-

Hade ett litet samtal med fröken L idag när jag var på väg till skolan.

Jag suger på att vara singel. Eller ensam. Sa hon. Och jag kan inte göra annat än att hålla med henne.

För då jag hade gjort slut med J så tog det inte lång tid innan Han som fick mig att le kom in i bilden.
Och kort efter det äventyret så var jag med om mitt första ONS, som jag höll kontakten med (!).
Och nu har jag S i tankarna. Vi är ju inte tillsammans. Men jag är inte ensam. Jag träffar någon.

Fröken L sa något i stil med att snart så bor vi tillsammans, jag och S. Men då sa jag ifrån lite. För att bo själv ska jag väl ändå klara av. Klarar jag inte av att vara ensam så ska jag kunna bo själv ändå.

Såhär blir det när jag säger till mig själv att "nej, nu ska jag vara singel".
Då dyker han upp. Han som får mig att glömma bort det jag alldeles nyligen sa till mig själv.
Å andra sidan, som fröken L sa, vad gör det om 100 år?