-

Nu är det mycket nytt på gång. Ny skola med nya lärare och nya klasskompisar.
Ingen vet något. Och så tänker jag låta det vara. I alla fall ett tag framöver. Varför ska de behöva veta?

Det enda som är bra att säga till om är väl när det är läkarbesök, provtagning och såna saker? Fast så säger jag ju bara att det är läkarbesök. Jag gillar inte att berätta halva historier. För säger man provtagning så blir motfrågan "Jaha, för vadå?" och jag vill inte gärna berätta att de ska kolla mina virusnivåer i blodet...

På tal om det så är det snart dags igen. Men jag hoppas att det dröjer ett bra tag till innan det är dags för mediciner. I maj är det tre år sen jag fick veta. Och nu i januari är det fem år sen jag blev smittad. För fem år sen (och några dagar) så låg jag hemma med vad alla trodde var en influensa, men som egentligen var en primärinfektion.

Så...grattis på 5års-dagen viruset i min kropp!



Om vi backar lite, till hur jag kom att tänka på att jag inte ska berätta i den nya klassen. Jo, idag såg jag att jag blödde på tumryggen. Ungefär som ett papercut på knogen där vid tummen. Och det jag tänkte var "tänk om de visste..."