Svar på kommentarer
Emma:
Håller tummarna du slipper mer nu gumman! Du har ändå klarat dig riktigt lindrigt, tappade 5 kg S och 10 kg med K i början pga av att jag mådde så illa. Så ses vi snart hoppas jag! Kul att läsa att allt går bra för dig/er kramar
Svar: Jo, jag vet att det var hyfsat lindigt men det försvann ändå 5 kg från mig också. Jag har inte vägt så lite på flera år och kläderna satt helt fel. Får se vad vågen säger den 22 september när jag ska dit igen :)
Jag hoppas att vi ses snart igen jag med :)
Carola:
Mmm, folk har tyvärr svårt att hålla käft om sådana saker, trots att man ber dem... de vill så gärna visa att de var 'först' med att veta. Tragiskt.
Mmm, folk har tyvärr svårt att hålla käft om sådana saker, trots att man ber dem... de vill så gärna visa att de var 'först' med att veta. Tragiskt.
Svar: Ja, det är väl det som är det irriterande. Jag hade dock inte sagt rakt ut att jag inte ville att det skulle sägas vidare men det tycker jag är normalt hyfs. Jag vet att man kan råka försäga sig (jag har gjort det en gång, och jag kom på mig själv direkt efteråt och har skämts för det sen). Men att säga det inför en grupp med människor. Hallå? Så gör man bara inte! Min vän var inte först med att veta heller. Dock hade jag velat att min vän var tyst så jag själv hade fått berätta då en i gruppen var fröken L, och henne ville jag verkligen berätta för face to face. Men så blev det inte.
Svar på kommentarer
Ameera: (Svar från föregående inlägg)
Men i Sverige ska det väl också vara bådas ansvar att skydda sig.
Svar: Ja, det kan man ju tycka. Men i smittskyddslagen så läggs allt ansvar på den som har HIV. Vilket vaggar in en del i falsk trygghet. Självklart så ska ju båda vilja skydda sig. Och det är sällan någon som verkligen säger nej om man frågar om man ska använda kondom. Det var ju bara den där lilla detaljen om att man skulle fråga om det...Många tycker det är jobbigt. För mig är det inte ens ett val så för mig är det inget konstigt.
Svar på kommentarer
Malin: Jag är nyfiken på ditt namn, Felicia, det är bara ett namn du tagit för att inte avslöja ditt riktiga namn va? :) är bara nyfiken!
Svar: Ja, Felicia är det namn jag använder mig av vid kontakt vid media, det eller Jenny. Jag har alltid tyckt om det namnet :) Mitt riktiga namn är helt annat. Men det är lite svårt att prata annars, redan då man hälsar. De på Efterlyst vet inte mitt riktiga namn, utan de känner till mig som Felicia.
Anonym: Tycker bilden av HIV blev fruktansvärd hemsk efter din insats tyvärr.. Men förstår att de vinklat det på så sätt...
Svar: Jag har inte sett programmet själv och jag vet bara de citaten som jag sa som de skulle använda sig av. Jag vet inte om hur de har vinklat innehållet, för jag vet inte vad de andra involverade säger. Jag måste dock erkänna att det var svårt att vädja till honom att lämna över sig själv utan att sitta där och tycka synd om mig själv. För det gör jag inte. Jag lever ett riktigt bra liv, även fast jag har det här viruset i kroppen.
Hade möjligheten funnits att se hela programmet innan det sändes så hade jag gjort det men då allt går så snabbt där så fick jag bara veta vilka citat de skulle använda sig av.
Det den där killen har gjort och inte försvarbart för fem öre, vilket även gäller mitt ex. Det sista jag vill är att folk ska tänka "Åh, stackars henne!".
Har du lust får du gärna utveckla vad det gjorde att det lät så hemskt. Jag ska kolla på programmet imorgon och får se ifall jag kan se vad du menar, men jag vill gärna höra dina tankar!
Till sist vill jag säga att det här är andra gången jag är med i TV och det är inte alltid lätt att veta hur det kommer se ut i sammanhanget. Sist jag var med fick jag se programmet i sin helhet (de delar som involverade mig) och godkänna. All feedback ni ger gör att jag kan göra ett bättre jobb till nästa gång (om det blir en sån).
