En liten påminnelse om att vi alla är olika

De senaste dagarna har jag haft en vän som har sovit på vår soffa.
Han bor egentligen neråt landet men har fått ett sommarjobb så han har sovit hos oss sen i måndags.
Han är också hiv-positiv och vi har vetat om att vi är bärare av viruset ungefär lika länge. Skillnaden är att han smittades inte långt före han fick veta, och jag hade gått med mitt i över 2 år utan att veta.

Han började äta mediciner i vintras.
De har inte ens börjat prata om mediciner med mig. För det behövs inte än.

Men så olika reagerar vi. Jag "firade" nyss min 3års-dag av att veta, och det betyder att det har gått snart 5,5 år sen jag smittades. Och ännu inga mediciner i sikte.

Jag är bara glad för att jag slipper mediciner än så länge. Å andra sidan, hellre mediciner än att dö.
Det är tur att utveckligen går framåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0