Det räcker med ett knak

Jag har börjat förstå den här preggo-gångstilen mer och mer. Eller ska man säga vaggandet?
Jag skulle klä på mig och då jag böjt mig för att få på byxorna så hör jag ett knak. Min rygg brukar knaka men det här var inte ett sånt där bra och skönt knak när allting hamnar rätt. Nej, detta var det onda knaket.
Så det gör ont när jag ska böja mig, eller sätta mig, eller lägga mig ner. Men när jag väl är där så gör det inte ont, tack och lov. Träningsvärken är inte bättre heller så jag känner mig som en gammal tant.
Får se om J får hjälpa mig upp ur sängen imorgon. Jag trodde inte det var dags för det än :)
Men nog med tråkigheter, jag har några goda nyheter också. Inget illamående idag! Halleluja!
Och igår blev jag kär. I en lägenhet. JAG VILL HA! Den ligger inom vår prisram, med god marginal. Och är den så bra som på bilderna, då är det enda som kan förstöra det någon annan som tycker likadant som vi. Så vi måste sätta ett maxpris innan vi går dit på visningen. Och jag började leta fel. Men jag hittade det inte. Balkong, två bra sovrum, schysst kök och badrum. Bra planlösning. Inte exakt där vi letar men nära nog. Det vore himla skönt att flytta medans jag fortfarande är hyfsat smidig. Även om jag inte kommer bära så tungt så kan jag fortfarande hjälpa till mycket, mycket mer än om vi skulle flytta i januari/februari.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0