Ibland blir det verkligen inte som man har tänkt sig

Jag har en chans nu om jag vårdar den ordentligt.
J säger inte nej. Han medger dock att han var tveksam igår innan vi träffades.
Jag åkte dit efter skolan i alla fall och så pratade vi. Sen lagade vi lite mat (läs J, jag fick det ärofyllda uppdraget att fylla på vattenkannan ^^ )

Redan då vi satt i soffan så rörde han vid mig, eller höll handen på mitt ben eller knät. Efter maten så blev det samma. Rätt var det var så halvlåg jag i hans famn och jag visste inte vad jag skulle ta mig till riktigt. Tusen tankar snurrade förbi på en halv sekund innan vi kysstes och sen snurrade ytterigare tusen tankar i en halv sekund efteråt. "Tänk om han inte ville. Tänk om jag sabbade allt nu?"

Då soffan inte är så himla bekväm så la vi oss i sängen och fortsatte prata. Så har vi gjort förut. Men istället för att gå båda två så lyfte han upp mig och bar mig till sängen. Sen blev det att klockan blev mycket och jag hade ingen lust att gå. J verkade inte heller vilja att jag skulle gå. Så jag sov kvar. Och det kändes så himla bra på morgonen innan jag skulle gå, och jag hade hans armar om mig. Det var otroligt svårt att kliva upp. Men jag var tvungen då jobb stod på schemat idag.

Man vet inte vad man har innan man är utan det. Den här gången ska jag inte förstöra det. Och jag ska ge allt för att det ska bli så bra som möjligt. Mitt hjärta. Det var du, och det kommer alltid vara du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0