-

Efter att ha haft mycket lite kontakt med varandra så fick jag äntligen höra han som får mig att le's röst.
Och han är inte sjuk längre! Och något som är ännu bättre - han kommer hit imorgon!

Och det var inte jag som föreslog det. Jag sa att jag kunde komma till honom. Men han behövde fixa med lite saker så det blev lite svårt sa han. Och så sa han att han kunde komma hit.
Ändå kan den lilla orosklumpen i magen som är kvar sen förut inte helt försvinna. Jag hoppas att klumpen i magen har fel.

Han lär inte sova här då han jobbar på lördag men jag får träffa honom. Och det kommer att ha gått nästan en vecka sen sist när jag väl träffar honom. Det ha varit både en lång och en kort vecka på samma sätt. Lång för att jag har funderat mycket. Och kort när det gäller min studieinsats. Hans ord i telefonen lugnade mig lite, det är inte jordens undergång om jag mot förmodan inte skulle klara det..."Det är ju bara ett prov" sa han.

Inte för att förringa det på något vis. Jag har försökt. Jag har suttit långa dagar med böckerna framför mig. Och jag hoppas att det sitter nu. För jag är galet trött efter att ha sovit cirka 4 timmar natten till idag. Och det har hänt mycket idag. Jag var och kollade på då min syster spelade teater. Och hon är grym. Blev lite solosång också. Hon är den som fick alla sång-gener från mamma, jag fick pappas. Eller ja, inte riktigt så illa. Men fortfarande inte bra.
Men som jag brukar säga; Jag sjunger hellre än bra ^^