Det blir så påtagligt

Imorgon går jag miste om en stor händelse. En händelse jag missar för att jag i våras bestämde mig för att bli singel. Imorgon gifter sig två människor som jag känt under ungefär tre års tid.

Jag får en klump i halsen då jag tänker på det. Jag hade sett mig själv och mitt ex på deras bröllop. Men jag kommer inte få uppleva det. Men jag ska på något vis lyckönska dem ändå.
Det är först nu jag önskar att jag fortfarande var tillsammans med honom. För han är bra för mig. Men innerst inne vet jag att jag behövde göra så här. Och är det meningen så möts våra vägar igen. Annars så hoppas jag att jag kan ha honom som vän. För han betydde så mycket för mig, och han gör det fortfarande.

Istället för att gå på bröllop så ska jag jobba. Men jag hade hellre gått på bröllopet. Jag får nöja mig med att se lite bilder och kanske höra korta sammanfattningar.

Och jag tänker inte tipex:a bort det ur min almanacka. Det får stå kvar där tillsammans med anteckningen om jobbtiden imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0