-

Även fast jag var i sån chock i samma veva där jag fick mitt besked så är det två personer jag minns extra tydligt. Det är de poliser jag fick prata med samma dag som den ena av dem ringde mig.

Jag blev påmind om honom (den andra var en kvinnlig polis) då jag hittade en artikel jag klippte ur Svenska Dagbladet som handlar om att de hade förhört 80 tjejer (kvinnor) där den yngsta var bara 12 och den äldsta var 20. Ska påpeka att han var 32 år gammal när han åkte in.

Så han, och den kvinnliga polisen. De finns kvar i minnet. Och jag kan se bilden av dem. Och hur de tyckte det var lite obekvämt att fråga om mitt ex hade berättat att han var hiv-positiv. Jag var glad att det var både en manlig och en kvinnlig polis. De kompletterade varandra på ett väldigt bra sätt. Och jag fick ta det i min takt. Och han hjälpte mig att ringa mamma när jag själv inte klarade av det eftersom jag grät och inte fick fram några ord.

De bidrog till att jag gillar poliser. Det gjorde jag innan detta också, men mitt förtroende för dem ökade ännu mer tack vare de två.