-

Det händer att då man pratar om allvarliga saker så dyker HIV upp (i alla fall kring mig, fråga inte varför...alla vet ju inte). För många är det en av de värsta sakerna som kan hända. Värre än cancer, värre än en släktings bortfall.

För mig var det en av de värsta sakerna som skulle kunna hända då jag alltid har velat ha barn och bilda familj och jag trodde att det var mission impossible. Men det är det inte, vet jag nu. Och det är jag väldigt glad för.

Jag kommer ihåg när jag berättade för en av mina bästa killkompisar, J. Vi gick på väg från skolan och jag pratade lite om våren innan och sa att jag tänkte berätta varför det blev så, att jag försvann mer eller mindre.
Jag sa att det hade hänt något. J frågade om det var jag som var den som drabbats. Jag svarade att det var det.
J sa "Ja, men du har ju inte AIDS i alla fall". Jag kunde inte låta bli att skratta när jag svarade "Nej, men nästan".

J blev väldigt chockad medan jag mest tyckte att hela situationen blev ironisk. Jag skrattade och han hade tårar i ögonen. Det kändes så fel, men ändå så klockrent. Det bekräftade bara mina tankar om att bli smittad med HIV är en av de värsta sakerna som kan hända...