-

Det är som en klump i magen som inte försvinner.
Allt jag tänker på är han som får mig att le och lägenheten.

Jag vill ha honom här. Jag saknar hans armar runt mig. Jag saknar när han småretas med mig.
Jag saknar krigen om kuddarna. Och när han lyfter mig som om jag vore lätt som en fjäder.

Jag vet inte om det är han och jag, ja, om vi är tillsammans. Vi säger inte så mycket om vad vi tycker om varandra, men handlingar säger mer än ord. Jag får en massa "tänk om"-tankar som är worst case scenario.


Ps. Jag vet att detta egentligen inte är en kärleksblogg men just nu är det en kärleksblogg...För det är han som får mig att le och lägenheten som alla tankar går till.