- -

Älskade barn

Det är få saker som får mig att må så bra som min dotter gör. Hon är värd allt. Verkligen allt.

Har jag en dålig dag så räcker det med ett leende och ett "Mamma bäst" så känns allt mycket bättre.

För två år sen låg hon fortfarande i min mage. Nog förstod jag att det inte skulle vara en dans på rosor att bli förälder men det är så mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Även om det känns jobbigt vissa dagar.

Julen för två år sedan fick jag de första bebiskläderna till min dotter. I år kommer hon få kläder som är nästan dubbelt så stora som de var då. Tiden går på tok för fort. Arbetsveckorna bara försvinner iväg, och helgerna ännu snabbare.

Nej, dags att kolla vidare på julklappar. För om jag fortsätter i den här takten så blir det knappt några i år...Och det går ju inte!

2013-12-07 @ 22:53:50 Mitt liv som HIV-positiv Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

Hej! Jag är så glad att jag hittat dig och din blogg. Jag känner ett extremt behov för att skriva av mig och känner att jag inte har nån jag kan prata med just nu utan att bli anklagad för att vara helt dum i huvet och oansvarig..
Jag har alltid haft extrem hiv-noja och hiv-respekt men alltid varit alldeles för dumdristig och oansvarig.
Jag är påläst om sjukdomen och alltihop, men nu är jag säker på att jag har fått det. Jag har sån otrolig ångest, känner mig så dum och idiotisk, men jag vet att jag skulle kunna klara mig bra och försöker förbereda mig på att få beskedet att jag är hivpositiv.
Jag har haft oskyddat sex i ett av världens mest hiv-drabbade länder, men jag tänker inte alltid längre än vad näsan räcker, speciellt under dessa omständigheter var det svårt att tänka klart.
Jag hade en relation med en man i ca en månads tid och vi hade det jättebra tillsammans. Jag har gjort mycket research och i detta området är det ca 1% av befolkningen som har HIV (men jag litar inte helt på u-länders egna statistiker), och jag har ingen aning om ifall han hade några sjukdomar.
Jag har hittills inte fått några symptom, förutom huvudvärk, som kan bero på många andra saker.
Det värsta för mig att komma över kommer vara att det var helt och hållet mitt eget fel, jag kommer anklaga mig själv och hur dum i huvet jag var som hade oskyddat sex med någon från en högriskgrupp. Har du nåt tips på hur jag ska tänka i denna frågan?
Jag är också orolig över att jag kommer bli ensam för resten av livet. Jag har läst massor om folk med hiv som har familj och barn, tex du och det är ju helt fantastiskt men jag tänker helt ärligt, att vem vill bli tillsammans med någon som har hiv, så mycket man riskerar och jag har nog aldrig ens mött en man som kan tänka sig att använda kondom för resten av livet.
Kan man träffa andra hiv-positiva och prata med? Finns det stor chans att träffa en partner som också är hiv-positiv här i Sverige och är lika ung som jag (början av 20)?
Jag har inte läst allt i din blogg, har inte sett om du berättat det för många?
Jag tror att jag skulle behöva vara väldigt försiktig med vem jag berättar det för och kanske ljuga om hur jag blev smittad för att inte bli helt dumförklarad och anklagad. Jag har försökt anförtro mig för en kompis, som bara sa att jag var dum i huvet. Ja, tack, precis vad jag behöver höra.
Jag har beställt tid för test på tisdag (då har det gått 4 veckor från första gången vi hade oskyddat, men det var ju inte enda gången, min dumma jävla idiot) och det enda jag gör om dagarna är att googla om HIV. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vaknar på nätterna och det första jag tänker är "Jag har HIV."
Jag håller på att bli galen.
Det värsta är att jag kommer behöva vänta i värsta fall till februari (3 månader) för att veta helt säkert. Kommer bli ett psykfall.
Om du kan skriva nånting för att lugna ner mig, nåt sätt jag kan tänka på, vad som helst så skulle jag bli väldigt glad.

