Våren är äntligen här!

Allting känns så mycket bättre när solen kikar fram. Ja, förutom att man inser att fönstrena behöver tvättas...
Livet rullar på som vanligt så det finns inte så mycket intressant att säga.

Eller jo, lite kanske jag har på lager. Det är nämligen så att en i en mammagrupp som jag är med i började läsa min blogg för flera år sedan i samband med ett skolarbete. Hon lyckades lägga ihop ett och ett och frågade mig för ett litet tag sen om jag skrev en anonym blogg. Jag sa att det gjorde jag. Tack och lov är hon en bra person för att få reda på det här. Är ju alltid lite känsligt, i alla fall för mig. Men nu fick jag ytterligare en gång bevisat för mig att jag inte behöver vara så orolig alltid. Att de flesta kan hantera det. 

Så om du läser nu så ska du veta att jag är glad för att du berättade och för att du beter dig som innan mot mig. Det gör väldigt mycket för mig :) Tack C! :)

Är det vår på väg?

På promenaden idag la jag märke till att det var sopat på vissa ställen. Så skönt att slippa halka omkring på gruset! Hoppas bara att de får bort allt snart även om jag hörde att det visst skulle dröja lite i år. Bara de är säkra på att det inte kommer någon mer snö så är det ju bara att köra på. Invigde min vårjacka för säsongen. Hade svettats som bara den i vinterjacka. Jag är inte ens sån där som strosar omkring med vagnen utan för det mesta är det lite tempo. då får man träning på köpet - grymt bra :)

Törs man hoppas på vår nu?

Solen skiner, det är inte direkt kallt ute. Gick utan både mössa och vantar på promenaden idag. Hoppas, hoppas!
 
Lillfisen kan gå ute numera. Men hon föredrar helt klart att knuffa vagnen före sig. Kan inte förstå att hon funnits hos oss i över ett år nu. Helt galet är det. 
 
Söker fortfarande jobb men det rör på sig. 
 
Fan! Än en gång suger det att vara anonym. Vill ju berätta allt vi hittar på och skriva mer detaljerat men det går inte. Jag vill hålla på min anonymitet ett tag till, ett bra tag till. I helgen funderade jag till och med på att lägga ner bloggen helt då jag aldrig skriver. Det är liksom sist på min prioriteringslista. Och hur kul är det som läsare? Ingen ny information bidrar jag med heller. Det jag vet finns redan här i princip. 
 
Less. Ordet som beskriver mig bäst just nu. På fler än ett sätt.

Vårkänslor

Snön smälter och solen skiner. Våren är på väg. För ett år sedan önskade jag att snön skulle vara borta tills vi kom hem från BB. Jag fick nästan som jag ville. I år verkar snön ge med sig ungefär samtidigt. Så skönt att slippa frysa!

Alltså, jag är imponerad av att ni ändå är ett gäng som går in och kollar här dagligen även fast jag inte skriver. Tråkmåns som jag är. Hjälp mig gärna att få mer liv i bloggen. Är det något DU undrar över? Fråga i en kommentar eller maila på [email protected] om du vill ha ett mer privat svar.

Stora framsteg, med små steg

Det händer mycket i mitt liv just nu. Min dotter kryper, går och säger några ord (mest mamma). Och drar katten i pälsen. Så jag har fullt sjå att hålla koll på dem när dottern är vaken. Och blogga kommer i sista hand. Ville mest bara säga hej och på något vis försöka hålla bloggen vid liv. Jag tror att det blir bättre när jag kommer ut utanför hemmet och har annat att skriva om än bebis-relaterade saker. För just dessa är jag lite restriktiv när jag delar med mig. Allt för att få vara anonym.

Andra prioriteringar

Länge tyckte jag att det var jätteroligt att blogga. Men just nu har jag inte lust till det riktigt. Och det märks, för inläggen kommer sällan. 
 
Sedan jag blev mamma har prioriteringsordningen ändrats och det är många, många saker som kommer före bloggen. Tyvärr så lär inläggen inte komma så ofta i fortsättningen heller men jag får mail när ni kommenterar så har ni några frågor så skriv en kommentar eller maila på [email protected] 
 
Jag hoppas att lusten att skriva kommer tillbaka. Och det gör den nog när min vardag består av lite mer saker än blöjor, babymat och barnvagnspromenader :)

Dålig på att uppdatera

Tycker att det är synd att appen strulat så länge. Har kommit av mig helt med att blogga.
 