Svar: Ja, Felicia är det namn jag använder mig av vid kontakt vid media, det eller Jenny. Jag har alltid tyckt om det namnet :) Mitt riktiga namn är helt annat. Men det är lite svårt att prata annars, redan då man hälsar. De på Efterlyst vet inte mitt riktiga namn, utan de känner till mig som Felicia.
Anonym: Tycker bilden av HIV blev fruktansvärd hemsk efter din insats tyvärr.. Men förstår att de vinklat det på så sätt...
Svar: Jag har inte sett programmet själv och jag vet bara de citaten som jag sa som de skulle använda sig av. Jag vet inte om hur de har vinklat innehållet, för jag vet inte vad de andra involverade säger. Jag måste dock erkänna att det var svårt att vädja till honom att lämna över sig själv utan att sitta där och tycka synd om mig själv. För det gör jag inte. Jag lever ett riktigt bra liv, även fast jag har det här viruset i kroppen.
Hade möjligheten funnits att se hela programmet innan det sändes så hade jag gjort det men då allt går så snabbt där så fick jag bara veta vilka citat de skulle använda sig av.
Det den där killen har gjort och inte försvarbart för fem öre, vilket även gäller mitt ex. Det sista jag vill är att folk ska tänka "Åh, stackars henne!".
Har du lust får du gärna utveckla vad det gjorde att det lät så hemskt. Jag ska kolla på programmet imorgon och får se ifall jag kan se vad du menar, men jag vill gärna höra dina tankar!
Till sist vill jag säga att det här är andra gången jag är med i TV och det är inte alltid lätt att veta hur det kommer se ut i sammanhanget. Sist jag var med fick jag se programmet i sin helhet (de delar som involverade mig) och godkänna. All feedback ni ger gör att jag kan göra ett bättre jobb till nästa gång (om det blir en sån).
Svar på kommentarer
Kommentar från Amanda:
Hej! Jag brukar aldrig kommentera på bloggar där jag inte känner personen men jag var tvungen att säga hur mycket jag tycker om din blogg! Jag började följa den efter din artikel i Solo och jag vill bara säga att du gör ett toppenjobb! Det finns så många fördomar mot HIV så det är jätteskönt när du som är en svensk, heterosexuell tjej berättar om ditt helt normala liv som inte behöver styras av ett virus som du råkade få. Det kan verkligen hända vem som helst och därför är det så viktigt att få ut mer information till folket, särskilt ungdomar! Jag skrev mitt examensarbete om HIV/Aids och jag måste erkänna att jag var ganska fördomsfull innan. Jag trodde knappt det existerade i Sverige och det var helt otänkbart för mig att en kille jag skulle ligga med kunde ha viruset! Jag trodde dessutom att HIV är samma sak som Aids, att det oftast syns på en person om den är smittad och att man knappt kunde leva ett normalt liv med HIV. Men efter att ha fördjupat mig i ämnet har jag insett att jag hade helt fel. Kunskap är superviktigt för att knäcka fördomarna och motverka fortsatt spridning av HIV. Tack för din fina blogg och för att du bidrar med att sprida kunskap! Lycka till med allt och ett stort grattis till graviditeten!
Svar:
Hej Amanda!
Vad kul att du tycker om min blogg, det värmer!
Jag skrev mitt projektarbete i gymnasiet om HIV, jag insåg att det var riktigt bra för att informera utan att jag behövde berätta om mig själv, om jag inte ville det. Skulle någon fråga mig "Men hur vet du det?" så hänvisar jag bara till projektarbetet, hur bra som helst!
Innan jag drabbades själv så hade jag också en hel del fördomar om HIV. När jag fick min diagnos så trodde jag "Jaha, okej, men då får jag väl leva i ytterligare 10 år". För jag visste inte hur bra dagens mediciner är! Och det kändes lite lättare när min läkare sa att jag kan få barn, friska barn!
Jag trodde också att det syntes på den som var smittad. Och i början kändes det som om att det syntes på mig, det kändes som om det stod "HIV" i pannan på mig. Men då jag fick träffa andra med liknande bakgdrund som jag själv så insåg jag att det syns inte, och de ser ju ut som alla andra. Någonstans där så kändes det som om ytterligare en tyngd lyftes från mina axlar.