Med vänlig hälsning
M

Svar: Hej,
Det krävs ändå en del för att bli smittad. Men det kan också räcka med en gång. Inga tröstande ord, jag vet. Men med största sannolikhet är du inte smittad.
Det finns faktiskt fler än man tror som lever så, där den ena är hiv+ och den andra inte. Och kondom vänjer man sig vid. Min sambo var inte så bekväm med det först men nu åker den på utav bara farten.

Det finns grupper för unga med hiv, jag har träffat många vänner på det viset. Det finns grupper som är för de upp till 18 och sen vet jag om i alla fall två olika grupper för unga mellan 18-26 (oavsett sexualitet, finns andra som är för vissa grupper som t.ex. msm-män och folk från olika världsdelar).
Jag vet några par där båda har HIV, ett par vet jag har träffats på en av de här gruppernas träffar. Och nog finns vi. En del i vår generation föddes med HIV. Sen smittas en del när de är i vår ålder och så kommer en del från andra länder och fick det innan de kom hit, på något vis.
Jag är inte så öppen med min diagnos, vilket jag har valt själv. Men jag vet också de som valt att vara helt öppna. Det beslutet är upp till var och en.

Och du, om det är någon som älskar dig tillräckligt mycket så kommer personen att se bortom diagnosen (om du nu skulle ha blivit smittad) och så kommer det lösa sig på något vis. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få friska barn, men nu har jag en fullt frisk dotter som är det bästa som hänt mig.

Jag hoppas att du slipper vänta i tre månader. Att bara vänta hade gjort mig galen.
Ursäkta att texten är lite utan röd tråd men det är så svårt att formulera sig ibland. Jag vill mest skicka dig en kram och säga att oavsett vad som händer så kommer det att bli bra!

Kram!

hivbloggen.blogg.se

2013-12-11 @ 20:37:07

Postat av: Johanna

Hej, villlljag har en fråga gällande hiv. För två år sedan hade jag oskyddat sex med en kille i Turkiet ett flertal gånger. Nu har jag flyttat till Dubai där man måste ta Hiv test för att få stanna i landet, man får nämligen inte bo här om man har någon blodsjukdom. Jag ska göra testet om en månad och har börjat tänka på det och blivit sjukt orolig nu. Jag kan ju omöjligt veta om jag har Hiv eftersom jag aldrig har testat mig. Har börjar fundera på att tänkt om han killen i Turkiet hade Hiv och jag blivit smittad..
I vilket fall, min fråga är såhär: För ett år sedan blev jag mycket sjuk och inlagd på sjukhus där det visade sig att jag hade inflammation i tjocktarmen. Innan läkarna kom fram till det svaret visste dom inte vad felet va, så jag fick ta flertal blodprov/tester dagligen. Jag undrar om det på något sätt hade kunnat synas i mina tester om jag hade Hiv? Alltså om någonting hade varit fel med mina värden..Jag förstår att dom indirekt inte kan se att man har Hiv utan att göra ett Hivtest, men kanske om någonting antydde på att jag hade Hiv och därefter dragit en slutsats att jag isåfall skulle ta ett Hiv test.Tacksam för svar Med vänliga hälsningar Johanna

Svar: Hej,Jobbig situation! Dubai är ett av de länder som är rätt hårda med sina regler kring blodsmitta.

Tyvärr är det så att om de inte tar HIV-test (vilket de hade berättat för dig om de tagit) så syns det inte på prover då de inte letar efter det så att säga. Det går inte att se i blodet på annat sätt än att ta ett specifikt HIV-test. Det är i alla fall den senaste informationen jag har fått från läkare.
Jag hoppas att det går bra med ditt test! Är det något du undrar över så är det bara att fråga :)

hivbloggen.blogg.se

2013-12-18 @ 20:37:33

Trackback