Min kurva
Jag berättade ju att jag var till läkaren idag. Och jag har tidigare lovat att ni ska få se min kurva. Den blå linjen visar antalet CD4-celler (immunförsvaret) och den röda visar antalet viruskopior per µl (mikroliter). Tyvärr är grafen inte helt enkel att läsa av. Då man kollar på datorn och markerar plupparna (som är provtillfällena) så står det exakta siffror. Min läkare skrev ner dem åt mig.
Då jag tog de senaste proverna så hade jag 410 CD4-celler (av nån anledning räknar man då 410 x 106 celler per liter) och 62 800 viruskopior per mikroliter (10−6 L så de är supersupersmå).
Som man ser på grafen har det gått både upp och ner. Än är jag inte vid den kritiska gränsen eller vad man ska kalla det då man sätter in behandling. Men varje år kommer det nya riktlinjer verkar det som, allt eftersom utvecklingen sker. Och särskilt då jag är i ett förhållande så föredrar de om man börjar lite tidigare än om man inte är i ett förhållande, med tanke på smittorisken om kondomen skulle gå sönder, åka av eller vad som nu kan hända.
Min läkare är ändå imponerad över att det har tagit så pass "lång" tid för mig innan jag behövde börja tänka på medicinering. Jag visste att det närmade sig då två personer som står mig nära har påbörjat behandling inom lite drygt ett år. En av dem blev smittad mer än två år efter mig. Och han började medicinera förra året. Alltså efter nästan två och ett halvt år. Och jag närmar mig sex år. Jag vet också att då man börjar medicinera så dröjer det inte så länge innan man har omätbara virusmängder i blodet. Så det känns bra. Men samtidigt känns det läskigt. Det är ju ändå mediciner som jag ska ta resten av mitt liv (om de nu inte hittar ett botemedel).
Då jag tog de senaste proverna så hade jag 410 CD4-celler (av nån anledning räknar man då 410 x 106 celler per liter) och 62 800 viruskopior per mikroliter (10−6 L så de är supersupersmå).
Som man ser på grafen har det gått både upp och ner. Än är jag inte vid den kritiska gränsen eller vad man ska kalla det då man sätter in behandling. Men varje år kommer det nya riktlinjer verkar det som, allt eftersom utvecklingen sker. Och särskilt då jag är i ett förhållande så föredrar de om man börjar lite tidigare än om man inte är i ett förhållande, med tanke på smittorisken om kondomen skulle gå sönder, åka av eller vad som nu kan hända.
Min läkare är ändå imponerad över att det har tagit så pass "lång" tid för mig innan jag behövde börja tänka på medicinering. Jag visste att det närmade sig då två personer som står mig nära har påbörjat behandling inom lite drygt ett år. En av dem blev smittad mer än två år efter mig. Och han började medicinera förra året. Alltså efter nästan två och ett halvt år. Och jag närmar mig sex år. Jag vet också att då man börjar medicinera så dröjer det inte så länge innan man har omätbara virusmängder i blodet. Så det känns bra. Men samtidigt känns det läskigt. Det är ju ändå mediciner som jag ska ta resten av mitt liv (om de nu inte hittar ett botemedel).
Kommentarer
Trackback
