-

Okej, tack så mycket för ditt svar!
Jag tänkte lite naivt så här; om man tar reda på vad som gör att hiv dör i luften kanske man kan göra att det dör i människokroppen, men eftersom det finns celler i kroppen men inte i luften blir det genast mer komplicerat ;(
Men om bromsmediciner kan minska antalet viruskopior i kroppen, kan det inte få dem att försvinna helt och hållet då? Vad är det som "hindrar"?
Läste någostans att en man blev botad från hiv, undrar om du också hört det och om det är sant? Om det nu är sant, hur är det möjligt?
Och en fråga till, är ditt liv med hiv ungefär som en diabetikers förutom delen med att du måste tala om i vissa sammanhang att du har blodsmitta? Eller känner du av några symptom av smittan (då menar jag inte sånt som orsakas av medicin, utan sånt obehag som orsakas av själva viruset)?

Förlåt om frågorna är dumma, svårt att ställa vettiga frågor när man inte är så insatt i ämnet... Har en släkting som jobbar som doktor med hiv-smittade, men har tyvärr ingen kontakt med honom...

Tacksam för svar och önskar dig och din familj allt det bästa!
kram


Svar: Jo, jag tror de (forskarna) har försökt alla möjliga sätt. Det finns ett sätt, att man dödar alla celler av den typen som HIV infekterar (som är en del av vårt immunförsvar). Problemet är att om man dödar alla dessa celler så dör man. Taskigt läge..

Anledningen till att man inte kan utrota allt virus genom medicin (så vitt jag förstår) är att dessa immunförsvarsceller finns överallt i kroppen. Viruset är lite lurigt på så vis att det kan vara vilande så att säga, och börjar inte dela sig (föröka sig) förrän senare. Och när det ligger vilande i en annan cell så kan den gömma sig för medicinen. Smarta rackare!
Den man du pratar om blev botad, ja. Han fick en ryggmärgstransplantation (om jag minns det rätt) och donatorn var immun mot HIV. Är någon procent eller två här uppe i norden som är immuna. Dock hade han cancer och det var därför han fick göra transplantationen. Han väntade dock länge på att de skulle hitta en passande donator och riskerade sitt liv under tiden. Hade det blivit ett akut läge så hade de nog använt en annan donator.
Mannen måste dock fortfarande äta mediciner för att kroppen inte ska stöta bort ryggmärgen men han har inte HIV kvar (där de kan mäta) och behöver inte ta mediciner av just den anledningen.

Jag tror att mitt liv ändå är enklare än det är för en diabetiker. Jag måste inte hålla koll på vad jag äter och hur mycket och dosera min medicin därefter. Jag tar totalt 4 tabletter en gång om dagen, sen är det bra. När jag ska ha sex är det kondom som gäller. Ungefär så är det. Sen är det läkarkontroller lite då och då, normalt är att det går 3-6 månader mellan tillfällena. Nu kollar de mig lite oftare då jag först var med i en läkemedelsstudie och sen blev jag gravid (är fortfarande med i studien men den är i en ganska lugn fas nu) så är det extra kontroller på grund av det.
Jag känner inte av något av viruset i mig. Även om det ibland kan vara jobbigt rent psykiskt att veta att även om man mår bra och är frisk så har man ändå ett virus som spökar i kroppen. Det är en konstig känsla att vara frisk men ändå sjuk, om du förstår vad jag menar?

Dina frågor är inte alls dumma. Det finns inga dumma frågor :) Jag tycker att det är jättebra att du frågar när du undrar. Spännande med en släkting som jobbar med det, jag har träffat de flesta läkare som jobbar med det på Huddinge Sjukhus. Synd att ni inte har någon kontakt, annars hade du haft en utmärkt källa att fråga :)

Tack så mycket för dina frågor och jag hoppas att jag har gett dig de svar du letade efter :)
Kram!