-

Jag vet inte hur länge jag orkar det här mer. Tankarna snurrar runt, 200 varv i sekunden eller nåt. Jag försöker distrahera mig med annat men jag lyckas inte.

När jag gick och la mig imorse (jo, imorse för klockan var runt 5 på morgonen) så försökte jag sova. Och mitt i snurrandet (spontanfest i miniformat + "jag har aldrig") så börjar jag gråta. Men jag kväver gråten så jag gråter tyst. Och jag tycker att jag är patetisk och idiotisk.

I hurt myself today
to see if i still feel.
I focus on the pain,
the only thing thats real.

The needle tears a hole;
the old familiar sting,
try to kill it all away,
but I remember everything.

Gamla tankar, som jag hade då jag var yngre har passerat min hjärna idag. Och jag gillar dem inte alls men jag ser dem som ett alternativ. Ett ont sådant. Men det är lätt att bli desperat när man gråter över sina beslut. Speciellt när det gått ett tag och inte bara en dag eller två.