-

Samma kväll jag berättade för han som får mig att le så var det en sekvens i Seinfeld där folk gick omkring med red ribbons på sig. Inte Kramer, så de vart typ sura på honom...Hur som helst så tyckte jag att det var lite komiskt...Fast då hade jag inte berättat än så jag kunde ju inte säga det till honom.

Sen när vi såg på tv efter att hans pappa plus hans pappas fru gått och lagt sig så dök det upp nåt annat som hade med ämnet att göra. Och jag sa bara "Alltid...det blir alltid så här" och han svarar "Men alltså...hade det inte varit så då hade du inte lagt märke till det". Och han har så rätt, så rätt.

---

Men idag blev lite lite samma sak. Jag åkte och tränade efter skolan, och när jag sitter och äter lunch precis i närheten av tunnelbanestationen...Vad tror ni att jag ser? Jo, killar/män som delar ut broschyrer och kondomer från Noaks Ark (organisation som jobbar med hiv-frågor). Jag var på väg att säga att "Det är lugnt, jag vet det där redan. Jag brukar vara på Noaks ark lite då och då" men av någon anledning så gjorde jag inte det. Jag vet inte varför. 

Skulle kunna vara lite jobbigt ifall någon annan hörde, som jag kanske till och med känner, eller i alla fall vet vem det är. Blir så när det blir för nära. Men jag bloggar om det i alla fall.
Och jag tycker att det de gör är superbra, för människorna i samhället behöver få mer information, mer uppdaterad information. För det folk lärde sig för 10 år sen är rena historiakunskaperna inom det ämnet.

Keep up the good work!

---

En annan sak som hände ganska precis efter jag hade fått mitt besked, ungefär en månad efter. På midsommarafton var det.

Det var någon som skämtade och sa "hiv-mannen" i det skämtet. Och hela midsommarafton var förstörd för mig. Jag blev arg, jag grät och jag ville åka hem. Men hem kunde vi inte åka då vi var mitt ute i skärgården och vi hade ingen bil. (Dit kunde man åka bil nämligen.)


Antingen så pratar folk mer om hiv eller så är det bara jag som hör det på ett annat sätt nu än vad jag gjorde innan jag själv blev drabbad.