-

Då jag var på min första konferens för hiv-positiva unga vuxna så var det ganska kaosartat inuti mig.
I början gick det bra. Men när det kom en smittskyddsläkare som propagerade för den smittskyddslag vi har idag så brast det för mig.

Enligt den så måste den som bär på hiv (även några andra sjukdomar/virus) berätta detta för sin sexpartner, även om man skyddar sig. Mitt ex brydde sig inte ett skit om det. Han brydde sig inte heller om att använda kondom, vilket man måste göra om man är hiv-positiv.

Så jag kritiserade smittskyddsläkaren och sa "Om den lagen hade funkat så hade jag inte suttit här".
Han visste först inte vad han skulle säga. Han försökte väl försvara lagen i alla fall. Jag hade de andra konferensdeltagarnas stöd. Lagen är otillräcklig. Den behöver förbättras.
Det hela slutade med att jag blev så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag gick ut i alla fall. Och en av de som arrangerar hela konferensen följde med mig. Till slut grät jag. Jag gör det när jag blir arg.

Det jag skulle berätta handlade om en helt annan sak. På konferensen fanns det små anteckninsböcker med citat på. Jag lyckades få tag på en av de som hade det mest populära citaten. På den lilla gröna anteckningsboken stod det "Om du finner en väg utan hinder leder den förmodligen ingenstans".