-

Smittorisker

Hej! Jag hittade hit via familjeliv. Du skriver bra - får mig att vilja läsa mer! Jag har några frågor av väldigt privat karaktär, därför förstår jag helt klart om du inte vill svara. Jag har försökt tänka mig in i din situation, ang killen som smittade dig. Givetvis kan jag inte förstå hur du har känt dig.



Var du kär i den där killen? Varför föll du för honom?

Charmade han dig? Hur? (han var ju så pass mycket äldre)

Hade han drag av att vara psykopat? Om ja, hur?

Ville han medvetet skada dig/smitta dig? Tror du att han är genuint "ond"?

Du nämnde att någon till blev smittad av honom, hur går det för henne idag? (mental acceptans tänker jag på då)

Han var äldre och du var blott femton år då du inledde en relation (eller var det något annat?) med honom - tycker du att du på något sätt var naiv?

Det är lätt att vara klok i efterhand, men märkte du några "skumma" saker som han sa eller gjorde/inte gjorde under tiden ni träffades? Eller kom hivbeskedet som en blixt från klar himmel? Misstänkte du aldrig honom för något som du inte kunde sätta fingret på?



Mer om dig...:

Är du orolig över att kondomen ska gå sönder när du har sex?

Blir du väldigt ledsen o uppgiven då du hör dumma fördomar om hur hiv inte smittar/smittar? Hur reagerar du?

Vilka känner till din smitta?

Du har skrivit att din mamma vet - har hon alltid varit stöttande? Har du alltid känt dig lika älskad efter somninnan du blev positiv?

Du pluggar vad jag har förstått. På nationer och kårer liggs det ju runt en hel del... Hur reagerar du på icke-kondomanvändning?

Om du idag fick valet (av en trollkarl) att bli av med din hiv, men då försvinner även alla erfarenheter samt nya möten du har fått pga viruset...- skulle du välja att förbli hivsmittad el ej?! Hoppas du förstår vad jag menar!



Tack för att jag får ta del av din blogg. Det är så känslomässigt intressant att få ta del av en annan människas liv. Pyttelite iaf. Jag önskar dig lycka och medgång och med hälsan i behåll!!! Kram!

Hej! Jag hittade hit via familjeliv. Du skriver bra - får mig att vilja läsa mer! Jag har några frågor av väldigt privat karaktär, därför förstår jag helt klart om du inte vill svara. Jag har försökt tänka mig in i din situation, ang killen som smittade dig. Givetvis kan jag inte förstå hur du har känt dig.



Var du kär i den där killen? Varför föll du för honom?

Charmade han dig? Hur? (han var ju så pass mycket äldre)

Hade han drag av att vara psykopat? Om ja, hur?

Ville han medvetet skada dig/smitta dig? Tror du att han är genuint "ond"?

Du nämnde att någon till blev smittad av honom, hur går det för henne idag? (mental acceptans tänker jag på då)

Han var äldre och du var blott femton år då du inledde en relation (eller var det något annat?) med honom - tycker du att du på något sätt var naiv?

Det är lätt att vara klok i efterhand, men märkte du några "skumma" saker som han sa eller gjorde/inte gjorde under tiden ni träffades? Eller kom hivbeskedet som en blixt från klar himmel? Misstänkte du aldrig honom för något som du inte kunde sätta fingret på?



Mer om dig...:

Är du orolig över att kondomen ska gå sönder när du har sex?

Blir du väldigt ledsen o uppgiven då du hör dumma fördomar om hur hiv inte smittar/smittar? Hur reagerar du?

Vilka känner till din smitta?

Du har skrivit att din mamma vet - har hon alltid varit stöttande? Har du alltid känt dig lika älskad efter somninnan du blev positiv?

Du pluggar vad jag har förstått. På nationer och kårer liggs det ju runt en hel del... Hur reagerar du på icke-kondomanvändning?

Om du idag fick valet (av en trollkarl) att bli av med din hiv, men då försvinner även alla erfarenheter samt nya möten du har fått pga viruset...- skulle du välja att förbli hivsmittad el ej?! Hoppas du förstår vad jag menar!



Tack för att jag får ta del av din blogg. Det är så känslomässigt intressant att få ta del av en annan människas liv. Pyttelite iaf. Jag önskar dig lycka och medgång och med hälsan i behåll!!! Kram!

Då måste du verkligen haft otur=( jag trodde att smittorisken var högre, vad lite man vet egentligen.

Jag hittade också dig via familjeliv och jag tycker du verkar vara en otroligt stark tjej!

Hej!

Jag tänkte jag skulle länka din blogg på min egna blogg. Vill att mina läsare ska se våra likheter och olikheter.



Jag får ta mig en dag och läsa alla dina inlägg!

Ha det fint!

Förlåt men det var den mest stötande kommentar jag någonsin läst, till och med jag tar illa upp!

Öh! Journalisten Anna! Du får väl boka en tid!

Disturbed: varför tar du illa upp? Jag hoppas verkligen inte att personen som driver bloggen gjorde det, och då utgår jag från att hon inte hade släppt igenom min kommentar. Trots allt vill hon väl ändå förmedla något med denna blogg? Och jag tror hon kan avgöra själv var gränsen går?



Vidare, det är just det jag inte är - journalist. Jag har ingen erfarenhet ang hiv runtomkring mig. Jag blev berörd av denna människas historia och massor med frågetecken dök upp i mitt huvud. Det är beundransvärt att hon har svarat på mina frågor, och dessutom svarat på ett sådant sätt att jag fick en tår i ögat när jag läste (av flera olika anledningar och inte som du kanske tror - av medömkan eller liknande. Tvärtom, hon verkar vara som folk är mest! Och jäkligt naturlig och framåt! Det beundrar jag.)



Slutligen: okej det kanske var lite väl många frågor, men jag var genuint intresserad och känslomässigt uppfylld av denna person och hennes liv. Om jag trampat någon på tårna så ber jag om ursäkt.

Ja, jag tog illa upp. Jag själv lever med HIV sedan lite mer än ett halvår tillbaka. Jag tycker det är bra med intresserade människor och att de frågar. Men det finns en gräns, i alla fall för mig. Jag tror inte hon tog illa upp, hon har levt med HIV betydligt längre än mig och är förmodligen den rätta personen att ställa frågor till. Men jag tappade hakan när jag läste din kommentar. Det var väl inte frågorna i sig, bara hur det var framlagt.