Fröken är singel igen

Jag funderar på ifall jag är smått emotionellt störd.
Jag dumpade S utan att fälla en tår. Jag gråter däremot då jag tänker på min föredetta, J.

Jag tycker synd om S. Jag hoppas att jag inte förstört honom alltför mycket.
Men om man ska hårddra det så är det ju så att det hade varit elakare att inte säga något till honom.


Den som har nyckeln till mitt hjärta är ändå J. Och nu önskar jag att det fanns en tidsmaskin så jag kunde spola tillbaka tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0