Tillbaka igen
Det har trillat in lite kommentarer och jag har tänkt ägna detta inlägg åt dem, enjoy!
Först från Beca:
Hur berättade du för din pojkvän att du har hiv? Svar: Min pojkvän har vetat om det i princip lika länge som jag. Han fick veta det väldigt, väldigt kort efter. Just exakt vad jag sa minns jag inte. Jag minns inte mycket från den tiden, det mesta är bara svart. Men vi blev förvarnade en dag innan kan man säga. Dagen före så pratade jag med både polis och med en kvinna som arbetar på Karolinska sjukhuset i Solna. Provet fick jag ta först klockan 10 dagen därpå. Vid 15-16-tiden kom vi tillbaka för att få svar. Jag och min mamma var det då. Min pojkvän var på jobbet. Jag har för mig att jag sa det på telefon...och att han sen åkte hem till mig från jobbet. Sen till Anonym hej, skulle gärna vilja veta hur de är och leva med Hiv dagligen i stora drag, skriver en uppgift i skolan och har ingen aning själv hur de är och leva med det, så undrar om du skulle kunna hjälpa mig, riktigt tacksam och du kunde de och för svar! Svar: Kan du säga lite mer specifikt vad det är du vill veta? Jag har skrivit en hel del om hur det är för mig att leva med det här. Men egentligen skiljer sig inte mitt liv så mycket från ditt eller någon annans. Jag brottas med samma problem som många andra. Som vad jag vill göra med mitt liv, förhållanden, vänner och familj. Däremot så äter jag numera mediciner varje dag. Precis som en diabetiker måste ta sitt insulin för att inte bli sjuk. När jag har sex så måste jag använda kondom (enligt smittskyddslagen), jag måste även informera den jag har sex med att jag har HIV. Det är svårt för mig att svara på din fråga om jag inte får mer info. Vilken årskurs/utbildning är uppgiften till? E skrev så här: Hej, kom in på din blogg idag och har läst många av dina inlägg. Jag blir så himla rörd av allt du skriver. Du verkar vara en sån stark person och du visar verkligen att man kan leva med hiv, att det inte är en dödsdom. Jag har några frågor till dig om det är ok? Jag blev sexuellt utnyttjad när jag var liten.. Det har plågat mig många år och jag känner mig inte tillräcklig så istället för att tagit tag i mina problem har jag varit väldigt oansvarig. Har haft oskyddat samlag med olika killar. Tog modet till mig och sa att jag ville testa mig för hiv. Men svaret jag fick var att jag inte skulle oroa mig för hiv utan tex klamydia eftersom jag haft sex med svenska killar och killar som inte haft drogproblem Ringde både till std och ungdomsmottagningen... Får de "neka" en att ta ett test? Känner Att jag inte vill ringa tillbaka eftersom de sa som de sa.. Bor längre ner i landet men ska till Stockholm om några veckor och undrar om du vet om man får testa sig på den snabb mottagningen som finns där fast man inte bor i Stockholm? Kram / E. Svar: Det här är ett problem ute i landet. Såhär säger lagen (inte ordagrant men i sin helhet) att den som ens misstänker att han eller hon bär på en sjukdom som omfattas av smittskyddslagen (gäller HIV, men även klamydia och fler andra sjukdomar) så ska denna person anmäla sig för provtagning. Och klinikerna gör fel när de nekar dig, det har de ingen som helst rätt att göra! I Sverige pratar man fortfarande om riskgrupper. ALLA som har haft sex är en riskgrupp. Och det räcker inte där, det kan räcka med att vara född, fått en blodtransfusion när man var liten eller äldre. Men svaret är NEJ, de får absolut inte neka dig att testa dig. Tyvärr verkar det som om Drop-in mottagningen på Södersjukhuset tillfälligt är stängd och de tar bara emot bokade besök (men skadar inte att ringa dit och kolla, 08-616 25 00. De riktar sig främst till män som har sex med män men jag har flera kvinnliga vänner som går dit. Annars