Kommentar från Kim:
Har just hittat till din blogg och av nyfikenhet och ditt härligt positiva sätt att skriva så återkommer jag igen :) Även jag ska ha mitt första barn, Mars 2012 och nu blev jag sååå sugen på pommes + ostsås! Kul med testet, känslan är verkligen speciell när resultatet kommer.
Ha en trevlig helg!
Svar:
Hej Kim!
Vad roligt att du har hittat hit! Och att du kommer tillbaka! :)
Visst är det lite spännande att vara gravid, även om man blir lite förvånad över vad kroppen ställer till med (illamående, sug efter vissa saker osv.) Hoppas att du mår bra och inte plågas alltför mycket av den lill* i dig :)
Svar på kommentar(er)
Ameera:
1. När berättar man att man är gravid egentligen? Alltså i jobbsökningsprocessen?
2. De där körsbären är de godaste jag vet :D
Svar:
1. Det behöver man inte göra under hela jobbsökningsprocessen. Däremot så syns det ju efter ett tag, även om man kan anpassa sin klädsel till en viss del. Man har ingen skyldighet heller att svara på ifall den som intervjuar frågar "Har du tänkt skaffa barn inom en snar framtid?" för att säga ett exempel. Visserligen kan väl förtroendet skadas, men om de säger sen att de inte vill ha kvar en på grund av att man är gravid, ja, då hade jag inte velat vara kvar i alla fall.
2. Jag älskar de annars också, men ännu mer nu måste jag säga! Har nog ätit lite för mycket av dem och dödskallarna för det känns på tungan att jag har ätit såna där sura godisar :) Men det är ju så gott!
Malin:
1. Jag tycker det är kul att du tar dig tid att svara på kommentarer! då vet man att du läser dem :) Och det är roligare med längre svar än korta och tråkiga ^^ haha
Svar:
Vad kul att du tycker det! Jag tycker det är kul att ni kommenterar och frågar. Det är precis det som var syftet med den här bloggen. Ibland så svarar jag i personens blogg (om den har sådan) och när det har gällt mer komplicerade saker eller personliga saker så har personen ofta lämnat en mailadress, och då svarar jag där :)
Jag vet dock att jag är bra på att sväva ut när jag skriver, det bara flyter på och sen helt plötsligt har jag skrivit fem rader :)
1. Det sägs att man väntar en tjej om man är sugen på sura saker... stämde för mig, det enda jag kunde äta ett tag under graviditeterna var färsk citrun och sura s-märken.
Svar: Men oj då! Det visste jag inte. Men någon stans i mig så känner jag på mig att det är en tjej. Vi kommer inte kolla det men jag tror det, det känns så. Sen vad jag minns att jag läst förut så ökar chansen (eller vad man ska säga) att få en tjej om man äter mycket mjölkprodukter. Svärmor brukar kalla mig för deras lilla kalv när jag är på besök just för att jag dricker rätt mycket mjölk. Ost äter jag också. Men jag vet inte om detta är sant, men det lär jag ju märka om några månader :)
Svar på kommentar(er)
Fick två kommentarer från Ameera som jag tänkte svara på här:
1. Alltså jag känner mig så okunnig. Men hur stor är risken att han smittas? Jag växte nog upp i eran när man sa att man blev smittad direkt man hade sex med nån med hiv eller aids.
2. Är man väldigt oförskämd om man frågor hur du smittades? Alltså... ja av sex såklart. Men omständigheter typ..
Svar:
1. Tycker det är bra att du frågar, för frågar man inte så får man inte veta. Risken att min kille skulle smittas av mig nu är väldigt, väldigt låg. Det går inte att säga någon exakt procent. Men då jag äter mediciner så har jag väldigt låga virusnivåer. Och har man låga nivåer så har man lite virus i sig och ju mindre virus, desto mindre smittsam är man. Sen är det svårare att smitta överförs från kvinna till man (även om jag känner till fall där detta hänt). Men risken finns alltid. Däremot så säger vissa forskare att om den HIV+ har omätbara mängder virus så kan man ha oskyddat sex för att få barn, men det får man inte göra enligt svensk lag så det gäller inte här.
