-

Var du kär i den där killen? Jag var det då i alla fall. Eller jag trodde att jag var det. Det var inte på samma sätt så som det är med han jag är tillsammans med nu. 
 
Varför föll du för honom? För han såg mig. Han charmade mig med sina ord och gester. Jag hade inte så mycket erfarenhet av kärlek eller förhållanden då.

Hade han drag av att vara psykopat? Om ja, hur? Jag kan inte säga att jag märkte någonting då. Han hade väl ingen större känsla för etik eller moral, så mycket vet jag. I efterhand så skulle jag nästan säga det. Han brydde sig mer om sig sjlv än om någon annan. Det visade han tydligt genom att inte skydda sig trots att han visste om sin smitta.

Ville han medvetet skada dig/smitta dig? Tror du att han är genuint "ond"? Han har sagt att han inte ville smitta mig. Men jag tror inte på det riktigt. För även om han inte hade använt skydd så hade han kunnat ta sin medicin och på så sätt haft extremt låga virusnivåer. I så fall hade risken för att smitta någon varit extremt liten.

Du nämnde att någon till blev smittad av honom, hur går det för henne idag? Jag har tyvärr ingen kontakt med henne idag. Jag har bara träffat henne en gång. Men hon är inte på de träffar jag är på (för unga hiv-positiva) och nu bor hon i en annan stad. Men vad hört så har hon pojkvän och verkar ha det ganska bra. 

Han var äldre och du var blott femton år då du inledde en relation (eller var det något annat?) med honom - tycker du att du på något sätt var naiv? Ja, han var äldre. Men jag vill påpeka att han sa att han var 19 år gammal då jag lärde känna honom. Men så var inte fallet. Det rätta blir om man lägger till 10 år. Jag blir äcklad av att tänk på det. Mest för att han visste att jag var så ung. Det var en relation. Vi var tillsammans i ungefär 8 månader, vilket jag tycker är rätt länge med tanke på min ålder.

Det är lätt att vara klok i efterhand, men märkte du några "skumma" saker som han sa eller gjorde/inte gjorde under tiden ni träffades? Eller kom hivbeskedet som en blixt från klar himmel? Misstänkte du aldrig honom för något som du inte kunde sätta fingret på? Visst fanns det saker som jag funderade över. Men han hade alltid svar då jag undrade något. Vid två, tre tillfällen var jag till och med med honom till sjukhuset då han tog prover. Men jag fick sitta kvar i bilen utanför. Hans svar på vad han gjorde där var dels att träffa en psykolog så han kunde fortsätta sin sjukskrivning men också kolla upp annat då han, enligt honom, haft cancer i lymfkörtlarna. Men nog har jag blivit arg på mig själv när jag tänker på att han parkerade utanför infektionsmottagningen. Men då tänkte jag inte på det eftersom han hade andra, logiska svar till mig.

Är du orolig över att kondomen ska gå sönder när du har sex? Orolig är jag alltid. Men det är inte så att jag tänker på det direkt då jag har sex. För mig har det bara hänt en gång att en kondom har gått sönder, och då visste jag inte om min smitta så då var det andra saker som jag var mer orolig för. Skulle olyckan vara framme så vet jag vad man ska göra för att förhindra smitta.  

Blir du väldigt ledsen o uppgiven då du hör dumma fördomar om hur hiv inte smittar/smittar? Hur reagerar du? Både och måste jag säga. Men jag brukar tänka att de som säger så inte vet bättre. Känner jag att jag kan och orkar så brukar jag försöka förklara kring ämnet. Utan att berätta att jag själv är smittad. Men jag kan säga "en vän till mig har hiv och han/hon har berättat för mig" etc.

Vilka känner till din smitta? Några i min familj och en del vänner. Men de blir fler och fler ju längre tid det går. Det var inte så länge sen som jag berättade för någon. Och det står fler på tur. Men jag tar det lugnt och brukar försöka kolla läget. Så de har lite koll i alla fall, så de inte får panik och blir rädda för mig och börjar skrika. Än så länge har det inte hänt, men man vet aldrig :)

Du har skrivit att din mamma vet - har hon alltid varit stöttande? Har du alltid känt dig lika älskad efter som innan du blev positiv? Min mamma fick veta samtidigt som mig. Hon var där i rummet med mig. Hon har jobbat inom vården under många år och har tagit hand om dödssjuka människor där man inte visste vad felet var. Hon har också sett människor som legat på dödsbädden och som sen har fått prova en nyupptäckt medicin och sedan blev de friska. Hon tror som jag, att det kommer komma ett botemedel någon gång. Men så länge så finns det mediciner som gör att jag kan leva ett fullgott liv. Och jag har tänkt leva länge :)

Du pluggar vad jag har förstått. På nationer och kårer liggs det ju runt en hel del... Hur reagerar du på icke-kondomanvändning? Hade jag inte råkat ut för det här så hade jag nog inte varit lika anti som jag är nu. För mig är det nolltolerans då det gäller tillfälliga partners. Oavsett om man är smittad med något eller inte. Du kan ha ett antal könssjukdomar utan att ens veta om det. Jag menar, hur skulle det kännas att veta att du kan ha gjort någon steril? Svenska är grymt dåliga på att skydda sig...Kolla klamydiastatistiken bara...

Om du idag fick valet (av en trollkarl) att bli av med din hiv, men då försvinner även alla erfarenheter samt nya möten du har fått pga viruset...- skulle du välja att förbli hivsmittad el ej?! Hoppas du förstår vad jag menar! Jag tror att jag förstår. Och det är en jättesvår fråga. Jag skulle inte vara där jag är idag om det inte vore för hiv-infektionen. Jag skulle inte haft så många underbara personer i min närhet. Efter mycket om och men så hade jag nog valt att ha kvar viruset i mig. Det låter kanske konstigt, men jag är inte så påverkad av det. Klart att jag tänker på det varje dag, men det har ofta med bloggen att göra. Och eftersom jag tror stenhårt på att det kommer komma ett botemedel (de har lyckats bota en man, faktiskt) så gör det inte mig så mycket att vänta ett tag till på att bli av med viruset. Jag har sett hiv-positiva vänner gifta sig, få barn, jobba och leva ett bra liv. Och det kommer jag också att göra :)