-

Idag när jag satt och fikade med en vän från gymnasiet (som inte vet) så berättade hon att hon hade fått ärva av sin mormor (eller var det farmor?) och att hon hade levt lite extra bra ett tag på de pengarna. Hon är student precis som jag. Och inget fast extrajobb heller. Som jag.

Jag sa då att jag fått skadestånd för en sak som hände förut och att jag levt lite på de pengarna. Och använt en del som insats i lägenheten som jag och min förra kille köpte. Men hon frågade inte vad som hänt. Och jag tänkte inte berätta heller. För hon är en av dem som jag inte vet hur hon skulle reagera. Dessutom träffas vi inte så ofta då hon bor i en annan stad. Och jag tänker alltid "är det värt det?". Och bor man så långt ifrån varandra och inte har så nära kontakt så anser jag att svaret oftast är nej.

Så idag hände det ännu en gång, jag berättade en del av sanningen. Jag ljög inget, men jag berättade inte allt heller. Men ibland behöver man inte det.


Till en helt annan sak. En vän till mig tycker att jag borde satsa lite på han, han som får mig att le varje gång jag tänker på honom. Men jag vågar inte riktigt innan han vet om min hemlighet. För jag vill inte lägga energi på någon som inte kan hantera detta. Så nästa gång jag träffar honom så ska jag berätta.
Så länge vi är ensamna såklart. Ska dra med honom ut på en liten promenad, och berätta för honom.
Men tills dess så ska jag fortsätta sms:a med honom. Bra att jag fixade ett till abonnemang (skitbilligt, bara 29 spänn i månaden året ut och då både ringer jag och messar gratis till honom och alla andra som har Telia). För de pengarna har jag tjänat in nu.


Ursäkta det långa inlägget. Sen vill jag tacka för kommentaren jag fick idag. Bra med respons och samtidigt få höra hur andra ser på saker och ting. Tack!