2. Fråga får man alltid göra här :) Men jag vet inte exakt när jag smittades. Dessutom tror jag inte att någon vinner något på att jag berättar HUR jag hade sex med mitt ex. Vi var i ett förhållande. Vi hade inte varit tillsammans så länge. Så vi hade sex ofta. Han visste om att han var smittad, men sa det inte till mig och han försökte inte heller skydda sig med kondom. Jag smittades och han avtjänar nu ett straff i fängelse för det då det är ett lagbrott och klassas som grov misshandel att smitta någon med HIV (framförallt om man inte berättar att man har HIV och inte använder kondom). Det bör finnas mer om detta i bloggen lite längre bakåt, så kika där :) Eller fråga igen om du inte är nöjd med svaren :)
Svar på kommentar
Fick en kommentar från Beca som löd:
Heej:) har en fråga. Om jag har fattat rätt så är din kille inte smittad? Men det var ingen planerad graviditet? Men hur blev du gravid? Gick kondomen sönder?.. Grattis föresten, hitta din blogg via familjeliv, är också beräknad i mars :D
Svar: Du har förstått det helt rätt, min kille är inte smittad. Och nej, det var ingen planerad graviditet. Vi har alltid varit jättenoga med att skydda oss och har inte haft oskyddat sex en endaste gång sen jag fick min diagnos. Även de gånger det har blivit fyllesex så har det varit kondom på då det är som en rutin för oss, det är inget vi ens tänker på.
Så antingen var det ett litet hål i den kondom vi använde just den gången, eller så kan det ha varit så att den har glidit av lite och sen åkt på igen så lite sperma kom ut. Men vi vet inte helt säkert.
Jag har dock en vän som blev gravid trots kondom, och antagligen var det ett litet hål i den. Och vid rätt användning så är kondom 98-99% säkert vad jag har läst mig till. Så vi tillhör väl de där felprocenten nu :)
Får gratulera dig också! Team Marsbebis :)
Svar på kommentar
Kommentar från Johanna:
Hej! Stort grattis, har inte följt med på ett tag men superkul att ni ska ha barn!! Illamåendet är en pest men det lättar förhoppningsvis efter v12. Är själv hiv positiv och fick barn för fyramånader sedan. Undrar om du medicinerat under hela graviditeten? Själv började jag v20 och medicinerade fram till snittdagen. Jag ville inte få medicin med PI i då jag läst studier som ser samband med dessa och för tidig förlossning- kolla upp detta. Allt gick jättebra för mig och jag hoppas och tror det blir detsamma för er. Ang ammning så skyllde jag på att jag var tvungen att äta blodtrycksmedicin sista veckan av graviditeten och ett tag efter
förlossningen (rätt vanligt med högt blodtryck under graviditet) och att medicinen inte funkade ihop m ammning. Sedan sa jag att jag valde att fortsätta m flaska eftersom mina bröst slutat producera mjölk och att det kändes lättast så. Det var inga problem, även om folk tyckte synd om mig som inte kunde amma. Men flaska har funkat jättebra, bekvämt på stan och min bebis har varit kärnfrisk än så länge. Tycker du ska noga överväga om det är rätt tidpunkt att berätta för anhöriga just nu. Man är så känslig under graviditeten med alla hormoner och allt nytt, och behöver lugn och ro. Att behöva möta andras reaktioner kanske kan bli lite mkt?
Svar:
Hej Johanna!
Tack så mycket! Ja, jag hoppas att det går över. Men jag mår inte illa varje dag, så det är ju i alla fall något.
Jag har ätit mediciner sen i början av februari så jag har ätit hela tiden. För mig ansåg de att jag kunde fortsätta med de mediciner jag har utan att riskera hälsan för barnet. De hade dock inte gett mig dessa mediciner om jag inte hade ätit de här från början. De anser att risken för mig, att jag ska må dåligt av att byta mediciner, ska påverka barnet mer än medicinerna. Dessutom har de här medicinerna använts i många länder av gravida kvinnor och det har gått bra. En vän till mig blev också förvånad när hon fick höra om den kombination jag tar och rekommenderade mig att prata med dem då hon inte skulle få ta samma preparat. Hade vi planerat att skaffa barn så hade de fixat så jag fick byta, men nu blev det inte så :)
Bra sak där med amningen. Har redan fått lite frågor kring det. Men jag försöker avdramatisera det lite då jag vet att det funkar ypperligt att ge ersättning. Min lillasyster fick det och hon har inga allergier eller problem med immunförsvaret som en del hävdar att man kan få om man inte ammas. Jag däremot har pollenallergi och har alltid haft taskigare immunförsvar än henne, även innan jag blev smittad med HIV. Fördel med att flaskmata är väl också att pappan kan vara mer delaktig, vilket han inte kan vara på samma sätt om man ammar.
