När man minst anar det

För första gången på länge så tillåter jag mig själv att känna precis det som jag vill känna.
Glädjen när jag pratar med en person jag tycker extra mycket om.

Jag har nog känt så lite smått under ett tag, men då jag var i ett förhållande så slår man bort de tankarna.
Så gör jag i alla fall. Men nu får jag känna. Jag tillåter mig att göra det också.
Blev ett par timmars samtal sent igår kväll och ända in på natten.

Och jag ville inte gå och lägga mig. Det tog en timme innan jag gjorde det.
Och mitt telefonbolag lär bli glada, för vi har inte samma operatör. Men det ska åtgärdas.
Min plånbok blir inte lika glad. Men jag blir glad så då är det värt det. Och det är inte ofta jag pratar så länge i telefon.

Blir nog att jag slår en signal ikväll också...men kanske inte ska prata så att klockan blir jättemycket...Men det är svårt att låta bli :)

Kommentarer
Postat av: tobbe

skulle kommentera ang. red ribbon men fick bara upp sidan kan inte visas :P men iaf =) jag har tvingat på typ alla min vänner att bära red ribbon vare sig dom vill det eller inte... tror faktiskt att i de flesta fall så är det någon som är anhörig. inte precis så att man bara helt plötsligt "hmm kanske ska stödja hiv&aids-frågorna" :)



pusss

2010-06-10 @ 19:45:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0