har Noaks ark i Stockholm drop-in på onsdagar mellan 15-18. Det går även att boka in en tid om du ringer dem på 020-78 44 40. Checka hemsidan noarkark.org så bör du hitta :) Alla är välkomna att testa sig på Noaks Ark. Kram och lycka till! Är det något, tveka inte att höra av dig! Sist men inte minst, läraren Malin Hej!Jag är en Ma-No lärare som brukar följa din blogg. Då jag har sex och samlevnadsundervisning brukar jag prata en hel del om Hiv och Aids. Min fråga till dig är: Får du mycket biverkningar av bromsmedicinerna eller har de blivit mycket bättre? För ett par är sedan verkade biverkningarna av medicinerna varit fruktansvära. Mvh Malin Svar: Hej Malin! Extra kul att även en lärare har hittat hit, ni står mycket för kunskapen som dagens unga får! Medicinerna idag är mycket, mycket bättre än vad de var för bara 15 år sedan. Dock har de varit bra ganska länge. Jag har inga biverkningar nu, så länge jag ser till att äta medicinerna då jag äter mat. I början så fick jag en av medicinerna i kapsel-form, och min mage klarade inte av dessa kapslar. Men så fort jag fick byta till tablett-formen så blev magen glad igen. De av mina vänner som äter mediciner har inte heller de några större biverkningar. Dock vet jag några som har reagerat på en viss sorts medicin, men då har de fått byta. Vi har lyxen att det finns många olika sorter att välja på. Och funkar inte en medicin så kan man byta. Men grundregeln som man har är att medicinen ska i första hand få ner virusnivåerna och stärka immunförsvaret, hur patienten mår kommer sen, och i tredje hand ska medicinerna vara enkla att ta. Jag har vänner som tog mediciner som små (födda med HIV) som även idag har känningar av de medicinerna de fick då. En del drabbades av omfördelning av fetter (som jag tror du känner till) och andra hemskheter. Just den biverkningen kan man bara operera bort, vilket jag vet att en person har fått göra.
Hur berättade du för din pojkvän att du har hiv? Svar: Min pojkvän har vetat om det i princip lika länge som jag. Han fick veta det väldigt, väldigt kort efter. Just exakt vad jag sa minns jag inte. Jag minns inte mycket från den tiden, det mesta är bara svart. Men vi blev förvarnade en dag innan kan man säga. Dagen före så pratade jag med både polis och med en kvinna som arbetar på Karolinska sjukhuset i Solna. Provet fick jag ta först klockan 10 dagen därpå. Vid 15-16-tiden kom vi tillbaka för att få svar. Jag och min mamma var det då. Min pojkvän var på jobbet. Jag har för mig att jag sa det på telefon...och att han sen åkte hem till mig från jobbet. Sen till Anonym hej, skulle gärna vilja veta hur de är och leva med Hiv dagligen i stora drag, skriver en uppgift i skolan och har ingen aning själv hur de är och leva med det, så undrar om du skulle kunna hjälpa mig, riktigt tacksam och du kunde de och för svar! Svar: Kan du säga lite mer specifikt vad det är du vill veta? Jag har skrivit en hel del om hur det är för mig att leva med det här. Men egentligen skiljer sig inte mitt liv så mycket från ditt eller någon annans. Jag brottas med samma problem som många andra. Som vad jag vill göra med mitt liv, förhållanden, vänner och familj. Däremot så äter jag numera mediciner varje dag. Precis som en diabetiker måste ta sitt insulin för att inte bli sjuk. När jag har sex så måste jag använda kondom (enligt smittskyddslagen), jag måste även informera den jag har sex med att jag har HIV. Det är svårt för mig att svara på din fråga om jag inte får mer info. Vilken årskurs/utbildning är uppgiften till? E skrev så här: Hej, kom in på din blogg idag och har läst många av dina inlägg. Jag blir så himla rörd av allt du skriver. Du verkar vara en sån stark person och du visar verkligen att man kan