I love you always forever

Den senaste tiden har verkligen varit en berg-och-dal-bana för mig.

Mycket har hänt i mitt liv.

Nu sitter jag här i den nya lägenheten och har lyssnat på I love you always forever med Donna Lewis. Jag och J brukade sjunga lite från den till varandra. Och tårarna började rinna.
För vad fan är det som jag har gjort? Vad är det jag har kastat bort?

S är bra men han är inte J. Imorse så kände jag att tårarna var nära, då S la armen om mig.

Jag vet att jag har sårat J så mycket som man bara kan nästan. Jag krossade hans hjärta. Men han finns fortfarande kvar i mitt. Jag blev rädd. Och jag fick nog panik. Åldersnoja kanske man kan säga.

Det är dags för mig att vara själv. Och kanske vinna tillbaka den tillit som jag krossade. Så att han kan lita på mig igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0