Dottern kryper och står numera så är fullt ös om dagarna. Borde barnsäkra mer men hinner inte så har fått ta till provisoriska lösningar. Ni får ursäkta att jag bloggar så dåligt. Men hoppas att appen kommer igång igen! Så jag kan lägga ut bilder också, blir mer liv, även om det är ganska anonyma bilder.

Har jag berättat det här förut?

När jag var yngre så dejtade jag en kille. Som var världens gulligaste och ni vet, jag var upp över öronen förälskad i honom. Min första riktiga förälskelse. Men som inte visade sig vara så himla gullig efter att han hade fått ligga och jag hade blivit av med oskulden till honom. Vi sågs nämligen inte mycket efter det.

Arg som jag var för att jag kände mig utnyttjad så gjorde jag en rätt ful grej. Jag VET att man inte får göra så, men det är typ nio år sedan och jag var omogen och arg. Anyway. Vet ni om QX? Man kan ju vara medlem i deras Qruiser-community/forum/vad-man-nu-vill-kalla-det. Så jag skapade en profil med hans namn, en bild på honom från en semester (man såg honom inte extremt bra men han hade bar överkropp) och reggade hans mailadress.
Och raggade. På män. Som då efter ett tag frågade efter mailadress och då gav jag hans mailadress som även var hans MSN. Det blev min hämnd på honom.
 
Omoget? Ja
Har jag efteråt haft dåligt samvete mot de som jag raggade på? Ja
Kändes det bra då? Som fan!
 
 
 
Har ni gjort något för att hämnas på något ex eller har ni varit mer mogna då än vad jag var då?


Trist

Kan inte uppdatera bloggen via mobilen. Och då blir det inga bilder heller (bökigare att föra över till datorn och sen över hit). Tycker blogg.se får fixa sin app...

Tacksam

Har kollat på sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar. Och tårarna var nära flera gånger.
Och jag är tacksam för att jag inte blev smittad då. Jag är tacksam för att det finns bra mediciner idag. Jag är tacksam för att jag har tillgång till de medicinerna.
 
Nu ska jag krypa ner i sängen med min sambo och mina tankar. 
 
Natti natti

Svar på funderingar

Hej! Jag har också HIV och är i ungefär samma ålder som dig. 

Har funderat på det där med ordet "bromsmediciner". Använder du det när du pratar med läkare eller apotekarie? Eller som nu på seminariet? 

Det låter lite konstigt tycker jag, bromsmedicin låter som om man bara saktar ner sjukdomsförloppet vilket inte stämmer, min läkare förklara det som om att man i princip söver viruset. 

Vore kul o höra dina taknar. Just det ordet ger ju en ganska dyster bild, som att AIDS kommer nån gång, förr eller senare.... 

Kram, B
 
 
Hej!
Inte ofta jag får kommentarer av en annan HIV+ så det är lite speciellt varje gång. Tycker det är jättekul i alla fall!
 
Jag säger bara mediciner, mina mediciner. Gillar inte heller ordet bromsmediciner. Men kan inte komma på något bättre. För mig räcker det med att "bara" säga mediciner. Min läkare brukar inte säga bromsmediciner när hon pratar med mig utan bara mediciner. Alla som är inne i "vår" värld vet att säger man mediciner i det läget så syftar man ju på bromsmediciner. Vilket knasigt svar det blev, har nog aldrig använd orden mediciner och bromsmediciner så många gånger i ett inlägg förut :)
 
Av ren nyfikenhet, har du någon gång varit på konferensen?

På lördag, på lördag, på lördag

Ska jag till konferensen för unga med HIV. Tjohooo!
Har varit där tidigare som deltagare men i år ska jag dit som föreläsare/samtalsledare. Den konferensen avgjorde mycket kring hur mitt liv blev sen. När jag var där hade jag vetat om min infektion i knappt 5 månader. Lärde mig mycket nyttigt där och det blev i slutändan en vändpunkt.

Och nu får jag ge tillbaka, det känns så bra!

Svar på kommentar

På vilket sätt gjorde ditt ex läkare "inget"? Struntade hen i att meddela ditt ex provsvaren? Var hen inte hörsam för de ev biverkningar ditt ex upplevde? Föreslog hen inga medicinändringar för att öka motivation hos ditt ex att medicinera korrekt? Vad skulle läkaren ha kunnat gjort annars - nekat ditt ex vidare förskrivning då han ändå inte tar medicinen korrekt? Tvångsmedicinerat ditt ex? 

Ditt ex förnekade väl att han hade sexuell kontakt med någon - om inte läkaren hade skäl att misstänka att ditt ex utsatte någon för smitta utan att först säga att han var HIV-positiv så kunde hen väl knappast anmäla honom enligt smittskyddslagen?
 