Viljan att berätta för några i familjen har avtagit då det är för mycket som står på spel. Och om jag inte har berättat på över 4 år, vad gör 1-2 år till? Och just nu skulle det antagligen skada mer än hjälpa ifall jag skulle berätta.
Kul att du kikade in och kommenterade, alltid lite extra kul när en annan HIV+ kikar in.
Då du inte hade lämnat någon mailadress så får jag fråga här istället: Fick du välja på att föda vaginalt eller med kejsarsnitt? Eller rekommenderade de kejsarsnitt för dig? Tänkte främst med tanke på att du började med mediciner i v20 och att de vill att man har omätbara virusmängder för att föda vaginalt (om jag förstått det rätt, men rätta mig gärna om jag har fel).
Föreläsningen idag, på RFSL
Fick den här kommentaren från Anna:
Jag förstår att det känns pirrigt med att du vill "komma ut" men inte riktigt hur när och var (om jag har förstått dig rätt?). Hur ställer sig J till detta? Vill han att du håller det hemligt eller att du berättar?
Svar:
Jo, det är helt rätt att det är pirrigt som bara den! J stöttar mig oavsett hur jag gör. Och då jag inte kommer föreläsa i Stockholm, där jag bor (i alla fall inte på många år) så är risken liten att jag kommer stöta på folk jag känner när jag är ute och föreläser.
Och efter idag så vill jag bara ännu mer ut och föreläsa. Jag flikade in när min vän föreläste (var i en relativt liten grupp så vi diskuterade en del också) och bidrog även med en del fakta.
Inför J's släkt och familj så har vi inte berättat. Detta då vi inte riktigt kan se att fördelarna kan överväga eventuella nackdelar. Men den dag vi bildar familj så blir det en annan sak i och med att graviditeten skiljer sig mot "vanliga".
Vill bara tillägga att de var supertrevliga på RFSL och att det var jättekul att vara där. Min vän gjorde ett bra jobb och jag blev så peppad att föreläsa att jag snarast ska boka möte på Skatteverket / Nyföretagarcentrum så jag kan starta ett företag. På så sätt kan jag fakturera när jag föreläser. Många är inte sugna på att ge pengar cash eller lägga till en på lönelistan. Vilket är helt förståeligt.
Har man inget att göra så skaffar man sig...
Svar på kommentar
Kommentar från Anna:
Det måste vara svårt att inte bli bitter över det faktum att ditt ex lurade dig och var otrogen med fem andra tjejer? Och gav dig hiv om jag har förstått dig rätt.Vet du om du själv smittade någon annan under de 2,5 åren efter att din relation tagit slut?
Tittar in här med jämna mellanrum. Du behövs! Kloka inlägg av klok tjej. Kram
Svar: Nog har jag varit bitter. Men inte så länge. För vem är det som drabbas av det? Jo, jag och mina nära och kära. Jag har mest varit arg på honom. Och han förklarade att han var rädd att jag skulle ta avstånd om han berättade att han hade hiv. Och jag sa till honom att jag kanske hade blivit lite rädd men jag skulle antagligen inte ha tagit avstånd från honom. Detta sades när vi var på rättegången i tingsrätten.
Men jag bestämde mig tidigt för att det här inte ska få styra mitt liv. Det är en del av mitt liv men det är inte det som styr mitt liv.
De gjordes en smittspårning på de jag hade haft sex med under de åren från att jag och mitt ex gjorde slut och ingen av dem blev smittad av mig. Några pratade jag med efteråt och de bekräftade detta. Tack och lov, eller vad man ska säga, så är det svårare att smitta från tjej till kille. Jag hade nog mått ännu sämre om jag hade smittat någon, även fast jag inte visste och egentligen inte skulle klandras för det. Men jag hade haft svårt med det.
Tack så mycket, och jag hoppas att det inte dröjer tills du kikar förbi nästa gång :)
En helt vanlig torsdag
Fick en kommentar från Nikki:
Hejsan! Hur fick du HIV? Din pojkvän var otrogen eller annat?