leva med hiv, att det inte är en dödsdom. Jag har några frågor till dig om det är ok? Jag blev sexuellt utnyttjad när jag var liten.. Det har plågat mig många år och jag känner mig inte tillräcklig så istället för att tagit tag i mina problem har jag varit väldigt oansvarig. Har haft oskyddat samlag med olika killar. Tog modet till mig och sa att jag ville testa mig för hiv. Men svaret jag fick var att jag inte skulle oroa mig för hiv utan tex klamydia eftersom jag haft sex med svenska killar och killar som inte haft drogproblem Ringde både till std och ungdomsmottagningen... Får de "neka" en att ta ett test? Känner Att jag inte vill ringa tillbaka eftersom de sa som de sa.. Bor längre ner i landet men ska till Stockholm om några veckor och undrar om du vet om man får testa sig på den snabb mottagningen som finns där fast man inte bor i Stockholm? Kram / E. Svar: Det här är ett problem ute i landet. Såhär säger lagen (inte ordagrant men i sin helhet) att den som ens misstänker att han eller hon bär på en sjukdom som omfattas av smittskyddslagen (gäller HIV, men även klamydia och fler andra sjukdomar) så ska denna person anmäla sig för provtagning. Och klinikerna gör fel när de nekar dig, det har de ingen som helst rätt att göra! I Sverige pratar man fortfarande om riskgrupper. ALLA som har haft sex är en riskgrupp. Och det räcker inte där, det kan räcka med att vara född, fått en blodtransfusion när man var liten eller äldre. Men svaret är NEJ, de får absolut inte neka dig att testa dig. Tyvärr verkar det som om Drop-in mottagningen på Södersjukhuset tillfälligt är stängd och de tar bara emot bokade besök (men skadar inte att ringa dit och kolla, 08-616 25 00. De riktar sig främst till män som har sex med män men jag har flera kvinnliga vänner som går dit. Annars har Noaks ark i Stockholm drop-in på onsdagar mellan 15-18. Det går även att boka in en tid om du ringer dem på 020-78 44 40. Checka hemsidan noarkark.org så bör du hitta :) Alla är välkomna att testa sig på Noaks Ark. Kram och lycka till! Är det något, tveka inte att höra av dig! Sist men inte minst, läraren Malin Hej!Jag är en Ma-No lärare som brukar följa din blogg. Då jag har sex och samlevnadsundervisning brukar jag prata en hel del om Hiv och Aids. Min fråga till dig är: Får du mycket biverkningar av bromsmedicinerna eller har de blivit mycket bättre? För ett par är sedan verkade biverkningarna av medicinerna varit fruktansvära. Mvh Malin Svar: Hej Malin! Extra kul att även en lärare har hittat hit, ni står mycket för kunskapen som dagens unga får! Medicinerna idag är mycket, mycket bättre än vad de var för bara 15 år sedan. Dock har de varit bra ganska länge. Jag har inga biverkningar nu, så länge jag ser till att äta medicinerna då jag äter mat. I början så fick jag en av medicinerna i kapsel-form, och min mage klarade inte av dessa kapslar. Men så fort jag fick byta till tablett-formen så blev magen glad igen. De av mina vänner som äter mediciner har inte heller de några större biverkningar. Dock vet jag några som har reagerat på en viss sorts medicin, men då har de fått byta. Vi har lyxen att det finns många olika sorter att välja på. Och funkar inte en medicin så kan man byta. Men grundregeln som man har är att medicinen ska i första hand få ner virusnivåerna och stärka immunförsvaret, hur patienten mår kommer sen, och i tredje hand ska medicinerna vara enkla att ta. Jag har vänner som tog mediciner som små (födda med HIV) som även idag har känningar av de medicinerna de fick då. En del drabbades av omfördelning av fetter (som jag tror du känner till) och andra hemskheter. Just den biverkningen kan man bara operera bort, vilket jag vet att en person har fått göra.
Kommentarer
Trackback
