). Att det är 3 månader sen vi åkte till sjukhuset och jag hade min stora mage och vi visste att det var sista gången det bara var jag och J i vår lilla familj. Nu är vi en "riktig" liten familj.
Och dottern då? Hur har det gått med proverna?
Än så länge ser allt bra ut. Men vi ska ta prover nästa vecka.
Annars så har hon hittat händerna och börjat äta på dem. Sitter upp med stöd (ja, vi håller runt henne eller i hennes händer). Hon ler, skrattar och jollrar. Hon låter mamma och pappa sova hela nätter och har gjort det länge nu. Hon har växt ur sina minsta kläder, som var i storlek 50 och 56. Nu är det 62/68 som gäller för vår stora lilla tjej. Dop har vi hunnit med också. Väldigt trevligt och personligt. Trots att jag svor i kyrkan nästan det första jag gjorde. Hon kräktes både på klänningen och på prästen.
Och jag njuter av varje dag jag har med henne. Jag skulle kunna vara hemma lääääänge så länge det är så här underbart ;) Så ni får ursäkta att jag uppdaterar lite dåligt men jag har det viktigaste jobbet här hemma, som just nu är på väg att sova för natten.
Svar på kommentar
Hej!
Jag är en tjej på 19 och är nästan säker på att jag är smittad.. hade sex i utlandet med en kille, väldigt snygg och kan få vem som helst, o när jag sa att vi skulle ha kondom så skrattade han bara.. tror att han är missbrukare av något slag, märktes sista kvällarna där.. 7 dagar i rad hade vi sex.. och nu efter 2 veckor nu har jag alla tecken på primärinfektion.
Ska testa mig på måndag, är så jävla rädd..
Men blir lugnare av att läsa din blogg.
Du är grym :)
Kram
Svar:
C, jag håller tummarna för dig på måndag. Oavsett resultat kommer du att fixa det här. Jag trodde aldrig att jag 5 år efter beskedet skulle ha fästman och en liten bebis (och en utbildning, och en schysst lägenhet i ett bra område). Skulle det bli positivt resultat så är du inte ensam, vi är åtminstone 5000 här i Sverige. Vill du bolla tankar så är du varmt välkommen att maila mig på [email protected] :) Det gäller för övrigt er andra också så klart :)
Jag tycker du är modig som går och testar dig, det är inte lätt. Men det är bättre att veta från början, för det är inte kul att få veta det flera år efteråt eftersom man är en risk för andra i så fall.
Stor kram!