Du fick primärinfektion men det står på RFSL att infektionen går över men att lymfkörtlar består svullna för alltid utan att ge obehag..stämmer det? Kan du förklara på vilka ställen blir lymfkörtlar svullna och hur stora exempelivs?
Vill bara skicka en hälsning till dig för att du är så stark!
Vill bara skicka en hälsning till dig för att du är så stark!
Svar: Hej Nikki!
Jag blev smittad av min (dåvarande of course) pojkvän när jag var 15 år gammal. Han blev själv smittad i mitten av 90-talet, hur vet jag inte säkert. Och kanske inte han heller. Under vårt förhållande som varade från september till juni/juli så har jag bevis för att han var otrogen med fem olika tjejer. Dessa bevis kom fram under rättegången mot honom. Han dömdes för försök till grov misshandel mot dessa flickor. Mot mig och en till tjej som smittades, dömdes han för grov misshandel.
Mina lymfkörtlar svullnade under primärinfektionen. Men jag kan inte säga att mina har varit lika stora sen dess.
Mina var som vid en halsfluss. Svullna, och när man kände på dem så var de som bollar nästan. Inte mjuka som de är annars. Jag kände att de var svullna vid halsen, även lymfan är mer komplex än så. Vet att det finns större körtlar vid insidan av låren med. Ärligt talat var biologi inte mitt starkaste skolämne ;)
På halsen var de svullna så att det syntes. Och så har de bara varit då och när jag har haft halsfluss.
Men det är lurigt med dessa primärinfektioner då många inte får en. Och av de som får en så kan de förväxlas med en halsfluss eller något annat om man inte tar hiv-test såklart.
Hoppas att det här svaret var det du letade efter, annars är det bara att fortsätta fråga så ska jag svara så gott jag kan. Ta hand om dig!
Slapp- och pluggsöndag
Fick en kommentar från Anna angående förra inlägget.
Hon skrev så här:
Får du specialisttandvård för att du har hiv? Det förekommer ju en del blod iom tandlagning. Eller går du till folktandvården? Jag vill inte verka oförskämd, men jag tänkte på att gravida hivsmittade kvinnor förlöses "separat" så det kanske är lika med tandvård?
Svar: Nej, det får jag inte. Dock går jag på ett ställe som heter Medicinsk tandvård och som finns på sjukhuset. Man kan gå där av olika anledningar. Jag valde att gå där då de som jobbar där är vana vid diverese sjukdomstillstånd hos patienterna. Blev väldigt dåligt bemött av en tandläkare jag hade förut och vill därför inte gå hos en "vanlig" tandläkare. Men jag vet vänner som går hos sina vanliga tandläkare, då de har kunnat hantera det, vilket en av mina gamla tandläkare inte kunde.
Min tandläkare på medicinsk tandvård skyddar sig så som alla tandläkare bör skydda sig. Då det kan förekomma en del blod/skvätt så använder hon visir (och munskydd givetvis). Och även ett förkläde av plast som hon sedan slänger. Var samma hos tandhygienisten, bortsett från visiret då det inte behövdes.
De använder ju handskar och blod sprutar väldigt sällan från munnen. Så egentligen kan jag gå på en vanlig mottagning (den jag går på tillhör ändå Folktandvården) om jag skulle vilja det. Men jag väljer att gå där jag går pga bemötandet och lite andra, privata anledningar.
Dagen spenderades i soffan hos J ganska länge innan jag åkte hem för att plugga det sista inför morgondagens tenta. Har hunnit repetera en del saker flera gånger så jag känner mig väl förberedd på morgondagen. Terminens näst sista tenta. Och det är bara mars. Det kan inte bli så mycket bättre :)
Dagen spenderades i soffan hos J ganska länge innan jag åkte hem för att plugga det sista inför morgondagens tenta. Har hunnit repetera en del saker flera gånger så jag känner mig väl förberedd på morgondagen. Terminens näst sista tenta. Och det är bara mars. Det kan inte bli så mycket bättre :)
Ikväll står det ärtsoppa och pannkaka på middagsmenyn. Är ju en "klassisk" torsdagsmeny, men jag gör lite annorlunda denna vecka.
