-

Jag kan inte förstå att min lilla dotter är 3 månader gammal (på ett ungefär, exakt datum håller jag för mig själv). Att det är 3 månader sen vi åkte till sjukhuset och jag hade min stora mage och vi visste att det var sista gången det bara var jag och J i vår lilla familj. Nu är vi en "riktig" liten familj.

Och dottern då? Hur har det gått med proverna?
Än så länge ser allt bra ut. Men vi ska ta prover nästa vecka.

Annars så har hon hittat händerna och börjat äta på dem. Sitter upp med stöd (ja, vi håller runt henne eller i hennes händer). Hon ler, skrattar och jollrar. Hon låter mamma och pappa sova hela nätter och har gjort det länge nu. Hon har växt ur sina minsta kläder, som var i storlek 50 och 56. Nu är det 62/68 som gäller för vår stora lilla tjej. Dop har vi hunnit med också. Väldigt trevligt och personligt. Trots att jag svor i kyrkan nästan det första jag gjorde. Hon kräktes både på klänningen och på prästen.

Och jag njuter av varje dag jag har med henne. Jag skulle kunna vara hemma lääääänge så länge det är så här underbart ;) Så ni får ursäkta att jag uppdaterar lite dåligt men jag har det viktigaste jobbet här hemma, som just nu är på väg att sova för natten.