 
Antagligen frågade läkaren om mitt ex sexuella förhållanden och mitt ex nekade. Däremot så borde läkaren ha gjort något åt situationen eftersom det syns klart och tydligt att medicineringen inte fungerade. Om mitt ex hade hävdat att den inte fungerade, trots att han tog medicinen och att kruvorna därför såg ut som en bergochdal-bana så skulle läkaren ha bytt medicinen och följt upp. Men då själva problemet var att han inte tog medicinen så skulle läkaren ha sett till att han tog dem. Ofta när personer inte tar sin medicin så är det inte särskilt svårt för dem att få dem att göra det. Förklara varför de ska ta medicinen och så. Det är inte särskilt hälsosamt för kroppen att ha höga virusmängder en längre tid. 

Sen att läkaren verkade likgiltig inför det faktum att jag smittats när jag träffade honom vid rättegången har ju inte direkt bidragit till några varmare känslor för denna läkare...

Fina människor

Har precis kollat ikapp på Efter Tio på tv4play. De har hela veckan pratat HIV/AIDS då och nu. Och jag är så imponerad av Toni! Jag vill också kunna vara som hon, prata i tv med bild, göra intervjuer i tidningar, you name it. Men som hon sa i Efter Tio, då outar jag min familj. Nu är det "bara" jag som har HIV men med tanke på den okunskap som finns så vet jag att det kommer vara svårt för vissa familjemedlemmar/släkt att hantera. Och kanske vänner också. Och om jag ska söka jobb så kanske rekryteraren sållar bort mig på grund av min diagnos. Det är inte värt den risken, inte för mig.
Inte nu.

Stort tack till dig Toni för att du kan, vill och vågar!

Svartnar för ögonen

Kollar igenom tidigare avsnitt av Efter Tio, då de har kört hela veckan med inslag som är HIV-relaterade.

Ser mitt ex läkare. Han som smittade mig alltså. Som jag mötte i rättssalen. Det syntes klart och tydligt på mitt ex prover att han inte tog sina mediciner som han skulle, och det var också därför han smittade mig. Men den här läkaren gjorde INGET. Hans virusnivåer var helt galet höga. Riskerade även att viruset skulle bli resistent mot dessa mediciner (som tur var så blev det inte resistent).

Gaaaah!

Efter tio med Malou

Som oftast på vardagarna så kollar jag på tv4-nyheterna och äter frukost. Såg att de hade ett inslag om vad Efter Tio skulle handla om idag. När jag fick höra ämnet var jag ju tvungen att titta (dottern sov i min famn i alla fall så jag satt kvar bara).

Det handlade om en familj där pappan har HIV och gift sig och fått barn med en kvinna som inte har HIV. Detta var innan de effektiva bromsmedicinerna kom som de träffades.

Anyway - gå in och kika på tv4 och se det programmet. Så bra! Fast läkaren som var med efter dem verkade lite nervös ;)

Förresten så startade jag en tråd på Familjeliv. De har en ny kategori där "Fråga mig vad du vill" och jag ledsnade lite på alla oseriösa frågeställningar så jag startade tråden "Jag har HIV - något du undrar?" och har fått en hel del frågor! Tjohooo!

Kunskap är makt. Och jag fortsätter döda fördomar!

Så mycket som ska göras

Och inget jag kan skriva om här. Det är det som är tråkigt med att hålla på min identitet. Att jag inte kan skriva exakt vad jag gör. Ni vet en del men långt ifrån alla detaljer.

Jag önskar att jag slapp vara anonym men jag är för utsatt annars. Och jag vill skydda min familj. Om det gör att bloggen blir mer opersonlig så får det vara så. Familjen är allt!

Förkylt och gnälligt

Jag är förkyld och har varit det i snart en vecka. Tycker att förkylningen kan försvinna nu. Jag vill träna! Och inte bli andfådd bara av att gå och handla...

Dottern är inne i en period när hon vill vara nära så mycket som det bara går. Och att blogga är inte prio ett, eller två för den delen heller :) Så därför är det lite tyst här. Men jag tror att ni har förståelse för det :)

Träningsvärk

Dålig idé att träna två dagar i rad. Olika typ av träning förvisso men träningsvärk överallt. Otränad morsa, anyone? *räcker upp handen och skäms*

Nej, skäms är fel ord men jag vill bli mer tränad och allra helst få tillbaka magmusklerna och ryggmusklerna så jag inte får ont i ryggen.

Det vackraste jag vet

är att se dig när du sover.
 
Ni känner nog igen låten. Och just nu ligger mitt hjärta bredvid och sover. Och jag är så lycklig över att jag har henne. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0