Flitiga kommentatorer!

Jag blir så himla glad varje gång jag får en kommentar! Det är så kul att höra era frågor och tankar, och det inspirerar mig till att skriva mer och mer. Även om det blivit många inlägg baserade på kommentarer den senaste tiden :)
Jag har bokat in ett ultraljud den 1 september och jag är riktigt förväntansfull! Att få se den lill* som bor där inne, vår lilla Bulle.

Kommentar från Julie:
Hej! Och tack för en fin blogg! Jag har en liten fråga..
Hur stor/liten är risken att barnet får hiv?
Det är sanslöst att man inte får mer information om hiv än vad man får i dagens samhälle.

Svar:
Hej Julie! Kul att du har hittat hit!
Man brukar säga att om man inte medicinerar och föder vaginalt så är risken runt 25% (då räknas det in om man ammar också då det är svårt att veta när ett barn smittas). Men jag äter mediciner och har inte långt från omötbara mängder virus i mitt blod. Sedan 1999 har inte ett enda barn fötts med HIV i Sverige då mamman har medicinerat, fött med kejsarsnitt och så har man gett barnet medicin i förebyggande syfte (så inte viruset kan ta sig in i cellerna). Sen en kort tid tillbaka får man föda vaginalt här i Sverige om man har omätbara mängder virus och barnet mår bra. Ett tag krävdes det att man var omföderska men det släppte de på ganska snabbt.
Jag tycker också att informationen man får är alldeles för lite. Och den informationen som kommer ut är ofta fel och gammal. För inte så länge sen så mailade jag en journalist och skällde ut denna då hon inte gjorde skillnad på HIV och AIDS. HIV är viruset som KAN leda till AIDS om man inte behandlar det. Dock berömde jag en annan journalist som hade skrivit en liknande artikel men som inte hade några sådana problem, och hon baserade sin text väldigt mycket på fakta, vilket är nödvändigt när det gäller sånt här tycker jag.
Att informationen som kommer ut är så dålig var en av de sakerna som fick mig att vilja börja föreläsa. Och i september ska jag åka upp till Luleå och berätta min historia. Det är också därför jag ställt upp på intervjuer i både tidningar och radio, för att det är viktigt att visa fler sidor av HIV än den som kvällspressen målar upp med diverse HIV-män (och -kvinnor).

Kommentarer
Postat av: Carola

Svar: Jag var övertygad redan från början om att vi väntade döttrar, och det visade sig stämma. Vet inte varför jag kände det på mig, men det kändes verkligen så. Det spelade ingen roll egentligen, huvudsaken det var en unge liksom, men jag hade blitt förvånad om någon av dem kommit ut och visat sig vara en pojke. Vi gjorde förresten köns-ul med båda, mycket för att jag ville se vad det var för liten rackare som fick mig att spy så hemskt så länge...



Det är himla kul att vara förälder, att få följa barnens utveckling, få vara med dem och stötta dem... Och samtidigt är det apjobbigt av och till! Men de bra stunderna är helt klart flest! Som nu när vår Sheena fyllde år, hon hade i flera månader önskat sig en tårta med "Spajdemän" på, maken och jag bakade en sådan och hennes glädje när hon såg den... obeskrivligt! De blir glada för så lite, de små liven!

2011-08-19 @ 17:00:48
URL: http://barbamamas.blogg.se/
Postat av: AMEERA

Jag älskar din blogg! Suger åt mig all information du ger :D

2011-08-19 @ 18:09:12
URL: http://ameera.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0