-

Vad är han som får mig att le och jag? Är vi tillsammans? Är vi på g? Jag vet att vi inte är några kk. De få gånger jag varit i närheten av något sådant så har jag inte hållt personen i hand när vi var ute. Och inte heller kyssts eller hållt om varandra i sömnen. Eller somnat på killens bröst heller. Så nej, kk kan vi utesluta. Vi pussas. Vi kramas. Vi håller hand när vi går ute. Vi sover med armarna om varandra. Han smyger fram till mig när jag fixar med något och lägger armarna kring min midja och lägger huvudet på min axel. Han bär mig i sina armar ibland. Han lyfte mig som om jag vore lätt som en fjäder. Och jag håller mig fast genom att lägga benen runt honom. Vi småretas med varandra. Även fast det är varmt när vi sover så håller vi om varandra. Hans föräldrar refererar till mig som hans flickvän. Varken han eller jag säger emot. Mamma säger inget, hon kallar honom vid hans namn eller om hon undrar vad jag gör så frågar hon om jag är i den stadsdelen där han bor. Hon kanske tror att jag gjorde slut med mitt ex för att vara med han som får mig att le. Å andra sidan har hon alltid sagt att huvudsaken är att jag är nöjd med de beslut jag tar. Och att man inte ska tänka på vad andra säger. Men det är lättare sagt än gjort. Undrar vad hans föräldrar tänker om mig. Då vi lärde känna varandra först så var jag förlovad. Sen var jag inte det längre. Och sen spenderade vi midsommar ihop, och lite tid innan det med. Ibland vill jag förklara för dem. Men vad spelar det för roll egentligen? Vi vet vad som hände. Och det är det som är det viktiga. Nu ska jag sova innan det här blir ett ännu längre inlägg. Behövde få skriva av mig lite innan jag stupar i säng. Blir till att gå upp tidigt imorgon. Så är det när man jobbar har jag hört...