Skrattar lite inombords
Såg denna kommentar bland en väns kommentarer på Facebook.
Är tillräckligt många som kan ha sett detta, så därför törs jag skriva det, även om det känns lite på gränsen så att säga.
Risken att ens barn ska få hiv om mamman har hiv är otroligt liten (Nej jag säger INTE att du har hiv...tog bara det värsta skräckexemplet;) )
Jag är GLAD för att personen ifråga vet att risken att smitta sitt barn är otroligt liten (obefintlig i princip om man bor i Sverige och följer de rekommentationer som finns). Men att det är det värsta man kan tänka sig att det händer. Jag är rädd att mitt barn ska smittas, även om jag VET att risken är i princip obefintlig (och ännu mer nu då jag har omätbara mängder virus i mitt blod). Men det hör väl till att man som gravid oroar sig lite över det lilla livet i magen?
Jag tänker också på när jag berättade för en väldigt god vän om min diagnos. Att jag ville berätta något, och att det var rätt allvarligt. Och han sa då "Men vadå, det är ju inte så att du har AIDS eller något?" varav jag skrattar och säger "Nej, men nästan". Jag tyckte det var komiskt just för att det var bland det värsta som skulle kunna hända i hans värld. Han bad om ursäkt i flera veckor sedan, varje gång vi pratades vid eller sågs. Och jag skrattade mest åt det. Nu skrattar vi båda åt det, även om han skäms lite då jag drar upp det.
Imorgon är det World AIDS Day, och för första gången har jag sett affischer i tunnelbanan om det och jag tycker att det är bra att det uppmärksammas. Mer kunskap till folket! Jag hoppas att jag kan bidra med lite nästa år, med en föreläsning eller flera någonstans som inte är i Stockholm. J får ta hand om vår lilla bebis då, och det vet jag att han gör mer än gärna. I år var det tänkt att jag skulle medverka på något vis men då man inte kunde garantera min anonymitet så blev det inget med det. Nu var det ju lika bra det eftersom det händer så mycket annat i mitt liv.
För HIV är bara en liten del av mitt liv, även om ämnet behandlas mycket här så är det ändå bara en liten del av mitt liv. Och för mig är inte HIV det värsta som kan hända en.
Är tillräckligt många som kan ha sett detta, så därför törs jag skriva det, även om det känns lite på gränsen så att säga.
Risken att ens barn ska få hiv om mamman har hiv är otroligt liten (Nej jag säger INTE att du har hiv...tog bara det värsta skräckexemplet;) )
Jag är GLAD för att personen ifråga vet att risken att smitta sitt barn är otroligt liten (obefintlig i princip om man bor i Sverige och följer de rekommentationer som finns). Men att det är det värsta man kan tänka sig att det händer. Jag är rädd att mitt barn ska smittas, även om jag VET att risken är i princip obefintlig (och ännu mer nu då jag har omätbara mängder virus i mitt blod). Men det hör väl till att man som gravid oroar sig lite över det lilla livet i magen?
Jag tänker också på när jag berättade för en väldigt god vän om min diagnos. Att jag ville berätta något, och att det var rätt allvarligt. Och han sa då "Men vadå, det är ju inte så att du har AIDS eller något?" varav jag skrattar och säger "Nej, men nästan". Jag tyckte det var komiskt just för att det var bland det värsta som skulle kunna hända i hans värld. Han bad om ursäkt i flera veckor sedan, varje gång vi pratades vid eller sågs. Och jag skrattade mest åt det. Nu skrattar vi båda åt det, även om han skäms lite då jag drar upp det.
Imorgon är det World AIDS Day, och för första gången har jag sett affischer i tunnelbanan om det och jag tycker att det är bra att det uppmärksammas. Mer kunskap till folket! Jag hoppas att jag kan bidra med lite nästa år, med en föreläsning eller flera någonstans som inte är i Stockholm. J får ta hand om vår lilla bebis då, och det vet jag att han gör mer än gärna. I år var det tänkt att jag skulle medverka på något vis men då man inte kunde garantera min anonymitet så blev det inget med det. Nu var det ju lika bra det eftersom det händer så mycket annat i mitt liv.
För HIV är bara en liten del av mitt liv, även om ämnet behandlas mycket här så är det ändå bara en liten del av mitt liv. Och för mig är inte HIV det värsta som kan hända en.
Kommentarer
Postat av: Tonårsmorsa / Fatou
Vilket fint och upplysande inlägg! Det värmer att läsa det! Tack!
Trackback
