World AIDS Day 2009
Idag har jag tänkt extra mycket på mina vänner som också är drabbade av detta. Jag tänker på en vän som alldeles nyligen fick börja äta mediciner. Vi fick båda vår diagnos samtidigt, trots att jag hade varit smittad redan i mer än två år då. Jag kan nästan kalla mig lycklig.
Jag har också en vän som är född med HIV, hans mamma var smittad och han smittades vid födseln. Han är över 20 år gammal och har ALDRIG ätit mediciner.
Jag tänker på min familj, där inte alla vet. Jag tänker på min sambo, där ingen i hans familj eller kompisar vet om min situation.
Mitt Red Ribbon som jag har tappade jag tyvärr förra året. Jag har band men jag saknar den pin jag hade. Får ta och köpa en ny. Eller flera. Att ge till de vänner som vet, de som stöttar mig.
Och jag tänker på den dagen då jag vågar gå ut mer offentligt med detta utan att riskera att bli snett kollad på när jag är ute, eller att ingen vågar dela på en drink eller bli avvisad då jag kramar om någon.
Än så länge är jag halvanonym. Jag har ställt upp i tv, radio och på intervjuer i tidningar. Och jag gör det gärna igen, så länge jag inte visar ansiktet på bild, och eventuellt kunna förvränga min röst lite.
Jag kommer jobba för det här. Jag kommer driva det här längre. Det SKA uppmärksammas. Och barnen i skolorna ska få tillgång till ny information. Så de inte som jag, tror att de ska dö. Skolböckerna behöver uppdateras, lärarna behöver uppdateras. Mycket har hänt på 10 år, mycket har också hänt på 5 år.
Jag tänker hålla ämnet uppe året runt. Inte bara idag. Men det är bra att det finns en dag då HIV/AIDS får extra uppmärksamhet. Och inte bara när det är nya "hivmän" i farten.
jag måste säga att jag verkligen blir rörd när jag läser dina inlägg. vet inte riktigt vad jag ska säga, du har fått mig att öppna ögonen. att man inte kan lita på en person om något så viktigt är tragiskt, borde vara en självklarhet för alla som har de och berätta innan man har sex med någon. tycker att du verkar vara en stark person och hoppas att du fortsätter blogga. kommer gå in på din blogg och förväntansfullt se om du har skrivit någon nytt
Det är viktigt att det finns såna som du som ändå vill öppna ögonen på människor och få dem att förstå.
Det har gått mycket illasinnade rykten om hur HIV sprids så att vissa knappt ens velat vara när dem, och det är så fel! När jag hade praktik på infektionskliniken så träffade jag många HIV-infekterade och där var ju regeln att vi inte fick ta blodprov på dem t ex, det fick bara de utbildade sjuksköterskorna göra... detta tyckte jag var lite synd för alla dra man tar blodprov på då? de kan ju lika gärna ha det bara att man inte vet! många bland vårdpersonaler är också oroliga när de ska behandla en HIV-patient... fortfarande denna överdrivna rädsla vilket är synd :(
