I could really use a wish right now

Can we pretend that airplanes
In the night sky
Are like shooting stars
I could really use a wish right now


Samma dag som jag fick mitt besked var även samma dag som proverna togs. 
På morgonen var jag på infektionskliniken i Solna (som numera slagits ihop med Huddinge och allt finns i Huddinge nu). Sen var det många timmar tills jag skulle få svar. För att få tiden att gå så föreslog mamma att vi skulle hyra en film. Hon fanns med mig hela dagen.

Jag tänkte att vi kunde hyra någon komedi, för att lätta upp stämningen lite. Men det kändes bara komiskt. Jag var inte alls på humör för någon komedi. Så det blev "Stolthet och fördom" istället. Den filmen kommer alltid att påminna mig om när jag satt i mammas soffa och bara ville att tiden skulle gå.

När det var dags att åka tillbaka och få svaren så var det på gränsen att jag blev überreligiös. Jag tänkte "om det finns en gud, så skulle han/hon/den/det aldrig låta det bli ett positivt resultat" (alltså att jag var smittad). Fast innerst inne visste jag nog redan. Jag förstod helt plötsligt varför jag blev sjuk i januari 2005. Och varför ingen såg nån halsfluss, även om det var det de sa att jag hade. Symptomen för primärinfektion är nämligen hög feber under ganska lång tid (i mitt fall nästan två veckor), halsont. Men det är bara några av symptomen. Vissa reagerar inte alls, och kan gå med viruset i sig helt ovetandes i många, många år. Andra får helt andra symptom, och eftersom det liknar en jobbig förkylning så är det svår även för läkare att ställa diagnos.

Men helt ärligt. Om jag hade varit läkare så hade inte min första tanke när en 15-årig tjej kommer in med hög feber och halsont att hon nyligen har smittats med hiv. Halsfluss, eller kanske körtelfeber, men inte hiv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0