"Fastän jag är sjuk så känner jag hopp"
Det jag menar är artikelserien som Aftonbladet kör nu. Som handlar om Sydafrika och HIV.
Nästan var femte sydafrikan är HIV-positiv eller har till och med utvecklat AIDS.
Och om jag inte missminner mig så var det inte så många år sen som Sydafrikas hälsominister gick ut med att frukt och grönsaker botade HIV och AIDS...Helt sjukt egentligen att man kan säga så.
Tack och lov är de relativt bra på att ge mediciner till de som behöver, så var det inte för några år sedan. Men utvecklingen går framåt och jag är övertygad om att det kommer att komma ett vaccin mot HIV och kanske till och med ett botemedel.
När Neliswa Nkwali fick veta att hon smittats med hiv rasade tillvaron samman. Men hon slutade aldrig kämpa och åtta år senare bor hon i ett eget hus med sina två barn.
– Jag drömmer om att få studera, att bli socialarbetare eller sjuksköterska. Så att jag kan hjälpa andra.
Neliswa Nkwali kom till kåkstaden Khayelitsha från landsbygden för snart tio år sedan. Hon kom till ett fattigt och våldsamt område där mer än 30 procent av den vuxna befolkningen har hiv.
Sjukdomar sprids fort
I Khayelitsha trängs plåtskjulen längs trånga gator och eftersom det varken finns vatten eller avlopp sprids sjukdomar fort.
– Brottsligheten var mycket, mycket hög. Man kunde inte gå nerför gatan utan att få mobiltelefonen stulen och när du kom hem från jobbet visste du aldrig om dina saker fanns kvar.
Neliswa bodde tillsammans med sin man och sin dotter. Tillvaron var hård och i omgivningen fanns många hivsmittade. Ändå kom beskedet som en chock.
– Jag fick diagnosen 2001. Jag berättade för min partner att jag hade hiv. Då berättade han att han haft hiv i mer än fem år. Det var han som smittade mig, säger Neliswa till Aftonbladet.
Neliswa stöttades av sin familj och fick bromsmediciner på en klinik som drivs av Läkare utan gränser. Men chocken över smitttan gjorde att hon bröt ihop och blev deprimerad.– Jag mådde jättedåligt i två år. Jag var arg och bitter för att min man inte berättat att han var smittad med hiv.
Räddningen fanns i en stödgrupp på kliniken. Där kunde hon prata med andra drabbade och börja läkningsprocessen.
– Jag har gått vidare. Nu undervisar jag om hiv och aids på en klinik här i området. Jag håller också själv i stödgrupper för hivpositiva.
Vändpunkten kom när medicinen började verka och Neliswa prover visade att antalet vita blodkroppar steg igen.– Jag blev gravid igen och födde min son 2005. Han blir fem år gammal snart och är inte smittad med hiv.
Kort efter sonens födelse fick Neliswa ännu ett glädjande besked. Efter nästan tio år i bostadskö fick hon ett litet betonghus i utkanten av Khayelitsha och kunde lämna kåkstadens plåtskjul.
– I mitt nya hus har jag både elektricitet och rinnande vatten. Jag har till och med avlopp och har det ganska bra.
Nu kan Neliswa fokusera på framtiden och drömmer om ett bättre liv för sig och sina barn. Äldsta dottern är 19 år gammal, går kvar i skolan och klarar studierna bra.
Neliswa hoppas att hon också ska få studera. Drömmen är att bli socialarbetare eller sjuksköterska.
– Fastän jag är sjuk så känner jag hopp.
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7269437.ab
