Jag förbereder mig
Om ungefär 1,5 vecka börjar jag med mediciner. Vilket suger. Jag är mer och mer anti nu eftersom jag vet att jag måste fortsätta med dem, livet ut. Fan, fan, fan.
Så ni får ursäkta att jag inte skriver så mycket. Och snart är jag utan mitt mobila bredband då telefonen ska in på lagning. Men då ska jag låna J's dator när jag är hos honom. Så helt tyst blir det inte. Använder du dig av bloglovin' kan du ju lägga till mig där så slipper du gå in på den här adressen för att se om jag har skrivit :)
Sköt om er så hörs vi snart igen!
Hej!
Vet prescis hur du känner just nu, jag fick samma besked 2008, att det var dags för mediciner. Jag var 22 då och hade varit smittad i 6 år. Visste att dagen skulle komma, men tanken på att börja äta så mycket mediciner VARJE DAG, RESTEN AV LIVET när man är så ung... Började äta i augusti 2008, första 2 veckorna var jobbiga men man vande sig fortare än man tror. Det är som när man fick reda på att man var smittad, du vet ju själv hur stort det kändes i början och hur litet det är nu. Man vänjer sig jättefort och lär sig att acceptera o leva med det, man har ju inte så mycket val. Jag tror att det kommer att gå jättebra för dig, du är ju så stark och smart :) Oroa dig inte, det du känner nu kommer snart att försvinna, det blir som att borsta tänderna... :) Lycka till!!!
