Jag kan...och han ger efter
Jag är lite morgontrött av mig, eller seg på morgonen.
Speciellt om jag vet att jag inte måste gå upp. Han som får mig att le hade ställt klockan då han inte ville sova bort hela dagen innan det var dags att åka till jobbet.
Min mobil väckte mig lite tidigare än det dock, batteriet var på väg att ta slut så den tjöt. Efter det somnade jag väl inte om riktigt ordentligt. Men jag vaknade med hans armar om mig. Och efter att jag hade gått upp och stängt av ljudet på telefonen (är den telefon jag bara ringer till honom...det har blivit så i alla fall) så la jag mig bredvid honom, och hans armar är kring mig igen.
När hans klocka väl ringde (då hade vi varit vakna ett tag och bara gosat) så var han på väg upp. Och han gick upp. Och stängde till för mig (går att dra för skjutdörrar för sängen). Men sen lyckades jag få honom att lägga sig ett litet tag till. "Men bara en liiiiiten stund till" sa jag. Och han svarade "För dig finns det ingen liiiiten stund, du kommer bara hålla kvar mig" och så la han sig i alla fall. Det blev väl kanske 5 minuter till. Men det var det värt.
Någon dag framöver när han och jag är ensamna så tänkte jag prata lite mer med honom om han har några funderingar kring hiv. Så han inte är rädd för något eller tror något som inte stämmer. För jag vill inte att han ska tänka något sånt, eller behöva vara "rädd" för mig. Det är lite läskigt för mig, för jag vet inte riktigt hur jag ska prata med honom om det. Jag har aldrig gjort det här förut. Inte på det här viset.
Speciellt om jag vet att jag inte måste gå upp. Han som får mig att le hade ställt klockan då han inte ville sova bort hela dagen innan det var dags att åka till jobbet.
Min mobil väckte mig lite tidigare än det dock, batteriet var på väg att ta slut så den tjöt. Efter det somnade jag väl inte om riktigt ordentligt. Men jag vaknade med hans armar om mig. Och efter att jag hade gått upp och stängt av ljudet på telefonen (är den telefon jag bara ringer till honom...det har blivit så i alla fall) så la jag mig bredvid honom, och hans armar är kring mig igen.
När hans klocka väl ringde (då hade vi varit vakna ett tag och bara gosat) så var han på väg upp. Och han gick upp. Och stängde till för mig (går att dra för skjutdörrar för sängen). Men sen lyckades jag få honom att lägga sig ett litet tag till. "Men bara en liiiiiten stund till" sa jag. Och han svarade "För dig finns det ingen liiiiten stund, du kommer bara hålla kvar mig" och så la han sig i alla fall. Det blev väl kanske 5 minuter till. Men det var det värt.
Någon dag framöver när han och jag är ensamna så tänkte jag prata lite mer med honom om han har några funderingar kring hiv. Så han inte är rädd för något eller tror något som inte stämmer. För jag vill inte att han ska tänka något sånt, eller behöva vara "rädd" för mig. Det är lite läskigt för mig, för jag vet inte riktigt hur jag ska prata med honom om det. Jag har aldrig gjort det här förut. Inte på det här viset.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Hej.
Har precis suttit helt klistrad och läst igenom din blogg just nu och måste säga att jag beundrar såna som dig. Att man orkar möta någon som gjort något så dumt mot en, att man orkar stå på sig. Jag har i mina yngre dagar varit oförsiktig när det gäller sex och aldrig använt en kondom. Idag är jag bara glad att jag haft tur och inte blivit smittad (hade sex med en kille från england nere i spanien som var drogmissbrukare fick jag reda på, risken känns lite större än vanligt att bli smittad då).
Tack för att du skriver den här bloggen och ger information till andra. Gud vad jag kommer tjata på mina framtida barn att skydda sig!!
Trackback
